Så går det återigen att läsa om ungdomsgäng som lever rövare a´la-neandertalare och tänder eld på bilar och bemöter räddningstjänst och polis med stenkastning och hindrar dem sen att släcka bränderna. Om det 1:a 2:a eller 3:e generationens invandrare, svenska brats eller stekarkids eller white trailer trash skiter jag i jag kategoriserar dem som ungdomar och som beter sig som grottmänniskor. Vissa av dessa situationer uppstår när folk vill visa sitt missnöje men vad vinner de på det? Att de tänder eld på bilar, kastar sten och sen står 20 personer i en grupp och gapar i mun på varandra när TV visar sitt intresse funkar inte om man vill göra sin röst hörd. Boka en lokal bjud in till möte och gör en lista med era synpunkter som ni sen skickar ett sändebud med till berörda samhällsfunktioner, det tror jag skulle funka bättre.
Men veckans lilla krig beror med största sannolikhet, enligt Polisen, att ungdomarna som har påsklov inte har något att göra och startar då ett minikrig i nån stadsdel i en större stad...
Men vad är det här, små grupper på 10-15 idioter som tror de "äger" men det enda de gör är att skrämma livet ur äldre människor, hemtjänst, invandrare som flytt från krigsdrabbade områden, kvinnor och barn.
Nä det skjuts alldeles för lite!!! Grupper som dessa har inte mina sympatier utan förtjänar den respekt de är värd. Nu kan jag vara lite medeltida i mina åsikter men till att börja med så kan vi ta att plocka bort alla lov i skolan, för är det så att de inte vet vad de ska fylla sin tid med annat än att starta kravaller så kan de lika gärna gå och utbilda sig bättre. Ta tillbaka den gamla "stupstocken", sätt dessa förövare i en bänk på torgen runt om i landet så att allmänheten får titta på idioterna och bespotta dem och inför de gamla stenbrotten där de kan få arbeta av sina kostnader för skadegörelse, utryckningskostnader och rädsla de har satt i normala medborgare. Tycker att samhället är alldeles för flata mot dessa individer och klemar bort dem.
Dags för oss Svenssons att ta tillbaka gatorna kanske...
"Jag är en kompromiss av gamla gener..." så börjar den här Jon sitt framförande efter att han berättat att han för tillfället genomgår ett 12-stegsprogram för att vänja sig av med sitt missbruk. För mig är så är innebörden av en kompromiss så långt man kan komma från att något är dåligt men ändå inte helt bra, klingar något negativt över det hela, och många människor vi ser ute i samhället är just kompromisser. Säger inte att mitt liv och mitt sätt att disponera min tid på är helt perfekt men jag ser det ändå inte som en kompromiss utan snarare lite mer åt det där perfekta hållet, mitt liv är bra helt enkelt, och jag tror att ni är fler som håller med mig om ni tittar på era egna liv. Så kommer den här killen och sätter sig i tv på bästa sändningstid och smäller på med "...ehh just nu har jag permission faktiskt!..." och det går ett sus igenom publiken och jag tror nog att folk hemma i tv-sofforna därhemma skruvar lite på sig och funderar på vart det här ska barka hän. Sen fortsätter han med att totalt öppna upp sig själv, blotta sitt inre så som ingen annan normal svensk skulle göra, "...jag går ett 12-stegsprogram för att bli nykter!". Vi är ju så otroligt fega i det mesta vi gör, finns dock ett litet antal människor som inte är det och jag önskar jag kunde vara som dem, vi går allt så ofta förbi det som är besvärligt utan att bry oss. Eller hur reagerar du när du går förbi en alkoholist på stan? Om du reagerar över det alls, för är det inte så att dessa människor som står i bussholken, utan för bolaget, ligger i parken, sover i P-garage eller härjar i en galleria där du bor och som är rejält är slitna och luktar illa är att jämställa med en flyktig tanke? Behövs det egentligen så mycket för att man ska glömma bort dem man ser, de utstötta och sargade, nä förmodligen inte det brukar räcka med att tänka "usch" och sen är det ur världen...
Men jag tror och tycker att det är var man/kvinnas skyldighet att försöka hjälpa dessa kompromisser i samhället oavsett var i livet vi befinner oss! Sen ska man ju ta i akt att de individer med missbrukarkaratär och som syns på publika platser endast är toppen på ett isberg, se dig omkring där du bor eller i din vänskapskrets och jag lovar dig att om du är riktigt observant så ska du se att de finns där också fast de försöker att dölja det och eftersom vi människor allt som oftast är självupptagna med att pudra näsan, påta i trädgården, tvätta bilen, laga god mat mm så ser vi det inte.
Jag har en vän som har/hade problem med alkoholen utan att jag visste om det, vet inte om nån annan visste om det heller, jag hade iofs en liten misstanke pga en iaktagelse jag gjorde en gång men det var inget som var solklart förrän han berättade att han blivit av med körkortet och sa som det var och då slog det mig...så dags då!
Nä nu är det dags att vi vanliga människor med stabila och bra liv släpper hörnflaggan, kommer med i matchen och hjälper människor med problem att få en chans att komma tillbaka, göra comeback i livet!!!
Kom ihåg att det är inte de här sk sprittomtarna på stan som du ska vara rädd för, det är svenssonalkisarna som sätter sig i bilen bakfulla eller fulla varje dag och ger sig ut på vägarna, ca 14000 st varje dag, för tänk om det händer något otäckt med någon av de dina nära eller kära och du visste att du kunde ha gjort något åt det, vill du leva med något sådant?
Gillar den här Jon helt skarpt för att han ställer sig upp och säger som det är, jag har varit på botten men är på väg upp igen, och sen sjunger en sång från hjärtat som berör andras hjärtan.
Låt mig börja med att säga att jag över huvudtaget inte har någon ålderskris så att jag behöver tatuera mig, ta hål i örat eller utföra någon annan typ av åtgärd för att kompensera att tiden hår och jag med den, men jag börjar inse att åldern har hunnit ikapp mig. Har hittat några grå hårstrån i min yviga kalufs men det gör inget, jag är sådär lagom lönnfet som gubbar bruka vara, tycker att det var bättre förr och mosar gärna maten innan jag äter den bland annat. Ett tecken på att det fortfarande finns lite ungdom kvar i mig är att jag fortfarande kan kissa på väggen ovanför toaletten på morgonkvisten. Men så satt jag på bussen idag och hörde en konversation mellan en mor och en dotter, den var ganska rolig: Dottern: Åhhhh, 9D ska åka till Hemavan på klassresa fredag-söndag!!! Modern: Men var inte ni på klassresa? Dottern: Jo, vi var på badhuset i Ö-vik en dag!!! Suck... Modern: Hmmmm, har jag berättat vart vi åkte på klassresa? Mallis!!! Dottern: Määää Åhhhhhh!!!
Sen satt jag där och tänkte och det är nu det börjar bli otäckt: Hmmmm, 15 år...hur gammal är jag??? Hmmmmm...Shittes pommes frittes, jag skulle ju kunna vara hennes pappa!!!
Återigen så upplever jag mig inte i någon som helst ålderskris men det där fick mig att skakas om i mina grundvalar...
Sen lutade jag mig tillbaka i min stol på bussen och tänkte att min storasyster hon är i alla fall i åldern att bli farmor/mormor...och dit har jag en rejäl bit kvar!!!
