fredag 8 juni 2012

När vardag blir till fest fast tvärtom...

Jag var och hämtade frun från sitt jobb igår och när jag står där och hänger upp hennes cykel bakpå bilen så ser jag en flicka i 10-årsåldern. Hon står där med sin cykel och en egenhändigt gjord fågelholk och har lite problem med transporteringen av den då cykeln saknar pakethållare…
Så gör hon något som jag förmodligen aldrig hade gjort i hennes ålder, hon tar upp mobilen och ringer ett samtal. Jag förstår ganska fort att hon samtalar med någon som har en betydande roll för henne och som med största sannolikhet har något slags fordon som skulle kunna ombesörja transporten av den där fågelholken mellan fritids och hemmet och med ett barns envishet hör jag henne gång på gång försöka övertyga sitt samtals motpart, det är nästan roande för jag kan se mig själv ha en liknande konversation med min dotter om några år men så efter nån minut så tar samtalet en vändning som skar igenom hela kroppen på mig då flickan utbrister:

”Men Mamma, hur mycket har du druckit egentligen???”

Helt plötsligt fanns det ingen charm kvar i hennes uthålliga, barnsliga, tjatande om att få hjälp med den där fågelholken, ingen alls, det gjorde bara ont, riktigt ont!!! Den person som ska finnas där för ett barn, i vått och torrt, har strax efter 15:00 en torsdagseftermiddag försatt sig i ett sådant skick att hon inte kan ta bilen, köra någon kilometer för att hämta sitt barn och sen köra hem igen. Visst är det förståndigt att låta bilen stå när man har druckit med det är idioti och oansvarigt att försätta sig i den här situationen över huvud taget.
Samtalet avrundas ganska snart med ett lågmält ”ja ja…” och man såg på flickan, både ansikte och kroppshållning, att hon var oerhört besviken, ledsen utan att gråta…
Hon står kvar någon minut, tittar sig runt, suckar, innan hon tar upp fågelholken från backen, ställer den på sadeln, lutar cykel och holk mot kroppen och börjar gå hemåt, hem till den ”väntande” modern.
Kvar står jag med min klump i magen, även jag besviken på den förälder som fanns i andra änden av telefonen, man utsätter inte sina barn för detta, inte alls, man försätter sig inte ur ”stridbart skick” på detta sätt, man sviker inte barnen så här…

 Visst gör människan dumma saker under inverkan av alkohol men den dummaste gör hon nog i nyktert tillstånd…