Men denna sommar, vilken sommar, inte som någon annan...vi fick sju veckor tillsammans med "familjen" i olika konstellationer och på olika platser runt om i landet...
Vi började med midsommar i Paradiset, tillsammans med svärisarna och gammelfarfar/gammelfarmor, med otroligt bra väder så bra att man blev rejält röd i skinnet. Midsommardagen spenderade vi delvis i Lycksele djurpark och sonen var inte alls imponerad av deras arsenal av "the swedish wilderness", han sprang omkring med översiktskartan (format A3) och frågade hela tiden efter Lamorna!!! Han var så besviken över avsaknaden av lamor så att han till slut somnade.
Vi åkte hem en vecka för att sen återvända en repa till Lycksele och lite god kontemplation och uppladdning av de inre batterierna. Med dottern så behöver man i stort sett aldrig oroa sig, man vet var man har henne, men sonen däremot är inte rädd för så mycket och bryr sig inte så en kväll vid 18:45-tiden så gick han för att leka och vid 19:00 började vi leta efter honom utan att hitta honom. Vi var ca 10 personer som letade efter honom och efter totalt 40 minuters frånvaro så fann vi honom på det tryggaste av alla platser helt ovetandes om får ivriga jakt på honom. Dagen efter nås jag av budet att min pappa har åkt in akut till sjukhus med ont i hjärtat och strålningar ut i armen, befarad hjärtinfarkt.
Pappa!!!
Men eftersom mamma inte behagade vänta på nån ambulans utan körde in honom själv så kunde man inte se nån infarkt när han kom in på akuten, han blev kvar för observation och dagen efter konstaterade man att det var en infarkt och flyttade honom till HIA för fortsatt observation. På eftermiddagen så ringer man till mamma och säger att "Du bör nog komma in nu...", gubbens hjärta håller på att sluta slå!!! Men det var inte dags då, gubben ska vidare i livet och så var det bara, man lyckas sparka fart på pumpen igen. Han får ligga över en oviss helg och på måndagen spränger man och sätter nät på ett par ställen i hans hjärta...
Paniken hos mig är total!!! Jag befinner mig i Västerbottens inland, det är helg och inga flyg går härifrån...ska jag sätta mig i bilen och åka 70 mil? Vad gör jag? Pratar med min bror och vi kommer fram till att jag ändå ska avvakta...men jag vill vara där...så...jag får i alla fall ett nummer till hans rum och gör det jag kan, ringer och säger att jag älskar honom!!! Alltför ofta låter vi människor runt omkring oss få veta allt för sent att de är älskade och uppskattade, ändra på det!!!
Efter den helgen åker vi hem igen och den veckan går jag som på nålar, vill åka ner och hälsa på dem, se honom. Men frun lyckas hålla oss hemma i fem dagar, tills lördagen, och sen får jag med mig familjen på vår lilla road trip söderöver.
Bilen är nästan full när vi lämnar Umeå och anledningen till att den bara nästan är full uppdagas när vi kommit ner emot höga kusten; Kastrullerna och stekpannan som skulle med på campingsemestern ligger kvar hemma!!! Suck...det blev ett kortare nödstopp på Ikea i Sundsvall innan vi for vidare till Ärla.
Veckan hos mamma och pappa gick i arbetets tecken, vi tog hand om det rådande kaos som fanns på tomten. Är det nån som kände att de önskat haft ett besök men inte fick något, lugn, ingen annan fick det heller...
Efter åtta dagar "hemma" så styrde vi mot Öland, Köpingsvik och Klinta Camping tillsammans med lillebror och familjer där vi skulle spendera en vecka i vår nyinköpta tält. Frun har hela tiden varit skeptiskt till att tälta på semestern men efter två veckor i tält så har jag inte hört något gnäll alls.
Camp Bolmhagen
Öland bjöd på ett hejdundrande väder med en hel del sol och höga temperaturer, endast EN liten regnskur på ca 15 minuter vid 05-snåret en morgon och två förmiddagar med dis som försvann när det blev varmare i luften. Barnen fick uppleva den plats där jag varit på otaliga gånger som liten och jag tror att de uppskattade det. På andra ställen på ön fanns även en av mina storesystrar, min storebror och mamma och pappa. Vi badade varje dag och inte ens två veckor efter att pappa höll på att stryka med fick jag än en gång stå ute i vattnet utanför campingen och titta in mot stranden och minnas forna dagar i detta söderns paradis.
En kväll så träffades vill alla på "stenstranden" norr om Löttorp för att grilla och fira att frun hade passerat gränsen in i medelålderns land och återigen bjöds vi på en härlig stund.
"Västkusten"
På söndagen skulle vi packa ihop allting för att skiljas från lillebror och fara rakt igenom landet till Göteborg, Sveriges baksida, och det var med en viss oro som vi for dit ska tilläggas. På lördagen gick det att läsa att Göteborg med omnejd drabbats av "tropiska regnskurar", varuhus utrymda pga rasrisk och översvämningar. Då är det inte kul att komma dragandes med ett tält. Väl framme på den nya campingen i Lilleby så besannades en del av våra farhågor då det i receptionen satt en varningsskylt om att campingunderlaget inte var att lita på och det var stor risk att man kör fast på gräset. Det klafsade en del om fötterna när man gick omkring vid tältet men vad gör man? En av de få saker man inte kan styra över på en semester är vädret, det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Här lät vi bilen stå i fyra dagar och tog buss och spårvagn dit vi skulle, vilket uppskattades av barnen. Vi besökte en del museum, gick på stan och allmänt bara var.
Dottern är otroligt nöjd över sin nya handväska.
På helgen hade vi släktträff ute på Öckerö där fruns faster med man bor. Firade lite högtidsdagar och bland annat att fruns farföräldrar hade varit gifta i 60 år. Det är något stort över att svära varandra trohet livet ut och efter 60 år fortfarande hänga ihop, tror man binder sig för fort i dagens samhälle och ger upp alldeles för lätt i många fall av skilsmässor, beundransvärt med 60 år i alla fall. Den släkt som jag gift in mig i är på sätt och vis helt underbar, här finns allt från djuplodade teologer/filosofer (wanna be?) till riktiga galningar och nånstans däremellan passar jag in som något slags medelvärde. Vi fiskade krabbor, åkte båt, spela beachvolley, grilla, samtala men främst så åt vi mat! Fastern som höll i det hela hade ordnat det sååå bra så vi behövde aldrig vara hungriga, någon form av ätbart intogs varannan timma och i stora mängder.
Morfar och Noah fiskar krabba
Esther fiskar krabba
När vi var klara på Öckerö smällde vi ihop vårt lilla camp för i år och begav oss några dagar till syrran i Jönköpingstrakten, gjorde inte många knop då vädret fortsatte att urinera på södra delarna av landet. Sen bar det av hemåt med ett litet depåstopp i "Jakan" för att umgås en dag med fruns kusin med familj. Sen styrde vi än en gång bilen i färdriktningen norröver. När vi for hem så var bilen överfull, saker som tidigare legat i originalförpackningar var nu uttagna och tog betydligt mycket mer plats än när vi åkte hemifrån, vi hade handlat på oss saker som även de var skrymmande och tog mycket plats. Men fru och barn uppskattade, som jag förstod det, att sitta lite trångt.
Vår resa i södra Sverige var fyra veckor lång, vi körde 440 mil, och en enda gång såg jag till en Polis ute i trafiken, EN enda!!! (I rest my case)
I slutet av vår semester ringde min arbetsledning och berättade att vi hade blivit nominerade, som en av tre kandidater, till "Årets säkerhetsnål" som arrangeras av tidningen Skydd & Säkerhet för det som hände på juldagen förra året, trevligt! Men något som känns trevligare är att någon, anonym, som utger sig för att vara den vi räddade har skrivit TACK i min gästbok på bloggen och är det så att det verkligen är hon så betyder det mest av allt i hela den här incidenten. Men som det verkar så ska vi i alla fall få åka till Kungliga huvudstaden och gå på mässa, delta vid det slutliga avgörandet om vem som erhåller "Årets säkerhetsnål", alltid något.
Som sagt nu är sommaren snart till ända och vilken sommar sen!!! Om jag skulle skriva allt som hänt och tänkts under hela sommaren så skulle jag få sitta i veckor...och det tänker jag inte...jag tänker se fram emot en trevlig höst och den nalkande vintern...
"När som helst kan vad som helst hända, därför är jag trygg!!!"
// Muminmamma
To you all...
