Jubileum!

Så har jag nu lyckats uppnå mitt hundrade blogginlägg och det tänkte jag tillägna de bästa jag har mina barn!

De ät underbara när det leker tillsammans!

Dottern med favoritkompisen som hon dessvärre inte fick ta med sig hem.

Första besöket på Leo´s lekland med grabben som visar  direkt var skåpet ska stå!

Njuter av vårsolen hemma hos mormor och morfar!

Dagen D, Om en prinsessa gifter sig så ska man se ut som en prinsessa!

Bad Hair Day, nix, Cool Hair Day!!!

Mer musik tack! Funderar på om jag ska hjälpa pappa i skogen!!!

De är inte ofta men ibland sitter de stilla!!!

Älskar dessa små krabater i vått och torrt även om de kan fara fram som små yrväder och vara en aningen bångstyriga ibland. 

Å en slank han dit...

Så har helgen passerat i ilfart på flera sätt. Under lördagen och söndagen har hela familjen Bolmhagen varit ute i skogarna kring Vännäs och tittat på rally. En av de bästa saker som pappa Bolmhagen gillar allra mest och då tänker du genast VA??? Men så är det faktiskt. Men det är ju bara en massa bilar som kör förbi och sen så är det ju inget mer. Joru, nu ska jag berätta för dig, först laddar man hela veckan för vad som komma skall och kvällen innan plockar man fram eventuella tillbehör som kan behövas. På tävlingsdagen gör man i ordning sin matsäck, kokar kaffe, kokar korv och stoppar i termos, brer smörgåsar, blandar saft, köper sin kexchoklad eller annat smarrigt energiboostande. Tycker man som jag om att fotografera så färdigställer man kameran för äventyret. Sen ser man till att få på sig kläder som är rätt anpassade för väder och eventuella bärgningsuppdrag som kan uppstå och hoppar in i bilen och rullar mot tävlingen. Innan man beger sig ut åker man förbi någon typ av tävlingscentrum för att skaffa program med kartor och deltagarlistor men mest för att få känna lite rallyatmosfär, se entusiasmen hos förarna innan tävlingen eller lyssna på gamla rallyrävar som varit med i svängen sedan den tiden då Adam var länsman. Tillbaka i bilen inspekterar man kartan efter eventuella platser som kan var intressanta att befinna sig på. Intressanta platser? Ja platser som sätter förarna på lite prov, där de får visa sina skills, t.ex vi en knivig kurva som är dold bakom ett backkrön eller där det mitt i en nerförsbacke ligger ett gupp som ger ekipagen en flygning och som när de precis fått rätsida på bilen kommer in i en kraftig sväng i hög fart mellan några träd. Det blir jubel om det blir spektakulär körning men än mer jubel om det blir en liten vurpa, ja för nog är det så att även den mest besinnade människan får användning av den primitiva reptilhjärnan när det börjar skramla i plåtarna...

Kokt korv med bröd är en alldels förträfflig rallylunch i skogen under vinterhalvåret.

När man hittat det där stället där man tror eller vet att det blir rolig körning etablerar man en liten bas med väskorna/matsäcken. I helgens fall grävde vi oss en liten snögrotta som vi försedde med liggunderlag så att man inte fryser när man sitter i snön. Efter som rallyt började vid lunchtid så började vi med att äta lite korv under tiden som vi väntade på den första bilen och ungarna trivdes utmärkt. Så passerar 00-bilarna, de bilar som kontrollerar att sträckan är OK att köra och ungarna blir helvilda och inom växer det en varm längtan efter första tävlande ekipage och så börjar man höra ett vrålande motorljud över skogen, snart...

PANG, bilen kommer ut från en högersväng ut på en raksträcka med ett hyfsat lyft mittpå, kommer in i en svag högersväng över en sprätt och in i en medium vänster runt en tall och så vidare i en guppig utförslöpa innan den försvinner ur synfältet vidare mot mål. Vissa förare klarar denna passagen med bravur, andra kör försiktigt (läs fegar) och några kör precis pågränsen vilket innebär att man tar med sig en rerjäl bit av snövallarna. När de passera känner man oset av brända bromsar, etanol/rallybränsle och adrenalineffekten, vi är igång!

Har man tur kan man hamna på ett ställe där det står gamla rallyrävar som hemskt gärna drar någon anekdot om hur det gick till på 70-80-talet, sånt är kul, för det var en helt annan sak med rally då...

Eller som igår då vi hamnade på en publikplats med nygrillade hamburgare och nykoken kaffe, en brinnande brasa att värma sig vid om man fryser. Eller som när man är på Svenska Rallyt i Värmland, det är folkfest med eldar, flaggor, bengaliska eldar, huligantutor och allt för berusade finnar!

När sen alla bilar har passerat så beger man sig till nästa ställe på nästa sträcka, blir detta ställe månne bättre eller har vi sett rallyts höjdpunkter redan, vem vet?

Sen när rallyt är över beger man sig hemåt och snacket går i bilen om den där avåkningen eller om bilderna man tagit eller rent av vilka rallyrävar man råkade på ute i skogen. Sen är en rallyhelg till ända om man ser genast fram emot nästa, som i mitt fall verkar bli den 19 februari i Lycksele.

Att vara ute en dag på rally är jättebra för hälsan, frisk luft och raska promenader och eventuellt lite kroppsbygge om man har turen med en massa avåkningar. Intresserad och vill följa med någon gång? Det är bara att höra av sig, ju fler man är desto roligare blir det! I helgen har i alla fall våran familj haft det riktigt trevligt...

Om maten inte ligger er i fatet så spott ut bara...

Idag på morgonen såg jag som hastigast ett inslag på de lokala nyheterna som fick mig att både haja till och att småle, ibland undrar man om inte vissa gör allt bara för att få 3 minuter i rampljuset och dessutom på lokalnyheterna. Inslaget handlade om en kvinna som har vantrivits på sin arbetsplats på grund av mobbing och trakasserier i 10 år(!!!) och som igår bestämde sig att hon ska hungerstrejka sig till döds i protest. Jag tycker synd om människor som råkar ut för mobbing på sin arbetsplats, eller varhelst i samhället det inträffar, men ibland gör man ju inte saken bättre. Hon tycker inte att hennes arbetsplats har tagit hennes anmälningar om mobbningen på allvar och tycker att döden är en bättre utgång än att jobba kvar på sin arbetsplats som lärare på Umeå Universitet. En snabb fråga är det bara jag som tycker att man är lite knepig om man pinar sig själv igenom att stanna på en arbetsplats i 10 år(!!!) trots att man blir mobbad eller trakasserad och ingen gör något åt det? Nästa fundering, är det bara jag som tycker att ett nytt jobb kanske, bara kanske, är liiite bättre än att först vara vrålhungrig i några veckor och sen eventuellt dö? Att folk väljer att tända eld på sig själva eller hungerstrejka sig till döds för att de till exempel ska utvisas till en säker död i ett annat land har jag förståelse för men det här är ju löjligt, eller som farsan Baloo skulle ha sagt: Störtlöjligt!!!
När man söker jobb i bevakningsbranschen, i alla fall när jag gjorde det, så finns det en kriterier som heter
I övrigt lämplig och det kanske vore nått för andra arbetsgivare att ta efter, då fick man ju förhoppningsvis bort sådana här stolpskott som stjäl tid och uppmärksamhet från viktig samhällsinformation som nyhetskanalerna annars skulle ha gett oss.
Nä, om någon som läser detta och som råkar känna henne läser detta så hälsa från mig att det vore bättre att hon bara tog ett steg tillbaka lite från rampljuset och sökte sig ett nytt jobb.

GI - Gott Iämt!!!

Så var det då dags igen, inget tjafs om nån Beach 2011, utan detta gör jag (vi) för att få min kropp i trim och att må bra. På måndag drar jag och frun igång en kur av något som liknar GI-diet, vi prövade detta för ett år sedan och vi tycker att det fungerade bra. Då hade jag en startvikt på 108kg, det mesta jag någonsin vägt och inget jag är vidare stolt över, inte bara muskler! Vi la om kosten och plockade i startskedet bort saker som pasta, ris, potatis, socker och sånt, ni har förmodligen läst om det i tidningar eller på nätet, sen la vi till saker igen fast i mindre mängd. Jag har tidigare provat med pulverdiet men det är, enligt mig, bara skit för jag är en sån som måste ha mat och riktig mat annars växer hornen i pannan på en gång. Hur man är med horn i pannan? Jo du jag har fått folk att be mig stanna bilen så att de får kliva ur och gå för att det går inte att vara där tillsammans med mig, det är sant!!! Så denna diet passade mig alldeles utmärkt för man får äta, och mycket!
Vi la som sagt om kosten och efter två månader med bara den åtgärden så hade jag gått ner 8 kg, inte så mycket om man väger över 100 pannor, men det syntes på kläderna som jag hade på mig.
Nu har jag dessvärre, under hösten, gått upp 3-4 av dessa kilona igen som ett tecken på min dåliga karaktär så det är dags att köra en vända igen. När vi prövade detta för ett år sedan hade jag inget egentligt mål utan vi prövade som sagt bara men med resultaten så kom en iver att få ta ner vikten lite till. Denna gång tänker jag sätta upp ett mål, jag vill ner till 94-95 kg, men utan att stressa.
Visst är det så att med rätt kost så kan man påverka sin vikt men jag tror att jag även behöver ändra lite på mitt tänk och rörelseschema, att jag väljer bort snabbmat och dylikt trots att det går fortare än att ställa och laga något själv när man är dödshungrig och att jag tar mig i kragen och går en promenad istället för att hamna i soffan framför tv:n.
Nu ska jag vara ärlig och säga att det var inte bara en dans på rosor att köra denna diet, det kom ju vissa bieffekter efter en tid. Vissa dagar så kände man att kosten påverkade ens hjärnkapacitet och man var lite luddig och när det sista sockret gick ur kroppen infann sig där en huvudvärk som inte var av dess like men värst var nog nedskärningen på koffein. Jag är stationerad bredvid kaffemaskinen och drack under ett arbetspass mellan 6-8 muggar kaffe och den här dieten tillåter i första skedet bara 3 koppar kaffe/dag, så det där med att alltid ha en mugg kaffe i handen var/är bara att glömma men man får istället njuta av lite mer vatten istället. När man har kört ett par veckor så ska jag vara ärlig och säga att man saknade faktisk något rejält att sätta tänderna i, en potatis eller liknande.
Men oavsett vad jag gick igenom förra vändan så var det helt klart värt det för min del, det visar att jag kan om jag vill, att grönsaker är gott och att det finns bra alternativ till chips, snacks eller sötsaker och som är hälsosamt och gott!
Att jag försöker att gå ner i vikt har ingenting med att göra att jag vill se snygg ut, jag är nog ett hopplöst fall, utan rent krasst om att min kropp mår bättre av att inte bära runt på en massa övervikt.

"Skönhet kommer ur smärta!"

