Så tänkte jag att det var hög tid att gå ut i förrådet och hämta de attiraljer som man kan tänkas behöva på en fjällsemester. Tro det eller ej men vi ställer över alpinutrustningen och tar med oss slättlaggen, jag är inte den personen som normalt åker planledes av den enkla anledningen att jag tycker att det är lite "bögigt". Ja men titta på tv:n så får ni se vad de har för kläder på sig, det får ju prideparaderna runt om i landet att verka som rena rama barnkalasen.
Sagt och gjort tog jag på mig en tröja, mössa, vantar och toppade med mina hörselkåpor med inbyggd MP3-spelare och begav mig ut till förrådet med förhoppningen om att det skulle vara klart och betalt på nån minut eller så. Döm av min förvåning hur fort man kan glömma bort det kaos som man ställde till med i förrådet sist man var där och rotade efter julpyntet för bara en månad sen... Sakta men säkert tog jag mig inåt förrådets mitt genom att ställa ut allt som kom i min väg utanför vårt förråd. När allt utom de gamla CD-hyllorna i björkimitation och stegmaskinen så började man skönja en mur av diverse kartonger. När man kommer till en sån situation att det är dags att börja använda musklerna istället för hjärnan så är det skönt med lite musik av den aggressivare typen fast med ett positivt budskap, i detta fall Blindside, så det var bara sätta igång och lyfta kartonger. För varje kartong som lyftes ner med insikten att inte heller denna låda innehöll några som helst vinterattiraljer växte besvikelsen och de där "några minuterna" som fanns med i förhoppningen inför förrådsbesöket växte ganska omgående till en kvart och kvarten till en halvtimma och halvtimman till en timma plus lite till innan jag jag slutligen hittade lådan som söktes. Lådan stod längst in och näst längst ner, bara en ynka kartong till att leta i, så jag lyfte fram kartongen och började stapla tillbaka de andra kartongerna som jag flyttat på för att hitta den rätta. Sen fortsatte jag och lyfte in de saker som inte ligger i någon fyrkantig kartong och som tillhör kategorin ostaplingsbart. När det börjar bli tomt untanför förrådet väcks en stilla fundering inom mitt annars kaotiska hardcorebullrande inre: Vart ställde jag kartongen?
Efter att jag besvurit mitt något förhastande verk så börjar jag att flytta kartonger igen, för jo visst var det så att jag någon gång under tiden då jag ställde tillbaka alla kartonger hade lyckats med konsten att även inympa kartongen med vinterattiraljer i denna solida mur av flyttkartonger igen. Gör om gör rätt tänkte jag och började leta efter den numer berömda kartongen med vinterattilraljer och hittade denså småningom på samma plats som jag hittade den första hången, längst in näst längst underst. Den här gången var jag lite smartare och ställde den kartongen på ett strategiskt ställe. Knack knack! Vem där? Det lyser på vinden men ingen är där!!! När det var dags att börja lyfta in kategorin ostaplingsbart för andra gången ser jag till min förvåning att det ännu en gång fattas något, ja men ta mig sjuttsingen!!! Kartongen stod denna gång längst in fast den hade flyttat upp ett kartonghål i den återigen solida muren av kartonger. Denna, den tredje, gång ställde jag ut kartongen vid ytterdörren till förrådslängan för nu var jag less på att flytta kartonger, musiken hade dessutom bytt från hardcore till Dave Matthews lite mer poppigare musik. När jag staplat in alla kartonger igen och placerat in övrig materia i förrådet så var jag riktigt nöjd med hur förrådet nu ser ut i jämförelse med hur det såg ut för ett par timmar sen. Men glädjande nog så under min jakt på den rätta kartongen så dök även dotterns skrana upp längst in bakom alla kartonger, vilken idiot är det som placerar allting längst in? Men när jag återigen öppnar kartongen så inser jag att det bara är fruns pjäxor där i som jag är i behov av och att jag kunde ha plockat ur dem när jag först hittade kartongen så är är hopplösheten fulländad.
Trots att vi så sent som i augusti körde ett rejält lass, ca 12 flyttkartonger + diverse löst bråte, till myrorna så har vi otroligt mycket saker i förrådet som skulle kunna avyttras och jag förstår verkligen inte vart allt kommer ifrån?
Att röja förrådet är en alldeles förträfflig syssla om man vill få tiden att gå fortare på nyårsafton. Sen, som den tänkare och filosof jag är, börjar jag dra paralleller till det själsliga förrådet och hur det ser ut där? Man kanske skulle behöva stuva om lite och kasta bort en del gammalt skräp så att det vid en närmare visitation inte hittas några lik eller dylikt. Men det där är något som jag får ta tag i när solen skiner och motorsågen är fulltankad, då röjer jag som bäst i själens djupaste hålor och hittar och bearbetar gamla halvruttna tankar och idéer som ligger och osar illa...sen är de borta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar