Ja man undrar...

Lögner är illusionära sanningar inbäddade i lulllull, hur mycket du än söker kommer du aldrig att finna sanningen bland 1000 lögner hur bra de än låter. Lögner är saker som människa tror att den vill höra för att sanningen ofta är hård, avlädd ja helt naken och så konkret. Innebörden av sanningen eller lögnen är den samma hur man än vrider och vänder på dem, antingen sårar den eller så glädjer den. Allt handlar om vilket val vi gör med den fakta vi besitter.
Bibeln säger att sanningen ska göra oss fria, Robert Gustavsson säger att sanningen skall göra oss fria och gör den inte det så ljug!


http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=september_-_vem_ska_jag_tro_pa&videoid=1103497
Hur som haver en skön version på en annars medioker låt...

We got a code red!!!

Seriöst vårat samhälle är ju baserat på koder, allt är bara koder och lösenord...räkade nyss på hur många olika ställen jag har koder och löseord men slutade när jag passerade 30 stycken och ändå kunde komma på fler...Det är koder till användarkonton, passerkort och dörrar, olika plastkort man handlar med, larmanläggningar, telefoner, olika dokument m.m, listan kan göras lång.
Som vanligt är ju ingen kod eller lösenord detsamma utan  man ska oftast ha flera att komma ihåg.
Skulle byta lösenord på en av alla datorer jag använder när jag arbetar och hade ett bra lösenord som bestod av 8 siffror där ingen har egentligen samband och får tillsvar att detta inte är tillräckligt komplext. Så då provar jag ett nytt och får till svar av datorn att "Du kan inte använda någon av de 25 senaste lösenorden eller något som är snarlikt. Hmmm, hur gör man...men det gick efter ett tag med ett lösen som i mina ögon var betydligt mycket lättare att knäcka än det första, suck...
Så när man står och köar i kassan och väntar på att precis få lägga upp varorna på bandet så händer det typiska, gubben framför har glömt bort sin kod och slår helt galet. När expedietn påpekar detta så säger han: Ehhh när det tror jag inte... Så vi andra fick vänta en stund till medans han funderade...SUCK!!!
Tänk efter hur många lösenord och koder du använder dig av, det blir en del!!!

Bilder på vårt kryp in

Eftersom ni tjatar efter bilder på vår lya så kommer här ett urval av bilder från oss!

Har ni vägarna förbi är ni alltid välkomna in!

Far och dotter eller Mästaren och dess lärling, men de jobbade bra!



Vardagsrummet 1




Vardagsrummet 2




Vardagsrummet 3




Köket




Trappen 1




Hallen 1




Hallen 2




Hallen/Trappen



Ser det lite kalt ut på väggarna så är det faktiskt det också, vi har inte hunnit sätta upp någonting och vi vill inte bara slänga upp saker på väggarna bara för att, men det kommer så småningom!

Verk/värk!!!

Varför kan man bara inte låta bli när man blir tillsagd? Enligt en läkare jag var hos i förra veckan så har jag inflammation i nån slemsäck i axeln och det behandlas med medecin och vila av armen. Medecinen tar jag som beordrat men varför i hela världen kan man inte lyssna på nån när de säger att man ska vila??? var och köpte 2 garderober i går på COOP, som för övrigt blev jättebra när det blev klart, som jag bar ut till bilen, ut ur bilen, monterade ihop och modifierade så att de skulle bygga över elementet som var i vägen. Lägg därtill att man tar hand om grabben och tjejen också som inte kan allt själv så det blir lite bära och slita och sen alla andra vardagssysslor uppepå det...vad blir facit av detta??? Jo idag har jag ENORMT ont i min axel, det strålar upp i nacken och givetvis en sjudundrandes pannknack som påföljd. Idag är det så illa att jag knappt kunde fullfölja Grabbens youghurtportion till frukost utan att stödja armen i bordet... Varför kan jag bara inte lyssna, men det är väl med mig som med farsgubben: det spelar ingen roll om han har smoking på sig och någon vill ha hjäp med  bilen han ska BARA titta...och så fungerar väl jag också, jag ska bara...SUCK!!!
Nä om man skulle ta och fota lite så att ni får se hur den nytapetserade lyan ser ut, för det borde jag väl ändå klara av...

"You organize here and i run for...help!"

