Så sitter man här och äter en banan och dricker ett glas julmust till frukost och försöker se det mysiga i att vara föräldrarledig. Visst är det bra att vi i detta avlånga land har möjligheten att få vara med våra barn under den tid de växer upp men är det verkligen så mysigt som alla målar upp det? Låt se, dottern på dagis, grabben har precis somnat och frun är på jobbet och jag går ett varv i vår bostad och inser att det behövs nog ett helt team av städare för att ta reda på alla leksaker och kläder som ligger runt omkring på golvet för att sen dammsuga och torka golvet, finns dock inget team med städare utan bara jag. När jag sitter här kommer jag att tänka på att jag ska sanera disktrasan ordentligt efter frukosten eftersom den har sugit upp några skedar yoghurt och en hel mugg med varm O´boy. Ja för visst lyssnar barnen på den desperate fadern när han ber dem att sitta ner vid frukostbordet och sluta att veva med armarna, för inte simmar man vid frukostbordet, ICKE! När man för 5:e gången ber barnen sitta ner och det ändå inte gör någon nytta så resignerar man och väntar bara in verkligheten, pang, det ligger en mugg O´boy på matbordet, kökssoffan, golvet och i knät på dottern. Ångan står rakt ut från faderns öron och han biter sig i tungan för att inte skrika rakt ut. När man sedan ligger under köksbordet och torkar upp sörjan hör man hur ungarna skrattar glatt och när man då kör upp huvudet över bordskanten så ser jag att grabben har lutat sig över bordet och lyckats få tag i yoghurtskålen för att sedan sitta och lägga upp prydliga klickar på köksbordet...SUCK!
När sedan frukosten är upptorkad så inser man att för en stund sedan skulle man vara igång med påklädningen av ytterkläderna, min masterplan för morgonen skevar lite, så nu kommer stressen. Nu är det ju vinter så när det är -18´c räcker det således inte med en jacka och sen iväg utan det ska ju va kläder, underställ, ytterkläder och div accessoarer och de flesta vet ju att mycket kläder innebär en del tjorv. Sen har ju vi två barn så när den första är klar ska den andra kläs och när man gör det så börjar den första att klä av sig för att hon blir varm. När båda barnen har full mundering på sig så ska ju jag klä på mig och då blir ju båda barnen varma och börjar klä av sig innan jag hinner bli klar. Sen kommer man äntligen iväg till dagis...
När det sen är dags för lunch eller middag så kan man aldrig göra något tillräckligt snabbt, man ligger alltid efter vilket brukar innebära hetsiga/griniga barn som rycker och sliter i en. När man ber dem vänligt men snällt för 8:e gången att göra något annat medans man gör klart maten så innebär det vanligen att man ska slå på tv:n med en glasskopa i metall eller ge vitrinskåpet en omgång vilket i sin tur gör att pappan måste avbryta matlagningen för en uppläxning av barnen igen, så gör man inte, och då blir barnen återigen sura för att maten inte hunnit bli klar under tiden. Så här fortsätter en arbetsdag för en föräldrarledig, i alla fall mina, dag in och dag ut med viss modifikation på gott och ont.
Så till alla er som har den där bilden av att ligga i soffan och mysa med ett barn vid sin barm och att allting bara rullar på, tänk om!!! Känner du inte igen dig i detta, inte ens lite, så kan jag bara gratulera dig till dina små utomjordingar, för då har du inte fått barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar