Åhhhh vad less jag blir på telefonförsäljare och sådant krafs!!! Det ringde precis på mobilen, ett 013-nummer, och jag anade redan när jag såg telefonnumret att det rörde sig om en telefonnasare. Jag har lärt mig den hårda vägen att om man inte svarar så ringer de upp lite senare, idag, imorgon eller varje dag tills du svarar, så därför brukar jag svara men ganska omgående avfärda deras förslag med ett: Tack men nej tack! På så vis har de varit i kontakt med mig men fått klart för sig att jag inte är intresserad. För ett par år sedan var det ett företag som hade en datorstyrd växel som ringde upp typ 10 nummer samtidigt och när den första svarade så koppla den bort de 9 andra samtalen. Och det här numret ringde upp vid ungefär samma tidpunkt varje dag och efter ett par veckor svarade jag och tackade nej till deras föreslagna produkt och ”PLOPP” så slutade de att ringa.

Idag var det alltså inget undantag, jag svarade i luren och redan när hon presenterade sig vid namn så förlorade hon mitt intresse. Hon ringde från något som kallade sig ”Modern fondförvaltning”, eller som hon sen sa när jag meddela att just deras gäng hade jag aldrig hört talas om, ”Det orangea kuvertet” som du fick hem för några veckor sedan. Kan någon förklara för mig hur någon kan ringa ifrån ett orange kuvert och hur får alla plats där i???

Sen förklarade hon för mig att min pension skulle bli urusel om jag inte aktivt planerade mitt pensionssparande och såg till att förvalta mina pensionsfonder rätt, GÄSP, boring!!!

Och sen tillade hon att gott om pengar på ålderns höst vill väl alla ha?

”Om vi kommer dit ja”, tillade jag. (jag har ju minst 32 år kvar tills jag uppnår nutida pensionsålder och mycket kan ju hända innan jag är där.)

”Ehh, va?” Sa hon då.

Varpå jag skyndsamt svarade att ”nä jag sa inget” och hon tog genast ett rejält andetag och jag förstod att nu kommer pungsparken i form av ett otroligt erbjudande som den framtida luspanka pensionär jag kommer att bli inte kommer att kunna motstå. Och så började hon rapa på från det välformulerade manus någon, förmodligen, välbetald och kreativ individ har skrapat ihop och fått igenom av någon mindre läskunnig godkännandeinstans.

”För endast 598:-/året så får du dina pensionspengar placerade hos oss och varje månad så tar våra experter fram 5 förslag på utmärkta fonder som du kan flytta över ditt sparande till. Sen är det så bra att OM fonderna ger sämre avkastning än det sparande som du har idag så får du tillbaka HELA årsavgiften. Jag tänkte att vi skickar hem lite broschyrer så att du får läsa igenom hur det fungerar, och vi följer den s.k. distansavtalslagen så är du inte nöjd med det du läser(tackat ja till) så kan du bara ringa eller maila vår kundtjänst och säga upp/ångra dig inom 14 dagar, så vad säger du att vi skickar hem lite broschyrer till dig då? Du bor på Ärschbo…”  

Det är nu som jag säger STOPP och NEJ TACK, jag är överhuvudtaget inte intresserad, och förklarar att hennes 3 minuter i mitt solsken är över för att sedan avsluta samtalet så att hon kan ringa och lura i någon annan att hon sitter i det där orangea kuvertet som de fick för ett tag sedan.

Vill de pensionsspara så får det göra det när de vill men mina, enligt dem, små slantar gör jag vad jag själv vill med och dessutom när jag vill. Hennes/deras erbjudande kanske är otroligt bra (enligt dem iaf) men de sitter inte på hela bilden, de kan omöjligt veta hur helheten av mitt pensionssparande ser ut. Sen, den som är klipsk har redan sett detaljerna, så när hon börjar sitt tal så säger hon att hon vill skicka hem lite broschyrer så att jag kan läsa på och det är helt okej OM det inte vore för vad hon säger i nästa andetag. ”Är du inte nöjd med det vi skickat hem till dig så kan du meddela vår kundtjänst att du säger upp/ångrar dig!”, Att jag låter dem skicka hem broschyrer till mig så att jag får läsa på om deras ”produkt” innebär således att jag per automatik har tackat jag JA till deras produkt. Nu sa hon ju faktiskt att jag kan om jag vill utnyttja distansavtalslagen inom 14 dagar men hur många lyssnar på det, på riktigt alltså? Fatta vad många det är som tackar ja till lite broschyrer som sen när räkningen kommer inser att de tydligen har köpt något de inte vill ha och förmodligen inte kan säga upp inom det första året.

