Mirror mirror on the wall show me the way to go...

2010 närmar sig sitt slut, bara ett par veckor kvar nu, och det är dags att ännu en gång göra bokslut för ett år som gått. Jag ser mitt liv som en bukett med rosor som blir större för varje år som går där varje ros symboliserar ett år. En vacker ros men med sina taggar symboliserar ett bra år men med sina motgångar, så är väl de flesta år för min del. Vill inte säga att jag lever ett perfekt liv men ett bra sådant med en del motgångar då och då, detta år inget undantag även om det innehåller ett par rejäla stötar. 

Började året med en underbar vintersemester tillsammans med en del av dem som betyder mest för mig, min familj. Även om det var oerhört kallt ute så fanns där en värme som bara kan frambringas av de band som finns inom en familj. 

Hade en rejält körig på jobbet en period under de sista månaderna av 2009 och de första månaderna på 2010 där jag till slut sa att om det inte löser sig så slutar jag för jag orkade inte mer där jag var just då. Ett stort tack till min arbetsledning som insåg desperationen i mitt rop på hjälp och som såg till att lätta mina bördor, sånt är värt massor. 

Fick åka en hel del skoter under det första halvåret 2010 och så sent som den 15 maj tog jag den sista repan på snö och drog hem ett lass ved från skogen till stugan. Åkte även en sväng på midsommarhelgen men då ett betydligt grönare underlag. 

Valborg och tiden efter den blev inte alls som någon i familjen hade tänkt sig utan fylldes med vrede, hat, sorg och förtvivlan då en av familjemedlemmarna rycktes ur våra händer på ett för oss brutalt sätt. Tiden efter har varit turbulent och fylld av lögner och svek från diverse personer och instanser. Försök förklara för en 3-åring varför hon inte längre får träffa en av sina bästa vänner, jag kan inte en tänka på det utan att börja gråta... Livet måste gå vidare!

I skuggan av det som hände i början av maj hade vi i slutet av maj ett riktigt trevligt kalas för en av de kvinnor som betyder mest i mitt liv, min svärmor, som passerade det gyllene sträcket och fyllde 50 år. Vi hade en utomhusfest i paradiset, Frostberget i Vilhelmina Kommun, där det serverades olika typer av grillat och tilltugg. Satt nästan en hel dag tillsammans med min gode vän André framför grillen och såg till att det aldrig blev riktigt tomt på faten.

I mitten av juni tyckte frun att vi skulle invigas i vuxenlivet på riktigt så en eftermiddag gick vi på husvisning i grannkvarteret och vips så hade vi en bostadsrätt i ett radhus. Budgivningen gick åt rätt håll och den 30 juni fick vi tillträde till vårt nya kryp-in.

Men först skulle vi spendera strax över 350 mil i bil i vår jakt på den perfekta semestern i södra Sverige. Den gick via Falun, Bjursås, Örsundsbro, Tenhult, Göteborg, Öckerö och till sist Ärla innan vi vände hemåt igen.

Väl hemma var det bara ställa in väskorna innanför dörren och de närmaste dagarna spenderades i den ny lyan. Vi slipade, spacklade, slipade igen och målade för att slippa göra det när alla möbler var på plats. Vi fick i alla fall övervåningen med sovrummen klara innan det blev dags att flytta in. Sen kom svärföräldrarna ner från inlandet, vilka klippor de är, och hjälpte oss att flytta ut och städ ur den gamla lägenheten och  flytta in i den nya. När vi väl flyttat in så tog sedan svärföräldrarna med sig våra barn och åkte till paradiset så att vi fick tid till att sortera ur förrådet. Jag tror vi fyllde 11-12 kartonger och annat löst bråte som vi körde från förrådet till Myrorna, det blev i alla fall 1,5 full Volvo V50 från golv till tak. Blev en del tårar från frun som hade svårt att skiljas från en del saker som hon satte värde på men som jag tyckte var helt värdelösa, men så kan det vara, och hade inte jag varit hård och bestämd hade vi nog inte kört ett enda dugg till Myrorna. 

När allt detta var klart tog även vi oss till paradiset och spenderade våra sista dagar av semestern innan frun skulle börja jobba igen. Själv har jag spenderat hösten med att ha varit föräldrarledig på 80% och tagit hand om barnen, om en månad är snart denna underbara tillvaro till enda och det är dags att slänga på sig uniformen igen.