Idag ska vi äntligen ta tag i saken och tapetsera nedervåningen i vårat radhus, det ska bli så som vi vill ha det. Men om sanningen ska fram så kommer jag inte att sätta upp en enda tapetvåd på väggen för jag kan inte tapetsera, jag är totalt värdelös på det. Istället så kommer jag att få hjälp av nära och kära med detta som kan sånt här myyycket bättre än jag (Man behöver inte kunna mycket då iofs). Fast å andra sidan innehar jag andra skills som de kan få dra nytta av nån gång när de behöver ha hjälp (Fotomodell, JAS-pilot och Läkare).
Visst är det bra att vi alla kan hjälpas åt?! Öga för öga, tand för tand!!!

Where is the love?

Jag är rädd!

Jag lever mitt trygga liv här hemma och ser min familj stilla växa upp och vi lever våra liv mestadels fyllt med glädje. Men så kommer de där tillfällena ett par gånger om dagen då man surfar in på nyhetssidor, lyssnar på radion eller ser nyheterna på tv och jag blir vättskrämd rakt igenom kropp och själ. Människor knivhuggs eller skjuts ner på öppen gata och utan anledning i parti och minut, det är den ena våldtäkten efter den andra och den ena brutalare än den andra, det är hänsynslösa rån och sprängningar i jakten efter pengar, världen är fylld av lögner och bedrägerier, vi behandlar varandra som om det inte existerar något människovärde alls!

Men vad är det som händer egentligen, när vi inte ens kan gå till affären 500 meter bort utan att riskeras att bli drabbad av något av ovanstående?

Allt handlar egentligen om ren egoism: jag ska ha makt, jag ska ha pengar, jag ska ha  njutning, jag är mer värd än du osv...Oavsett vilken religion, etnisk eller kulturell bakgrund man har så tror jag att vi behöver hitta tillbaka till den ursprungliga vilkorslösa kärleken inom oss, att älska sin nästa så som dig själv och behandla andra så som jag själv förväntar mig bli behandlad. Vilkorslös kärlek, det handlar om att i alla lägen sätta mina medmänniskor i det första rummet utan att själv förvänta mig något tillbaka. Men var ska börjar vi då? Jag tror att vi alla måste börja med oss själva på individnivå, se över mina värderinga och hur jag behandlar människor runt omkring. Det vi gör i det lilla med oss själva kommer märkas stort när vi alla är tillsammans.

Tänk om de gamla skulle våga gå till affären på kvällen utan rädslan för att blir rånad och nerslagen, tänk om flickor/tjejer/kvinnor skulle våga gå ut utan att behöva fundera på om de är idag som de ska bli våldtagna, tänk om den mobbade "värdelöse" skulle kunna få gå till skolan/jobbet och känna att jag betyder något, det är ingen omöjlighet eller?

Here is the love!

Vargen kommer....

Är jag ensammen om att tycka att det känns lite lustig när politikerna står och säger att vi ska ta hem våran utlandsstyrka med fredsbevarande uppdrag i Afghanistan för att det är farligt och 5-6 stycken har dödats i stridigheter sen styrkan kom dit för 5-6 år sedan?
Det skjuts väl ner lika många på öppen gata under ett år i sverige men det är tydligen inte ett lika stort problem.
Den som går till affären för att handla mjölk förväntar sig inte att bli beskjuten eller dödad, han är trygg.
Den som skriver på ett kontrakt för en period i utlandsstyrkan har väl ändå en viss förståelse för vad som kan hända eller?
Jag är helt för att vi ska ha en utlandsstyrka med fredsbevarande uppgifter och de har mitt fulla stöd i sitt arbete var de än är runt om i världen, Go you boys´n´girls!

..och en slank han dit...

Har på morgonen varit och shoppat en piasavakvast och en snöskyffel för nu börjar den närma sig på riktigt, vintern alltså, med allt vad det innebär. Har på ett par dagar sett saker i trafiken som är både dumdrisdiga och livsfarliga, t.ex. de två invandrarkvinnorna som struntade i att skrapa någon av rutorna på bilen de åkte i. De vevade ner sidoruterna och hängde ut huvudet för att se något. Eller de bilar som ligger 3 meter bakom varandra i 80-90 km/h strax efter det att ingen av dem egentligen fått stopp på sina bilar i en T-korsning, de borde väl täka på att det är halt. Eller den bil som för övrig höll på att backa in i sidan på min bil eftersom han inte skrapat/borstat bakrutan på sin bil. Vill bara med detta inlägg berätta att om du offrar ett par minuter om dagen så kan du spara lite tid, jag kanske en hel livstid.
Skrapa rutorna så att du ser dina medtrafikanter och fotgängarna.
Håll avstånden mellan bilarna när ni är ute och åker så kanske du hinner stanna om bilen framför bromsar.
Anpassa hastigheten efter underlaget, bättre att komma fram 5 minuter sent än inte alls.

Kom ihåg att vart du än ska i vinterlanskapet så finns det alltid någon som väntar på dig och som gärna ser dig hel och välbehållen!

The truth is out there!

Sanningen är relativ!

Har du tänkt på att allting ligger i ögonen på betraktaren, vilket gör att all sanning är relativ. Om jag inte upplevt eller sett något så måste jag ju lite på den som har det tills jag vet något annat, betyder ju också att allt som sägs eller skrivs inte är sant heller. Som religion till exempel, mina erfarenheter av kristendomen är övervägande bra men jag vet de som sett en annan negativ sida av samma religion som gör att vi har helt två olika sanningar.

I matematiken är sanningen relativ också. 1+1=2 lärde jag mig i skolan men har senare lärt mig att 1+1=1, hur? Lägg ihop en jordhög med en annan vad har du då? Jo EN jordhög!!!

Hörde om en familj som lärde sitt barn att räkna i tidig ålder men valde att plocka bort siffran 5. SÅ när barnet räknade så blev talföljden 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, osv... Barnet räknade ju rätt men det blev fel och allt beroende på att dennes sanning var något helt annan än alla andras sanning men det var likväl sant!

Tänk vad mycket folk litar på källor som överhuvudtaget inte är sanningsgranskade. Hörde om ett par lärare som frågade sina elever hur de visste att faktan som stod i deras inlämningsuppgift var sann. Eleverna svarade att de hämtat faktan ifrån en välkänd faktasida på nätet och det som stod där MÅSTE ju vara sant. Det roliga med det hela var att lärarna hade lämnat uppgifter till den här sidan som inte är riktigt korrekta varpå elevernas sanning nu helt plötsligt var falsk.

Nä allt som skrivs och sägs är inte sant och så är det bara och kommer alltid att vara på grund av att olika människor vinner olika mycket på att sanningen är relativ.

Så har det varit sedan urminnes tider!

Vill bara återberätta en berättelse som jag hörde någonstans för några år sedan:
En yngre kvinna skulle göra i ordning julskinkan tillsammans med sin kille och la skinkan i en form. Innan hon stoppade in skinka i ugnen så skar hon bort ena ändan (snutten) på skinkan. Killen frågade varför hon gjorde så och fick till svar från flickan att "Så gör alltid mamma!". Men varför gör hon så?
Så de frågade mamman varför hon skar bort en snutt på skinkan och de fick till svar "Så gör alltid min mamma!". Men varför gör hon så?
Så de gick och frågade den yngre kvinnans mormor varför hon alltid skar bort en snutt på julskinkan innan hon stoppade in den i ugnen. "Jo när jag var liten så gjorde alltid min mor så!" fick de till svar.
Nu hade den yngre flickan sån tur att hennes gammelmormor levde så det besökte henne på hemmet för att få reda på hemligheten med den avskurna skinksnutten. "Varför jag alltid skar bort en snutt på julskinkan innan jag stoppade in den i ugnen? Jo det ska jag säga dig, min ugnsform var alltid för liten för skinkan så det gjorde jag för att den skulle plats!".

Gör du också saker på samma sätt som det alltid gjorts utan att veta varför?

Bakom min fasad...

Alla människor har problem, så är det bara!

Den människa som säger att den lever ett perfekt liv ljuger och den människa som tror att gräset är grönare hos grannen är naiv. Alla människor har problem av olika slag, större eller mindre, ja även jag har problem.

Det kan vara problem i realtioner, ekonomiska frågor, med hälsan eller bara småsaker som stör ens vardag men det viktiga är att du vet om att andra människor också har det, problem! Men säger du, alla andra har det ju så bra. Ja men säger jag, det är ju för att de inte pratar om det, sina problem!  Varför pratar vi inte om våra problem? Jag tror att vi är rädda för att inte vara perfekta och därför väljer vi att hålla tyst om det som gnager oss, för i detta avlånga land har jag fått känslan av att ingen vill vara sämre än någon annan. Jag vet av egen erfarenhet att man mår aldrig så bra som när man får lätta på sina bördor, berätta för någon som lyssnar, även om man kanske inte kan göra något åt problemet just då så har man ändå fått dela med sig av det. Det finns dem som inte annat än jobbar med att lyssna på människor problem som psykologer, präster, diakoner och diverse samtalsjourer eller varför inte öppna upp sig för en medmänniska som man känner starkt förtroende för? Om du behåller dina problem och bekymmer för dig själv så kommer det att äta upp dig innifrån och du kommer till slut att bli ett vrak, tro mig, så våga lätta ditt hjärta. Jag sa en gång till en god vän att jag tyckte att han hade det otroligt bra och fick en blick tillbaka och kommentaren "jag skulle göra vad som helst för att få byta med dig...", den tog kan jag säga!!! De som i mina ögon ser ut att ha det så bra har även sina problem de också. Våga vara öppen, ta dig över tröskeln och prata ut!

"Det viktiga är inte att alltid prata utan att ibland lyssna" / Pappa

Nu när vi vet om att alla andra också har problem av olika slag och jag rekommenderat alla att lätta på sina bördor och öppna upp så vill jag även uppmana dig att orka lyssna på andra. Om en vän kommer till dig med sina bekymmer och behöver prata så för guds skull lyssna, det kan betyda allt för din vän. Visa dock respekt för den som kommer i förtroende med sina problem till dig för det är ett stort steg att ta kontakt med någon för att dela med sig av sina problem. Jag har ju mina egna problem men de är sällan så stora att jag inte kan ta tid för att lyssna på någon annans problem och kanske ge ett råd och vägledning till något bättre. Det är ju inte helt ovanligt att människor lättar på sina bördor på obekväma tider så som sena kvällar eller i ett tillstånd då man "fått lite under rocken" men jag vill ändå uppmana dig att orka lyssna även då, tänk att nästa gång kan det vara du som står där en natt och söker råd hos en vän. Att ta sig tid för andra är inte mer än medmänsklighet.

Om vi på ett ömsesidigt sätt tog oss för att öppna upp och lättade på våra bördor och tog oss tid att lyssna in andra människors problem så tror jag att vi, alla, skulle må betydligt mycket bättre som människor. Delad glädje dubbel glädje, delad börda halva bördan...

Det är så här man tar hand om människor som behöver hjälp!

"Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig." Matteusevangeliet 25:34-36

"För att jag älskar dig så som du är
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig när du är svag.
för du betyder allting för mig." Refr. Kärleksvisan Sarah Dawn Finer

Men vad var det sagt nu igen?

Blir så less på mig själv. Två gånger idag har min lilla hjärna arbetat med underlag till blogginlägg, tankar som jag själv tyckte var ganska  bra när jag hade dem framför mig. Båda gångerna har tankarna farit ur mitt huvud och jag kommer inte ihåg vad det var. Kan det vara så att jag trots min ringa ålder börjar bli gammal och glömsk (senil) eller är det så att det att mitt undermedvetna har raderat bort det för att det var dåligt eller rent pinsamt? Ja inte vet jag men borta är det i alla fall...tyvär för alla som missar det som snurrade runt i mitt huvud denna morgon...vem vet kanske det kommer tillbaka så småningom.
Men usch vad tråkigt att man är glömsk!

Livets små droppar...

Har ni tänkt på att det ofta är den där siiiista droppen som får kärlet att rinna över och att den där minsta droppen betyder så oerhört mycket för det som händer sen?
Det kan var den där kommentaren som får mitt sinne att explodera i ett gapskratt från mitt allra innersta.
Det kan vara den där saken som får mitt humör att explodera i ren ilska.
Det kan var den där blicken som får det att brinna i mitt bröst av längtan efter din närhet.
Det kan vara den där fummliga kommentaren som får mig att känna mig så värdelös.
Det kan vara den där uppbyggliga kommentaren som får mig att blomma ut.

Oavsett vilken typ av droppe det är så är det den där liiiiilla saken som betyder sååå mycket. Försök att tänka på det i ditt handlande eller när du kommenterar någon/något. Det som andra redan fyllt på i bägaren kan du lätt få att rinna över med en liten liten droppe, på gott och/eller ont.

Häromdagen var det beklagligt en ung man som avslutade sitt eget liv via direktsändning på internet. Innan han begick handlingen hade han startat en chatt-tråd och chattade med några av sina "tittare". Om en människa annonserar att han eller hon har för avsikt att avsluta sitt eget liv i förtid är det varje människas, som har kännedom om det, skyldighet att försöka hindra handlingen. Tydligen så fick inte polisen kännedom om det inträffade förrens det var försent, trots att han chattade med folk som visste om vad planen var. Och tydligen så verkar en del av hans tittare inte inse allvaret i det hela utan det var någon som frågade om det skulle ske snart för han/hon ville hinna i tid till jobbet och någon annan utmanade honom och sa att han inte skulle våga...jag gråter för dessa dumma, små, obetyligt intelligenta människor som när killen i ett skede skriver att han börjar ångra det han ska göra inte hjälper honom med små droppar av hopp utan istället förringar honom...Hela mitt inre skriker av ilska och sorg över vilka människor som finns därute egentligen.