12 Volt - det är också spänning!

Så där, nu är jul och nyår över och all den där förväntan som byggts upp inför storhelgerna under hösten är som förbytt till någon slags vardagslunk igen. Nu verkar det som om alla går och väntar på att det ska bli midsommar och semester igen...så har jag det i alla fall och förmodligen finns säkert ni undantag ibland oss som ska ut och resa, köpa ny bil eller få barn och som inte alls känner vibbarna av det vardagliga intet. Önskar ibland att det kunde hända lite mer i mitt liv, nått som sätter fart! Just nu är jag inne i en period då jag önska att jag till exempel fick ett halverotiskt SMS, det kan vara felskickat men i alla fall, blir kallad till kontoret för ett möte med chefen, får ett erbjudande som jag helt enkelt bara inte kan motstå eller bara att nån ringer fel så man får börja fundera lite på vad det var som uppringaren egentligen ville säg till den som egentligen skulle svara i andra änden. Ja men käre värld, magsjuka eller ett besök av Jehovas vittnen skulle ju riva om lite i vardagen men med min vanliga tur sån kommer jag nog inte ens att få någon upphetsande reklam med posten idag...BORING!!!
Ibland är det nästan, bara nästan, så att jag önskar att mitt liv påminde om en engelsk varje-dag-såpa. Brukar ni titta på nått sånt? Om inte, föreställ er en värld full av intriger, hemligheter, pakter, heta förhållanden, affärer och alltid dessa återkommande engelska pubmiljöer. Om du skulle missa att följa serien i ett par veckor gör inget för då har du missat typ ingenting!!! Det är faktiskt sant, när på året du än slår på den aktuella serien så är de förmodligen kvar i samma scen, eller en helt identisk scen, som när du slutade att titta på serien. Nu är väl inte det så att jag vill ha allt det där men bara en liiiiiten smula av det där som gör vardagen så spännande i dessa serier...krånglig men jag hoppas ni förstår ungefär vad jag menar.

Så vill någon förgylla min vardag med lite spänning så vet ni vad ni kan göra: Skicka ett SMS, ring och låtsas att du ringt fel, skicka hit era sjuka barn eller klä ut er till ett par tidsenliga vittnen...

"Klockan är 12:00 och allt är lugnt!!!" 

Så vart ska jag gå?

Jag avskyr hundägare som inte tar sitt ansvar och plockar upp efter sina hundar, eller i alla fall kastar undan skiten från de allmänna gångvägarna ut i skogen, och detta gäller de ryttare som nyttjar gångbanor och trottoarer. När vi går till och från dagis, affären eller vart annorstädes vi ska så måste vi sicksacka eller gå mitt på vägen för att undvika all skit och piss som dessa odjur lämnar efter sig, jag säger inte att djuren inte ska få uträtta sina behov utan jag KRÄVER att husse och matte tar ett större ansvar. Dock må jag säga att det är lättare undvika att trampa i eländet när bakgrunden är vit än på sommaren då eländet är kamouflerat. Har observerat att utmed gångbanorna i våran del av stan så finns det betydligt många fler soptunnor, gröna, som är avsedda för hundbajspåsar än vad det finns vanliga papperskorgar att slänga vanligt skräp i men ändå så ignorerar hundägarna dem. Okej då att de låter skiten ligga fritt och förmultna men när de bemödar sig att böja sig ner och ta upp skiten med sin medhavda påse, knyta ihop den så varför bara kasta den på backen, vet de inte hur lång nedbrytningstid plast har? Typ en evighet!!! Igår när vi gick till dagis möte vi en kvinna och en otroligt ful hund som satt och sket på gångbanan, hon stod där med sin påse så snällt i handen och väntade. Så när hunden var klar, ungefär samtidigt som vi passerade, böjde hon sig ner och låtsades ta upp bajset, när att hon såg att vi passerat reste hon på sig och skyndade ifrån bajshögen på gångvägen, det är ju så man hoppas att hon halkar i en annan hög ganska omgående. Med tanke på hur mycket skit det ligger utmed vägarna så betyder det att det är en hel del som bara låter det ligga.

Djurägare, hundägare speciellt, är väldig måna om att det inte ligger en massa skräp i naturen som deras älskade kreatur kan skada sig på men det kommer jag i fortsättningen att ignorera. För kan de låta deras skit ligga så kan jag låta min skit ligga... Dagens tänk i detta är alltså: Öga för öga och tand för tand!

"Hä e din schit!"

Vem bryr sig, Egentligen?

Jag ställer mig frågan för mig själv, och hakar du på så är det upp till dig, och så här frågar jag mig: Kan en man inte bara få ligga med sin kvinna i fred? Vad ja menar? Jo sätt er och kolla i alla skvallertidningar, Aftonbladet och Expressen inkluderade och kanske till och med DN/SvD, hur många håller inte på och spekulerar i huruvida Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel har idkat sexuell verksamhet som har resulterat i en kunglig avkomma? Ja men det är väl alla va? Men är det någon som verkligen bryr sig om det? Det svenska kungahuset dementerar ryktena som går  men Aftonbladets hovexpert Daniel Nylén "...är säker på sin sak.", har han måhända haft ett finger med i spelet eller?
Tidningarnas övriga experter visar på indicier som tyder på samma sak t.ex. att hon avböjde påfyllning av sitt vinglas under Nobelfesten och att magen putade lite under tyget på henne festblåsa. Men om hon är gravid borde hon väl ändå vara så pass begåvad att hon avstod från vinet helt från första början och vem av oss har inte en liten kalaskula under tröjan så säg? Kronprinsessan sa i somras att de hoppas bli så pass lyckligt lottade att få barn och att folk säkerligen skulle spekulera i det men hon hoppades också att folk lät dem ta allt i sin egen takt. Så varför kan inte media/folk inte bara respektera detta och ta nyheten när den väl kommer, nä klarar de inte av att hålla sig och vänta så får de väl gå hem och älska lite själva och hoppas att det resulterar i någon slag prins eller prinsessa som påminner om dem själva. Är det så att Kronprinsessan och Prinsen väntar tillökning så kommer hovet säkerligen att gå ut med en kommuniké om detta som tidningarna får ta del av, eller tror ni inte det också?
Även om de är offentliga personer, i allra högsta grad, så tycker jag ändå att de kan bli lämnade ifred, lite i alla fall. Om någon nu undrar om vi ska ha påökning så är mitt svar NEJ, 2 barn är mer än tillräckligt för oss.

"Victoria är inte gravid"

Äh, det handlar ju bara om lite pengar...

Min fru har ett vikariat på 80% av en heltid på en skola här i staden och har under hösten varit föräldrarledig de resterande 20%. Från och med nyår så ska hon inte längre vara föräldrarledig de där 20%, eftersom grabben går på dagis, utan vi gick till arbetsförmedlingen för att skriva in henne som arbetssökande, dels för att eventuellt hitta något att fylla upp sin sysselsättning till 100% och dels för att få rätt att stämpla upp till 100% om vi inte hittar något jobb. Hur det än är så allt vi vill är att vi inte gör något som påverkar hennes SGI, Sjukdomsgrundande inkomst, i fall hon skulle bli sjuk i framtiden. 

Hon fick träffa en mycket bra inskrivare på arbetsförmedlingen som sa att om hon skriver in sig som arbetssökande så måste hon vara arbetssökande på 100% och söka tjänster över hela landet för att få vara inskriven som arbetssökande och äga rätten till att få stämpla upp till full tid. Sen sa han även att bara för att hon som inskriven som arbetssökande har rätt till att stämpla så betyder det inte att A-kassan tycker att hon ska få stämpla efter som hon har så mycket som ett 80%-vikariat redan. Så både vi och arbetsförmedlingen var lite inne på det där att kanske inte skriva in frun som arbetssökande eftersom det innebär 100% arbetssökande. De där sista 20% påverkar kanske inte vår hushållsekonomi i så stor grad men som jag skrev ville vi inte att hennes SGI skulle påverkas. Eftersom arbetsförmedlarna inte var helt säkra på hur gången är med påverkan av SGI så bad de frun gå över på Försäkringskassan, som i Umeå ligger i samma byggnad som arbetsförmedlingen, och fråga vad de tror om detta fall. Sagt och gjort så gick vi över ditt och ställde oss i kön. Frun berättar om sin situation och får då följande svar: Från den dagen man inte längre en 100%-ig inkomst, alltså den dagen frun slutade vara föräldrarledig, så påverkar det SGI:n. När man tänker på det så känns det lite orättvist, eller kanske inte orättvist men snålt, när man tänker på att du måste ha arbetat minst 6 månader för att ha rätt till SGI men din SGI påverkas direkt från den dag du du inte längre uppbringar någon 100%-ig inkomst, ingen tidsfrist där inte!