Mitt intresse för de olika former av sparande som finns är väl inte det allra hetaste men jag har lärt mig att vill man låta pengarna röra på sig ur ett kortsiktigt perspektiv så håller man på med aktier och ska man hålla i pengarna lite längre så är det fonder som är at rekommendera. Här sitter hon nu och säger att jag en gång i månaden kommer att få förslag på inte mindre än 5 olika fonder som de rekommenderar mig att flytta mina pengar till, talar ju emot allting som jag har lärt mig.

Sen blev jag ju dock otroligt glad över den otroliga ekonomiska säkerhet som de gav mig i och med att OM deras fondalternativ gav sämre avkastning än mitt nuvarande så skulle jag få tillbaka alla de 598:- som jag betalar per år för deras tjänster. Har erfarenheter av att differenserna mellan dåliga och bra fonder kan var betydligt mer än 600 spänn men det reducerar ju i alla fall en eventuell minussmäll med några kronor…

Nä som jag säger om alla typer av uppsökande säljare, vill jag ha något så hittar jag det för egen maskin.

Pensionsparande, tvångsparande, långtidsparande och korttidsparande, kan man inte bara få para sig med den man vill?

Gustavsbergsbussen nästa...

Männisch!!! Folk e ju som dumma i huvudet när det handlar om att åka buss, flera kandidater till den stora galan för årets klappmongo!!!


Det som står här ovan la jag in som status på FB när jag satt på bussen hem från jobbet igår och nu tänkte jag bara redovisa lite för hur resan hem såg ut.
När jag kommer fram till Vasaplan, varifrån min buss ska gå inom 10 minuter, så står där en salig skara människor och under normala omständigheter så brukar man inte lägga någon särskild notis om några andra än sprittomtarna för det är vanligtvis bara de som hörs.
Men idag vet jag inte vad som händer? Till att börja med så står det ett par, man och kvinna (läs tant och farbror) 65+, och jag förstår av deras konversation att de verkar vara missnöjda med det mesta i livet och inte bara sina egna heller, för de hade en del mindre positiva anfallsvinklar på hur folk var klädda, agerade, bussar körde och till och med hur solen lyste. Det var fel på ditten och det var således också fel på datten. Kan ju säga att de inte blev så värst mycket gladare  när bussen stannade 3-4 meter innan den position de hade intagit för att komma på bussen i så tidigt stadium som möjligt, trots att detta var en medveten handling av chauffören för att det par som skulle på bussen med en liggrullstol skulle få ett bättre utgångsläge att komma på bussen. Som vanligt när man ska på bussen uppstår det någon slags trängsel, kul fenomen som skulle uppstå även om man bara vore tre personer som ska på, och man inser ganska fort att ensam är stark eller i alla fall har det lättare att förflytta sig framåt i en större mängd människor i rörelse. Så kommer jag då på bussen, i samma skede som paret med rullstolen, så jag stanna direkt efter att jag dragit mitt busskort så att de ska få det utrymme de behöver för att få ombord ekipaget på handikapplatsen. Men tror ni folk accepterar att jag står som en stoppkloss i gången i detta syfte? Icke!!! Kommer ett par som kryper under armarna på mig för att komma fram bara för att inse att deras avancemang i kön nu stoppas av en rullstolsburen och hans assistent som genast fick mycket mindre yta att manövrera på för att det helt plötsligt står två fån där som inte kan flytta på sig för att folk fortsätter att gå på bussen bakom mig...till slut är äntligen alla på bussen och chauffören stänger dörrarna och vi rullar ut från vasaplan. Trots att volymen i mina lurar är relativt stark, bra musik ska avnjutas på stark volym, så inser jag relativt omgående att jag hamnat precis framför det ovan nämnda äldre paret då deras klagade sorl fortsätter på bussen (Suck, jag och min vanliga otur!). Assistenten till den rullstolsburne har fällt ut den bygel som finns i bussen för att skydda rullstolarna vilket gör att mittgången blir av med lite bredd just där, en så kallad flaskhalls uppstår. Uppe vid NUS kliver det på tre stycken personer, från ett främmande land i Afrika skulle jag tro, med varsin stor resväska. Nu var det så att det fanns gott om plats i bussen men vad gör de? Jo den första av dem som kliver ombord sätter sig på platsen direkt bakom förarplatsen och lägger upp sin väska på den avlastningsyta som finns ovanpå hjulhuset men de andra två stannar i gången framför honom med sina resväskor ståendes på golvet. Det har nu således bildats en så kallad propp i den redan befintliga flaskhalsen och bussen rullar vidare. I höjd med samhällsvetarhuset kom det en otroligt smart individ på moppe och kör ut mitt framför bussen bara nån cm från att hamna under den...mopedister är mer eller mindre självmordskandidater av högsta rang. Detta resulterade i en häftig inbromsning och folk krängde runt i bussen. När vi alla klarat oss helskinnade från denna del i resan så kommer det en hållplats där det står en kvinna med två otroligt fula hundar, iförda blåa plast/regnoveraller, som ska på bussen. Behöver jag säga att det uppstår ett rejält kaos när hundarna springer på bussen med tanten i hasorna in bland de människor och väskor som står där i gången? Innan det var utrett och lugnet infann sig igen så knorrade människor både till höger och vänster i bussen, fredag kväll och alla vill hem. Även hon placerar sig på en plats strax bakom mig, i bredd med det äldre paret, så nu har jag både ett klagande par och tanten med hundarnas puttinuttande och gosigosande tillsammans med Blindside i lurarna, bra musik ska lyssnas på under tystnad! Som tur är kliver det äldre paret av ett par hållplatser längre fram och det uppstår som ett vaccum på bussen efter deras uttåg. Det bästa med att bussturen börjar närma sig slutdestinationen är att det blir mindre och mindre folk på bussen som kan störa mig eller som jag kan störa mig på. Äntligen hemma men ser redan fram emot måndag då det är dags för nästa bussresa.