Låt oss alla sprida ett regn fyllt av droppar glädje, omsorg och medmänsklighet! Jag tror att alla människor skulle må bra av att vandra i ett sådant regn, tänk om du är den sista droppen...



Lite stänk av solen, ja tack!



Det var bättre förr?

Fick höra av min fru att vi häromdagen, eventuellt i fredags, fått ett meddelande från Posten där det står att i fortsättningen kan det bli så att vi får vår post levererad senare på dagarna. Detta för att ska kunna uppfylla den policyn de har att de ska kunna dela ut all post nästkommande vardag.
Sen hör man om människor som får flytta sina brevlådor för att Posten ska få det lättare att leverera, annars får man inte sin post...

Måste säga att att mina erfarenheter av Posten blivit allt sämre under de senaste åren och jag befarar att det inte kommer att bli bättre i framtiden. I mina arbetsuppgifter under årens gång har det ingått att ta emot/skicka post och paket och ta hand om det som berör postgången. Tänkte skriva ner några "annektdoter" som påverkat mitt tycke för detta urålderliga schabrak.

- När jag ska skicka ett brev så väger jag det och frankerar det med frankeringsmaskinen efter portotabellen som erhållits från posten. Under en period kom det fakturor från posten där det stog att vi hade skickat brev där portot var 0,00:-, alltså att vi inte betalat för oss. På fakturan så står det inget mer än datum när brevet blev sänt som referens. När man ringer till posten för att få ut mer om vem som är mottagare får man till svar "Nej, vi får inte lämna ut dessa upgifter!". Trots att det är jag som är avsändare och fått räkningen vill, förlåt får, de inte lämna ut uppgiften om till vem jag skickat till. Hur många skulle betala en räkning med bara ett datum som referens? Eftersom det här pågick ett tag så sa jag vid ett samtal att kommer det ett 0,00:-frankerat brev så får ni inte skicka det utan då ska det returneras till avsändaren och fick då till svar "NEJ, Posten har som policy att alltid leverera posten!"...
En del av fakturorna har blivit makulerade och en del har hamnat i "gilla-läget-och-betala-högen". Sen säger den jag pratar med det bästa "Men jag tycker att ni kan ta en kopia på era försändelser så ser ni ju till vem ni skickar!". På frågan om personen är seriös svarar denne "JA!". Fatta att Posten ber ett företag med ca 10 miljoner utskick/år ta en kopia på utskicken så att de vet till vem de skickat när de får en eftertaxering, kan posten inte bara säga till vem den aktuella fakturan berör?

- Posten har som Policy att alla fakturor ska skickas till huvudkontorets adress och det går INTE att lägga in en central faktureringsadress där alla fakturor läses in elektroniskt. Detta innebär att varje gång det dyker upp en pappersfaktura måste jag ringa till Posten och be dem skicka om fakturan till rätt adress och då går det bra...inte alls bökigt!

-Vid ett samtal till det lokala postkontoret i ett annat ärende så ryter mannen i andra ändan av luren "...och hur ska vi göra med alla de brev som har fel postnummer och som ska till er? Vi får inte skicka vidare såna!". Då sa jag att det lät konstigt eftersom, som ni redan läst, Posten har som policy att de ALLTID måste leverera! Tror ni han blev glad? Nix, utan då hasplar han ur sig "Ni måste meddela dem som skickar brev till er det rätta postnumret!" Jag behöver väl knappast säga att han INTE skämtade utan han tyckte helt sonika att vi skulle förutspå vem och vilka som ska skicka post till oss...Detta var så dumt så jag lät detta bero helt och hållet.

-Som företag kan man betala för att få Posten att hämta/lämna post hos sig istället för att åka till ett postkontor 2 gånger om dagen. Betalar man dessutom ytterligare några kronor kan man få posten att komma på en bestämd tidpunkt +/-15 minuter. Tror ni att de fått detta att fungera? Nääää, inte det heller!!! När man ringer och frågar vart de håller hus kan man få till svar att de inte har nån bil som har tid och att man får vänta, vilket innebär att man får vänta kvar efter att arbetsdagen tagit slut. Men hur i hela världen kan de sakna en bil som har tid när detta är en stående hämtning 5 dagar i veckan? Eller som när man inte har koll på att sina chaufförer inte kommit till jobbet 1 timma efter att dennes tur skulle ha startat...