Första halvan av hösten har väl mer eller mindre vigts åt att försöka iordningställa vår bostad. Det har spacklats, slipats, målats och tapetserats till långt in på kvällarna men nu är det så gott som klart även om det alltid finns något att pula med. Men vi är riktigt nöjda med det arbete som gjorts och återigen har jag ett stort tack att rikta till mina svärföräldrar som varit till oerhörd hjälp i detta arbete.

En kväll under hösten fick jag reda på att man betett sig som ett svin emot mig bakom min rygg vilket gjorde mig oerhört sårad och ledsen. Jobbar på att försöka glömma det och gå vidare men det tar lite tid eftersom man påminns om det till och från i vardagen. 

Under hösten fick vi på en vecka två underbara besök från nära och kära som betyder oerhört mycket, dessvärre åkte jag på någon typ av influensa under de sista dagarna av det sista besöket och detta höll i sig i över två veckor och ibland så känns det fortfarande som om att jag inte är helt återställd heller men jag blir hela tiden bättre. Under sensommaren eller början av hösten så väcktes frågan från mina syskon om vi inte ska ha en favorit i repris och göra om fjällsemestern i Lofsdalen och så blir det, Underbart att få börja nästa år med en resa tillsammans med familjen igen! Men först ska vi ta emot svågern som varit i USA hela hösten och pluggat och Svägerskan som skaffat sig jobb på andra sidan jordklotet, läs Falun, och fira jul tillsammans med svärföräldrarna i norrlands inland. Förväntar mig inte så mycket av julen, har slutat göra det tror jag, utan vill bara njuta av sällskapet det betyder mest för mig.
Mellan alla dessa händelser som jag skrivit om här ovan har det hänt fler saker men som inte är av lika stor betydelse och som inte sätter någon större prägel på 2010, vissa saker bra och vissa mindre bra, saker som inte känns vara av någon betydelse för mig att skriva om men som ändå är en del av året. Om det inte skedde småsaker under året skulle jag leva ett ganska händelsefattigt liv men det tycker jag inte att jag gör.

Detta var lite av hur mitt år som ligger bakom har varit och fört mig och när nyårsdagen börjar så börja ett ny år. Om framtiden vet jag intet men jag sätter mitt hopp till att det blir ett ljust år, 2011, fyllt med positiva överraskningar, att jag finner min plats där gatorna saknar namn. Oavsett vem man är, vart man kommer ifrån eller vart man ska så har man inga garantier för något men visst känns det skönt att få tro på en ljusare framtid, att det blir bättre ju längre tiden går, ju äldre man blir. Hoppas få mycket tid för min familj att vi, om möjligt, ska få komma än närmare varandra. Mitt nyårslöfte till denna värld, så som vi känner den, är att jag ska gå villkorslöst in i varje ny dag utan att känna krav på mig att prestera en massa saker som saknar värde. Mitt 2011 ska bli så "Opretto" som det bara kan bli...

Men först så ska vi ta ner 2010 på säker mark och göra det bästa av de dagar som är kvar.

God Jul 

Och 

Gott Nytt år!

Ps. I slutet av sommaren 2010 gjorde jag något som jag aldrig trodde jag skulle göra och varför jag gjorde det vet jag inte, jag startade en blogg, det är just den du sitter och läser nu. Ibland känns det bara som om att jag skriver en massa trams och som om att det bara är totalt onödigt men jag har kommit fram till att det är mitt ventilationshål där jag får skriva av mig om saker som snurrar runt i min skalle. Jag skriver egentligen inte för att andra ska läsa och bli tillfredsställda utan jag skriver för att få lätta på mitt inre tryck och tydligen är det en del som har uppskattat det. Jag försöker vara så ärlig som möjligt i allt jag skriver för det är mest rättvist så och det är inget som hoppar upp och biter mig vid ett senare tillfälle, jag kan stå för allt som jag skriver hela tiden, även om jag måste gå tillbaka och se vad jag skrev för att se hur jag tänkte... Jag får väl se hur länge jag skriver men så länge känner att det ger mig något så fortsätter jag... Ds.