http://www.youtube.com/watch?v=nMGJObhnaLk

Det blir inte alltid som man har tänkt sig…

Jag hade en gång i tiden, vid tillfället då jag startade bloggen, en idé om att försöka göra ett inlägg om dagen men allting blir inte som man från början tänker sig att det ska bli. Man hoppar över en dag som sen blir två, tre, fyra, osv.. och så en dag inser man att det nästan är en månad sen sist man satte sig ner och tog sig tid att sätta sina tankar på pränt, jo för även om jag inte skrivit på ett bra tag så tänker och funderar man en hel del på mer eller mindre roliga/trevliga saker som korsar min väg under vardagens slit. Det är inte helt ovanligt att jag har ett, enligt mig, otroligt bra upplägg för ett roligt eller tänkvärt inlägg men som när man kommer hem efter dagens slut rinner ut i sanden därför att man vill vara med familjen, laga mat, städa, tvätta, handla eller rent av bara inte orkar. Men så nu har jag gått och funderat lite under de sista dagarna och kan inte hålla mig, jag behöver skriva av mig helt enkelt…

Det som inte syns finns inte eller?

Har du funderat på vad som verkligen händer på andra sidan häcken, hos grannarna, vännerna eller inom din egen familj helt enkelt?

Jag har under den senaste veckan, igenom mitt arbete, tagit del av bistert underlag för att en hel del människor inte har det så gott ställt och vi har pratat om det både på jobbet och inom hemmets fyra väggar…det är skrämmande… En del människor kan verkligen inte betala för sig eller väljer att inte betala för sig bara för att kunna ha råd att göra saker med barnen under semestern, några har ändå inte råd att göra något på semestern. Det slog mig för en liten stund sen att det är ju på sommaren lättare att se hur folk har det ställt hemma på gatan:

• De familjer som har det riktigt gott ställt försvinner när skolorna slutar och kommer tillbaka när skolorna börjar igen, förmodligen beger dig sig ut med någon stor båt eller till någon stuga/hus på en exklusivare ort som finns i familjens ägo.
• De familjer som har det gott ställt finns hemma någon vecka och beger sig iväg på någon typ av semestertripp någon vecka av semestern, förmodligen till någon hyrd stuga eller med diverse campingateraljer.
• De familjer som har det mindre gott ställt stannar hemma under semestern med undantaget för att åka till någon lokal badplats eller på sin höjd besöka någon större marknad som brukar gå av stapeln under sommaren i den närliggande omgivningen.
• De familjer som inte alls har det ställt alls är de familjer där du ser barnen lekandes utanför huset hela sommaren för sig själva under tiden som föräldrarna är och arbetar för att få den dagliga hushållsekonomin att gå runt, som vanligt.