Jag skulle kunna fortsätta med fler liknande händelser i detta ärende men jag struntar i det men det värsta är ju alla av dessa händelser upprepas ju lite då och då.
Om någon säger att Posten blivit sämre pga att folk skickar mindre brev så tror jag dem inte. Det har gått utför för Posten pga avsaknaden av folk som är serviceminded och gör allt för kundens bästa. Synd att man änu inte kan teleportera paket och försändelser för det skulle förmodligen fungera bättre en Postens olika tjänster eller vad tror ni?

Inför lagen är vi alla lika...

Har ni tänk på att vi,beroende på vad vi gör, kan få olika påföljder vid ett rättsligt efterspel?
Om någon begår ett brott av grövre kaliber och lagförs för brottet så handlar det om att personen ska sättas bakom lås och bom för att kriminalvårdas tillbaka in i samhället. Pratar du med en sakkunnig så var beredd att tillrättavisas om du säger att någon får ett straff, de får vård heter det.
Om jag kör för fort och blir stoppad av polisen och får böter är väl det knappast att få vård, det är väl ett straff? Eller om man råkar, för det händer, köra fel med sin skoter och hamnar på förbudsområde så straffas man med dagsböter, minimum á 30 st, det är inte vård det är straff!!!

Nä nästa gång om jag stoppas för fortkörning, jag skrev om, så ska jag be om att få en veckas vård på Nürnburg ring eller Monza eller nått annat bra vårdalternativ...

Det finns tre slags lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik!

Upptäckte för en stund sedan i statistiken för min blogg att det är en del som läser, eller i alla fall tittat in på, min blogg. Vet inte vad som anses som mycket eller litet i dessa sammanhang men nån mer än jag är inne här ibland. Men varför i hela världen vill någon läsa mina ventileringar? Har tydligen folk från andra länder som är inne på den ibland och eftersom statistiken säger att dessa besök är fler än 20 i alla fall så känns det som mer än tillfälligheter, det är folk i från länder där jag inte ens känner till att jag har några vänner i, men det är väl trevligt tror jag.

Hur som helst, vem du än är som läser min blogg så är du varmt välkommen in i min lilla tankebubbla. Har du funderingar eller mothugg till det som jag skriver så skriv gärna en kommentar.

 Whoever you are reading my blog, you are welcome into my little bubble of thoughts. Do you have thoughts or met with opposition to what I wrote so please write a comment. 

Oblivisci volo!

Aldrig förr arbetar min hjärna så hårt som när jag utför någon typ av fysiskt arbete, t.ex röja i skogen med sågen eller som idag med lite färg, en pensel och några meter golvlist som ska målas. Det är oftast då som jag bollar, med mig själv, de mest djupa och känsligaste tankarna som rör mitt liv. På sista tiden, sen i somras kan man säga, tänker jag mycket på den period i livet som jag brukar kalla "Mitt helvete på jorden". Den perioden är inte en enskild händelse utan snarare en serie händelser som för mig är mörker och smärta. Som jag skrivit tidigare är det dock såna perioder som hjälper mig att göra vägval i livet nu, flera år efter.
Jag vill inte kalla mig själv för långsint utan förlåter och försöker gå vidare i det mesta men det är en del av den mörka perioden som står här ovan, kanske den mörkaste, som fortfarande följer mig. Jag tror dock att fast det är där mitt liv är som mörkast så är det just där som det vänder och det vänder mot en allt ljusare framtid, som fortfarande är ganska ljus. Eftersom jag lärt mig något av detta och tycker att det hjälpt mig på vägen som människa så kan det förklara det som jag brukar citera från en låt som heter "Nära" utav Blindside: Skönhet kommer ur smärta.

