Talesättet säger att "Mister man en så står där åter tusen..." men det är en förbannad lögn...
Jag har många vänner, på sociala medier, på jobbet, hos kunder, från förr, nutida, nära, kära, långt bort, mindre kära, framtida, grannar, skolkamrater osv osv. Det har säkert passerat hundratals om inte tusentals personer i min vänkrets under livets gång om med facit i hand så kan jag säga att nej det finns ingen annan som du, just du är speciell för mig, DU är unik. Jag har ingen annan vän som just du och det är jag otroligt glad för och stolt, men vem är du då? Du är den som gör mitt liv värt att leva, du är den som sporrar mig, du är den som får mig att skratta, du är den som får mig att gråta, du är den som gör mig illa, du är den som gör mig hel, du är den som får mig att sympatisera, du är den som får mig att kämpa, du är den som irriterar mig, du är den som retar mig, du är den som göder mig, dur är den som gör mig arg, du är den som får mig att känna mig snygg, du är den som tycker jag är ful, du är den som håller mig uppe om natten, du är den som skänker mig en tanke, du är den som ger mig en kram och du är den som är min vän, alla är ni olika. DU är helt klart den som gör mitt liv innehållsrikt Likt ett sjukt träd som behövs ansas och vårdas för att kunna växa vidare och ge ny frukt likadant vårdar jag min krets av vänner och tar då och då bort vänner som skadar mig. Men likväl så ympar jag in nya grenar, nya vänner, i mitt vänskapskrets och njuter av att se hur relationen ger frukt.
Det jag vill säga är att det finns inte åter tusen, det finns bara du, och jag behöver dig på olika sätt, vid olika tillfällen och på olika platser i mitt liv. För varje vän jag förlorar, det händer att man tappar kontakten ibland, så faller jag mitt liv isär en smula.
Bäste vän, tack för att du är just den du är och ingen annan, jag är otroligt glad att ha dig!!!