Nu är ju jag som vanligt lite överdrivande men visst kan du känna igen mönstret, lite i alla fall? Det är faktiskt så illa inom gamla moder Sveas gränser att folk väljer att arbeta för att de helt enkelt inte har råd att vara lediga, vara med familjen, åka bort på semestertrippar, grilla vid havet osv. osv. Och det finns de inom de två sista familjegrupperna som faktisk skiter totalt i att betala för sig, låter alla räkningar bero, för att de ska få råd att ha semester med familjen. De tar smällen senare med allt vad det innebär, förseningsavgifter, inkassokrav, kronofogdar och eventuella betalningsanmärkningar osv. osv…

Nu är det ju så att bakom varje inkassokrav, utmätning eller indrivning hos en av dessa ovan nämnda föräldrar finns ett eller flera barn som trots allt kommer att märka av detta för varför kommer det annars hem okända människor och hämtar deras saker, eller varför fungerar inte telefonen eller lamporna…

Nu kanske du själv inte är nära detta scenario eller ens känner någon som har det så men det slog mig faktisk så sent som idag att JAG har faktiskt varit där fast som barn/tonåring. Jag var en så kallad ”Frisco-kille”, en sån som vi i min umgängeskrets skrattade åt. När jag var i de tidigare tonåren så var det otroligt populärt och viktigt att visa sin sociala status genom att visa på att du hade ett par Levi´s jeans, eller i vissa fall på hur många olika par Levi´s jeans du hade. Ett eller flera par Levi´s jeans och du var kung, hade du en tröja, t-shirt eller ett par strumpor av tidigare nämnda märket var du accepterad men så kommer då de här ”Frisco-individerna” in. Frisco var ett klädmärke som H&M tillhandahöll, vet inte om det ens finns kvar idag, för en billigare penning så att såna som jag, vi, våran familj hade råd att handla kläder att sätta på kroppen. Frisco var definitivt inte Levi´s och hade man ett par sådana fick man räkna med att få ett eller ett par asgarv i ansiktet eller några mindre schyssta gliringar. Men då, som nu och som för alltid, kommer jeans vara jeans men med skillnaden av ett antal hundralappar i inköpspris. Vi hade på grund av familjens ekonomiska situation inte råd att handla kläder eller saker av det senaste skriket. Låt mig inflika att jag faktiskt ägde ett par äkta Levi´s jeans, dock inköpta på rea, men som jag var otroligt stolt över att äga, detta trots att någon ”wise guy” och mer insatt i deras modellprogram påpekade att jag det mycket riktigt ägde ett par äkta Levi´s men att det var av tjejmodell. Jag har även varit med om att telefonen inte fungerat under kortare perioder eller vid något enstaka tillfälle haft lampor hemma som ”inte fungerade”, jag har sett hur en utmätning och hur en husvisning inför en exekutiv auktion går till. En dag gick jag till skolan med ovissheten om jag verkligen skulle ha ett hem att komma hem till eller om det är så att det är någon annan som, den som eventuellt vunnit den aktuella exekutiva auktionen, som äger huset nu.

Trots att jag upplevt detta på nära håll, att inte ha råd med det jag vill ha eller vill göra, och att det har haft en viss inverkan för vissa beslut i det vuxna livet så måste jag faktiskt säga att just då ansåg jag inte att vår familj var fattig. Man väljer inte sina föräldrar och oavsett hur min uppväxt var vill jag inte klandra dem för det som vi gick igenom då, kom ihåg att pengar är ingenting värt så länge man har sin familj! Jag var hyfsat insatt i varför det blev som det blev och vet att den största delen till detta var orsakat av yttre omständigheter, andra människors handlande.

Nu vill jag inte på något sätt framstå som offer och tycka synd om mig själv och jag tror inte att någon just då, när det här utspelade sig, såg mig som ett offer eller tyckte synd om mig utan mer som en glad prick. Detta mest kanske för att man/jag inte visade så mycket utåt…det som inte syns finns inte!!!

Nu, i semestertider, märks det mer än någonsin hur det är ställt i de olika familjernas plånböcker runt omkring i landet. Nästa gång du står i kön till glasskiosken och hör hur någon ”tjatar” på sina föräldrar om glass och de hela tiden säger: Nej!, fundera på varför barnen inte får någon glass? Glass kostar massor och för den som inget har kostar det ännu mer…så har du en slant över så var en vänlig själ och gör något gott. Ta även med dig den lilla devisen som vi brukar säga och leva efter när vi är i paradiset: Vad lite vi har men så gott vi mår!

”Den fattige har inte råd att köpa billigt!