Detta inlägg skriver jag för att få ner mina tankar på pränt och se vad det är jag tänker, något konkret som jag kan ta på. Ibland måste man få ventilera sig för att inte explodera.
Det hände att några personer i min bekantskapskrets gjorde mig riktigt illa, sårade mig otroligt hårt, och det hade kunnat varit så att mitt liv fått en helt annan väg om jag inte tagit mig samman ordentlig och dessutom förlåtit de personerna i mitt hjärta. En del av dem vet om att de är förlåtna eftersom de förstått att de gjorde fel och bad om det men andra vet inte om det för de har aldrig bett om förlåtelsen. Men jag vill frångå detta och glömma det som hände för det gör mig inget gott utan snarare ganska ont och det är just det som är mitt problem, jag kan inte glömma!!! Flera gånger i veckan stöter jag på saker som påminner om det som hänt och som får mig att börja tänka och det är tänkandet som är det jobbiga för i detta fall leder det inte till något konstruktivt utan bara till mer tänkande. Det kan va nån man chattar med på nätet, ett samtal per telefon, något som visas på tv eller står i nån tidning, nån man träffar eller hör om som råkat utför samma eller liknande händelse som gör mig påmind. Det sitter alltså en tagg i min själ som ömmar rejält varje gång jag blir påmind om det. Det är inte alla de inblandade som är jobbigt utan själva händelseförloppet som sådant som är smärtan i mitt inre för det får mig att asociera till denna period i livet. Det är mörkt och kallt där och det är inget som jag vill känna igen...jag vill glömma!!!

Hur gör DU för att glömma och gå vidare i liknande situationer, tips?

Errare humanun est, ignoscere divinum!

Satis livor adveni album nunc omnia...

Ett, tu, tre...

Jaha, så har nu Sveriges riksdag valt den person som efter kungen har högst ämbete i landet. Det kom inte att handla om de 20 personer som röstades in för SD och ska ha den där berömda vågmästarrollen utan om tre personer från den rödgröna alliansen som fick betydligt mycket mer betydelse.
En verkar inte vara överens med sina partikompisar eller sin "allians", den andra åker utomlands innan dennes ledighet är ens är beviljad och den tredje går på muggen!!! Den förste gjorde väl rätt som i all fall röstade men vad pysslade de andra två med? Hur seriös kan man vara om man springer och hämtar kaffe och går på muggen precis innan kanske årets viktigaste omröstning, näst efter budgeten. Kaffet fattar jag inte ens att hon tänkte på och toabesöket, om man nu måste gå och inte kan hålla sig, ska väl inte behöva ta sån tid att man missar hela kalaset. Dags att inför fria vuxenblöjor och våtservetter i riksdagen kanske?
Den tredje fattar jag inte alls: Antingen är man beviljad ledighet och är frånvarande eller så är man inte beviljad ledighet och då stannar man på jobbet och gör sin plikt. Hoppas de som la sin röst på Herr Utlandsresenär är riktigt nöjda med sitt val, en seriös politiker som tar sin roll som riksdagsman på fullaste allvar. Förtjänar kanske ett litet löneavdrag, det hade förmodligen en vanlig arbetare fått om den gjort samma sak. Kan se Mona Sahlin sitta i sitt rum och skrika till någon av sina undersåtar "Med sådana här vänner, vem behöver fiender?". Om gänget i den rödgröna alliansen ska arbeta på detta sätt under de nästkommande 4 åren så är SD:s roll som vågmästare en tandlös tiger och inget som man behöver oroa sig för...

"Härmed förklarar jag Sveriges Riksdag för öppnad!"

För ett år sedan...

...var inte pappas mage störst i familjen, då var det mamman som gick med en jättekula i vädret. Med tanke på hur dramatisk dotterns födelse hade varit så låg spänningen i luften. Dock blev denna förlossning lite mer långdragen med ett par sjukbesök och förvärkar innan grabben verkligen kom ut, tror vi hade förlossning under nästan en vecka. Men på söndag är det 1 år sendan grabben kom, ett år med en lillkille i familjen, så otroligt härligt år. Både grabben och dottern växer och gör framsteg varje dag, grabben lär sig saker som att gå, prata, klättra och så vidare medans dottern utvecklar det sociala spelet som finns inom en flerbarnsfamilj och det finns båda positiva och negativa sidor som hon plockar fram och som vi som föräldrar får lära oss att hantera. Ibland önskar man att man gått en sån där "Angry management-utbildning" eller nått liknande...
1 år med blöjor, nattmål, barnaskrik och jysiga gosstunder. Jag älskar mina barn och även om dem ibland går en på nerverna så kommer jag alltid att göra just det, älska dem högst av allt. När grabben river ut allt i kökslådorna 5 sekunder efter att man precis plockat i allt som nyss låg på golvet eller när dottern vill ha något NU och när hennes NU inte är om 3 minuter utan just NU, spelar ingen roll om du har 1000 saker i händerna, det är just då man älskar dem som mest. Jag kanske inte är den bästa föräldern och följer alla olika metoder som man läser om eller ser på tv om men jag trot jag har den viktigaste ingridiensen för ett bra barn-pappaförhållande och det är den ovilkorliga kärleken till mina barn och det kommer jag en bra bit på väg med. Sen finns ju alltid barnens mor där och gör allt det där bra som inte jag kan...
Trots att det inte finns några garantier för det så hoppas jag att mina barn får växa upp och ha ett långt liv tillsammans med mig och deras mamma, mor- och farföräldrar, fastrar och farbröder, mostrar och morbröder, kusiner och familjens närmaste vänner.
Jag kan inte beskriva min egen uppfostran med någon bra benämning men det slår mig när jag tittar mig i spegeln: Skönhet kommer ur smärta!!!

