Jag har efter sommaren fått ett nytt schema och idag börjar andra veckan på det. Schemat är ett s.k. 5-2-schema och innebär att första veckan jobbar jag må-ti och fr-sö, således ledig on-to. Andra veckan är jobbar jag on-to och således ledig må-ti och fr-sö, alltså spegelvänt mot första veckan. Innan jag går in på pudelns kärna så låt mig först bara få säga att jag inte på något sätt försöker att undvika möjligheten att få vara med mina barn, jag älskar dem verkligen.
Enligt gällande regler för förskoleverksamheten här i kommunen får man inte ha barnen på dagis de dagar man är ledig/inte jobbar vilket för våra barns del innebär följande: Före semestern gick de på dagis må-fr, alltså 5 dagar i veckan och ca 20 dagar i månaden. Efter semestern får de gå 3 dagar på dagis den ena veckan och 2 dagar den andra veckan och ca 10 dagar i månaden. Rent kostnadsmässigt gör det ingen skillnad, vi får ändå betala full avgift trots att vi halverat vistelsen där, men det är inte det som är viktigt utan det handlar om barnen.
Våra barn kan tjata en less på frågan om de får eller när de ska gå till dagis, de trivs verkligen där, och bokstavligen jublar när man säger att de ska få gå till dagis och varje gång de av någon anledning har tvingats varit hemma därifrån ser de som en förlust. Så nu kommer då den andra veckan i mitt schema och vi ska vara hemma må-ti, det har gått ca 2 timmar sen frun åkte till jobbet och dottern är inte alls med på de nya bolinerna, hon vill till dagis. Vi skjutsade frun till jobbet och sen var vi och lämnade bilen på service och när vi satt på bussen därifrån så frågar dottern vad vi ska göra nu varpå jag svarar att vi ska först lämna igen en bok på biblioteket och sen går förbi dagis för att skriva in veckans dagistider. Dottern strålar då upp och jublar: Och leka med kompisarna!!! Ehhh nej, ni får inte vara på dagis för jag är ledig idag svarar jag. Dotter tittar på mig med halvt sorgsna ögon och säger: Men mamma är ju på jobbet ju!!!
Ja vad säger man?
När vi är hemma så har ju jag fortfarande kontakt med mina vänner via olika typer av sociala nätverk eller telefon, men det har ju inte barnen de har ju sitt största sociala nätverk på dagis!!! Visst går det bra några timmar men vad gör man sen? Jag har svårt att tillfredsställa de behov av lek som mina barn behöver, sånt som de är utbildade och har diverse planer för inom förskoleverksamheten. Sen har barn förmodligen större utbyte av att leka med andra barn än med en vuxen som tröttnar på leken efter en stund.
Att barnen nu halverat sin vistelse påverkar även deras deltagande i dagisets olika pedagogiska verksamheter vilket även bekymrar dagispersonalen, en ur personalen frågade om det var OK att de ringer in våran dotter om de skulle göra något särskilt och hon kände att det var tråkigt med tanke på de pedagogiska arbeten de utför i smågrupper som de har vissa dagar och som dottern ev. skulle missa varannan vecka eftersom hon är hemma då.
Så när man tänker efter, vem vinner på att mina barn inte får vara på dagis?
Jag får problem hemma med att kunna ha barnen glada och nöjda!
Dagispersonalen tycker det är obra att barnen är hemma så mycket och missar en massa aktiviteter.
Barnen missar en massa umgänge med sina kompisar, de missar en massa roliga aktiviteter som händer på dagis och framför allt så missar de en hel del av lärande som de faktiskt får ta del av på dagis.
Försök att förklara allt det här för en 4-åring när hon skriker att hon vill/ska till dagis!!!