I fruns, vårt, fall innebär det följande:

• Frun måste stå inskriven som arbetssökande på 100% och måste söka jobb i hela landet för att få behålla sin plats som arbetssökande och ha rätten att få stämpla upp via A-kassan.
• Trots att frun står inskriven som arbetssökande och har rätt till A-kassa så är det inte säkert att hon får det eftersom hon eventuellt, i A-kassans tycke, redan har tillräcklig tjänst.
• Frun måste stå inskriven som arbetssökande för att vara i lag med de punkterna som står här ovan, söka jobb på 100% över hela landet och kanske ändå inte få stämpla upp till full tid, men främst för att få behålla sin SGI.
• Allt detta trots att hon har ett 80%-igt vikariat! ! !

Nu är det sen så att arbetsförmedlingen inte lägger ner någon energi på folk som söker någon typ av deltidsarbete, definitivt inte nån som söker 20%, utan egentligen bara heltidssökande (Fast hon ska dock göra ett besök hos en handläggare på arbetsförmedlingen innan vi ropar helt Hej!). Försäkringskassan å sin sida gör aldrig några undantag, inga individuella planer alltså. 

Om frun skriver in sig betyder det egentligen bara att hon får behålla sin SGI och att arbetsförmedlingen och försäkringskassan får göra en massa pappersjobb till liten nytta. 

Som jag skrivit tidigare så är ju kärnan i allt att vi inte vill få förändrad SGI för frun men när vi räknar efter så har frun under sin arbetskarriär, sedan 2005, varit sjuk 5-7 arbetsdagar och kanske "vabbat" max 10 arbetsdagar, så är det värt det? Ja man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. 

Har fått uppfattningen av att allt detta beror på att man vill få bort de som utnyttjar de olika systemen, de som ligger hemma och mjölkar pengar fast de egentligen är helt arbetsföra, lite på bekostnad av de som verkligen behöver de här systemen. Men som i vårt fall, och säkert många andra liknande, känns det ju smått hopplöst att frun nu för att få behålla SGI måste söka jobb över hela landet. Att jag har en fast anställning och att hennes barn är inskolade på en bra förskola är inget som tas hänsyn till och blir hon erbjuden ett arbete på annan ort måste hon tacka ja för att få stå kvar som arbetssökande och ha rätt till A-kassa osv...

Tänk hur det skulle se ut om hon får ett jobb på en avlägsen ort? Ska vi riva upp allt och flytta med för att jag då istället ska vara arbetssökande, skola in barnen på nytt? Tycker att de som styr och ställer kunde se över systemet liiiite bättre än att bara se allt i vitt och svart, det finns faktiskt gråzoner...

Allt detta för 20%!!!

De ä bar å åk...

Jag sitter här och det smakar skit i min mun, ja till och med blod tror jag, halvt död och blodet i armarnas muskler rusar och dunkar så det känns som om att det bodde en hel slagverksensemble därinne.

Det må vara så att jag har fått två vänsterskidor, skosnöret var ojämnt på pjäxorna, jag har för dålig vinkel på trugorna, för mycket klistervalla, för lite klistervalla, fel struktur på vallan, saknar glidvalla, luftfuktigheten är lite för hög, snön är för sträv, någon har sandat i skidspåren, backarna längs spåret är för långa, spåren är fördåliga eller rent av att min teknik är kass. Jag tar gärna på mig längdskidor och åker ut med en termos choklad och mackor eller grillar lite korv men längdskidor som motionsgren är ingenting för mig! ! !

Har idag åkt 4 kilometer på ypperligt fina längdskidspår här på Östra Ersboda i Umeå och jag lovar att till och med en sådan skidtönt som den där torskätande lusekoftanovan Petter Northug hade blivit tyst med sitt nedlåtande kackel, det var en ursinnesprestation utan dess like, inte snyggt men framåt kom jag.

Jag hade för dåligt fäste i uppförsbackarna men även dåligt glid i utförsbackarna och vid ett par tillfällen så slog det mig att om det inte vore för att skidorna är lånade utav svärfar så hade de fått tjäna som kaffeved vid min hemkomst. Vid ett tillfälle stöp jag sidledes och det berodde definitivt inte mitt fel, det fanns ingen som helst bärighet på den nypistade plätt där jag stötte i staven så den sjönk ner till 2/3 och jag följde efter i full fart. Jag har sagt att jag gärna åker Vasaloppet och det står jag för men då gör jag det på en skoter. 

Får man åka några gånger till så vem vet, kanske fastnar man för att åka lite mer regelbundet men inte den här veckan. Det absolut bästa med att åka längdskidor är när man har åkt klart och får gå in och duscha...

Dock ska jag säga att det som utövar denna idrott som proffs är oerhört duktiga och jag beundrar dem varje gång de ses på diverse sändningar på televisionen, men jag är inte som dem...och de är inte som jag...och tur är väl det för om t.ex. Marcus Hellner hade varit en sån som jag hade han aldrig slutfört en enda tävling och jag hade inte fått suttit hemma i TV-soffan och jublat och hurrat åt deras framgångar, mitt bästa helgnöje.

Youtubeklippet i detta inläggs början påminner lite om hur jag såg ut i skidspåret...skojar inte...

"I fäders spår för framtids segrar..."

Låt barnen vara just det...

Vi lever i en värld där tekniken tar mer och mer mark och där man mer eller mindre måste ha en telefon för APP:ar, någonting-PAD, eller annat IT-hypat tekniskt fenomen för att kunna hävda sig i vänkretsen. Nu har inte jag det men det gör inget för känner mig så pass säker i mig själv att jag inte behöver hävda mig. 

Att vuxna människor behöver all denna teknik för att kunna leva ett normalt liv må väl vara, finns snart APP:ar för allting och jag tycker mest att det börja likna hypen med Tamagotchi´s som var inne i mitten på 90-talet, men måste vi föra över allt på barnen? Idag hade vi Cartoon Network påslaget en stund på TV:n, en barnkanal för er som inte vet, och då vid ett reklamtillfälle så gjorde man reklam för en APP till Iphone. Den här APP:en  var en ren produkt inriktad till barn, men vad är det här? Hur många låter sina barn ha en telefon för 1000-tals kronor i sin ägo? Nu hann jag inte se hela reklamen men hur stor sannolikhet var det inte att det någonstans stod något finstilt om eventuella kostnader som barnen inte tänker på och som förmodligen kommer som en chock på en framtida räkning? Förmodligen stod det nog vid samma tillfälle nått om en bindningstid som man binder sig till om man laddar hem APP:en så att leverantören kan sko sig gott. Eftersom det nästan dagligen går att läsa om vuxna som blir blåsta på sådant här så blir man inte förvånad om barnen går på samma grej, eller vad tror du? 

Visst är det bra med alla tekniska hjälpmedel som man kan använda sig av men kan vi inte bara låta barnen få leka de oskyldiga, jag hoppas att de är oskyldiga, lekar utan en massa tekniskt tjafs som gör deras ögon mer eller mindre fyrkantiga eller snedvrider deras små sinnen? Vad hände med alla dockor, bilar, lego, pusslandet eller pysslandet som man höll på med som liten? Jagt tror inte att man helt kan utesluta barnen från alla tekniska prylar men måste detta ske på bekostnad av de vanliga leksakerna, de kanske mer pedagogiska varianterna?

Som med allt annat så handlar det om sunt förnuft och moget övervägande innan man förser sina barn med dessa saker, det jag vill är bara att du tänker efter en extra gång innan du inhandlar tekniksaker till dina barn, är de verkligen i behov av det?