Min son är batterist...

Läste nyss en artikel i en av länstidningarna om ljudnivån för ambulansflygets inflygningar till Norrlands Universitets Sjukhus och förundras över hur det fungerar. Målet med ambulanshelikoptern är väl att nå ut till svårtillgängliga platser och få den sjuka/skadade under vård på sjukhuset fortare än vad det är möjligt landvägen. De som arbetar inom ambulansflyget gör ett otroligt bra jobb och det är många som har dem att tacka för sina liv. Som alla vet så låter en helikopter en del när den är i luften och det är det som är problemet.
Riktlinjerna är sådana att att bullernivån inomhus bör ligga under 45 db och landstinget strävar efter att kunna följa dessa riktlinjer för ambulansflyget. Ambulansflyget har ungefär 1000 start och landningar vid sjukhuset per år och vid ca 150 av dessa har mätningar visat att de överstiger 80 db och där har vi problemet, folk blir störda av oljudet. Här pratar vi om några enstaka minuters oljud var 60:e timma och folk säger sig få problem med sömnen, skallrande rutor och det bästa, de kan inte höra TV:n!!!
Om man är lite mänsklig så bryr man sig väl inte om att man inte hör "Allsången" under ett par minuter eller för den skull vaknar till under natten när man vet att just den inflygningen kanske räddade någons liv. Det kan vara någon man känner som ligger i just den inflygningen...
Men det är väl som med Polisen, så länge de inte hjälper mig med något så är de bara till besvär men när de kommer tillbaka med min stulna bil är de guld värda. Den dag det är min tur att behöva komma under snabb vård är helt plötsligt ambulansflyget ovärderligt och ljudet från helikoptern stör ringa.
Landstinget har gjort beräkningar på vad det kommer att kosta för att åtgärda bullret i de berörda områdena och det ligger någonstans från 70-373 miljoner kronor!!! Om det nu är så att folk inte klarar av lite oljud då och då så är det helt klart värt att satsa dessa pengar så att man får tyst på gnällspikarna, vi pratar människoliv i slutändan.
Det bästa med kråksången är att ens se detta som ett problem när Umeå som stad har en flygplats vars landningsbana börjar/slutar ca 2 km från stadens centrum och inflygning över staden. Har inte under mina snart 3,5 år i Umeå hört någon nämna detta som ett problem men inflygningen vid sjukhuset nämns ju var och varannan månad. Önskar att folk hade lite mer medmänsklighet i sitt tänkande och sin kritik mot ambulansflygets inflygningar, det finns fler människor än bara jag!!!



Jag är alltid på väg...

Min syster brukar säga: "Det är viktigare vart du är på väg än vart du kommer ifrån!" och det håller jag med om. Jag vill utveckla det lite och säga att det är vart jag kommer ifrån som visar vart jag är på väg. Visst är livet som ligger framför en oprövad stig och vi har inga som helst garantier för nästa minut i livet om vi så är ute och flyger eller om vi ligger hemma i soffan, livet kan ta slut här och nu. Nu utgår jag ifrån mitt eget liv när jag reflekterar över detta så du kanske inte känner igen dig i mina tankegångar.

Här hade jag skrivit 42 rader om olika händelser ur mitt liv men jag ångrade mig så jag raderade ut dem med ett simpelt knapptryck. Vissa saker ska inte finnas på pränt. Är du verkligen intresserad av att höra hur min livshistoria hjälper mig att göra val som påverkar min framtid får vi ta det över en fika, det är bara att höra av sig.
Kontentan av det jag skrivit och vad jag tänkte är att hamnar du vid vägval, stanna upp och dra lärdom av situationer från tidigare händelser i ditt liv. Det är mitt förflutna som gjort mig till den/det jag är idag, det finns perioder i mitt liv som jag inte är särdeles stolt över men som jag ändå inte vill ha ogjort.

Så länge jag lever kommer jag alltid att vara på väg och så länge jag är på väg så finns det ett mål, även om målet kanske just nu är dolt i ett dunkel.