Jag var förbi ICA en sväng innan jag for hem efter jobbet idag och jag tycker alltid det är lika roligt att titta på folk i shoppingmiljö, särskilt när det är löningshelg. Som vanligt så börjar det ute på parkeringen när det kommer en kvinna med en minibuss och parkera så nära bilen bredvid att ens tanken att öppna förardörren för ett försök att ta sig ut är befängt. Älskar att se blicken från samma typ av människor när de kommer på sig själva med att "Oh my god, här kommer jag inte för en minut ut med min kroppshydda!", att inte ens en "size zero"-kvinna skulle komma ut heller spelar ingen roll, vad tänkte människan egentligen?
Sen när man kommit in i butiken så börjar det roliga, går en dam framför mig som helt plötsligt höjer rösten och ropar ut "Nej men jag har ju inga bananer hemma!!!" för att sekunden senare vrida sig om för att se om det var någon som hörde hennes spontant verbala anfall, ja alla runt omkring gjorde faktiskt det...
Sen när går där så lägger jag märke till en kvinna som ser ut som "Den flygande maran" om någon kommer ihåg henne, en liten häxa med andra ord. Vips så står hon bara bakom en när man vänder sig om och det där inträffar typ tre gånger på kort tid så man börjar ju undra...
Vid lösgodiset så står ett par mor eller farföräldrar med sitt barnbarn och ska plocka en påse med godis och för varje godissort som dimper ner i påsen så kommer frågan till barnet: "Är du nöjd nu?" och vad tror ni barnet svara då? Något 100 barn av 100 skulle svara: NEJ!!! och sådär fortsätter det och påsen bara växer...till slut, enligt min åsikt 4-5 minuter för sent, så säger mannen i sällskapet ifrån men jag lovar att till och med jag som vuxen skulle bli glad åt en sådan laddning med lösgodis. Går fram till kassan för att betala och när jag ställer ner korgen vem står precis där, jo häxan bara står där och tittar, creeepy!!! När jag lastat upp mina varor på bandet och väntar på att kunden före ska betala så kommer det en liten grabb med en påse chips och ställer sig bakom mig i kön. Eftersom han bara har en vara så frågar jag honom om han bara har den där påsen, han rycker till världens och brister ut "Ja men det är min ryggsäck!!!". Jo det tror jag säkert sa jag men frågar igen om han vill gå före han mumlar något om ryggan igen och står kvar och när jag för tredje gången säger att jag undrar om han vill smita före istället för att stå och vänta tills jag är klar så ramlar poletten ner och han ilar tacksamt förbi. När allt väl är betalt och man kommer ut på parkeringen igen så förundras man över det kaos som råder på parkeringen bara pga att folk fått lite pengar på kontot... och slutligen när man kommer till sin bil så ser man återigen en som tror sig kunna få rent rutan på bilen med de två isvadderade pinnarna som sitter där, det enda som händer är att det kommer ett skrapande ljud och inget annat. Bilen rullar iväg och kvar står man med en stilla fundering hur det ska gå för den som inget ser...men det är ju inte min sak...
Hemma igen efter en dag på jobbet och en sväng på ICA får jag äntligen se det verkliga fredagsnöjet, min familj!!!
fredag 25 februari 2011
söndag 20 februari 2011
Våga välja?
Har haft en halvkaotisk morgon efter det att grabben föll ner från sin systers loftsäng, ca 180 cm fall, och ett par timmar på akuten för att få bekräftat att inget allvarligt inträffat med honom men det var det värt. Det värsta är ju att något ska hända med dem som man älskar allra mest, sina barn. Väl hemma igen fick vi lite frukost och sen la sig grabben för att sova och jag hamnade framför tv:n och tittade på TV4:s Spårlöst och det är här min tanke vill dröja kvar lite. Dagens program handlade om en kvinna som adopterade bort några av sina barn pga att hon inte hade möjligheten att uppfostra dem, kunde ge dem en värdig tillvaro. Jag hasplade ur mig frågan till min fru som hon inte ville ha: Om du är tvingad att välja vem av barnen skulle du adoptera bort? Så här tio minuter efter frågan så har jag ännu inte fått något svar utan bara kommentaren "Usch, jag vill inte tänka så...". Fatta att som förälder behöva ta det beslutet att ge bort något av sina barn, jag kan inte sätta mig in i det över huvud taget, det är alldeles för stort att tänka sig. Försök att tänka dig in i samma scenario, vem skulle du välja??? Kan du det?
Sen slog det mig faktisk att detta har hänt en nära anhörig till mig, min mamma. Hon adopterades bort som väldigt liten, född utanför äktenskapet i mitten av 40-talets Sverige, och hamnade i en ny familj med en mor, far och en storebror. I vuxen ålder, några år före jag föddes, lyckades hon med hjälp av en kyrkans man om jag inte missminner mig hitta rätt på sin mor. Mamma tog mod till sig och skickade ett brev där hon presenterade sig för sin mamma och skrev att hon förstod om mamman gått vidare och inte ville ha någon kontakt med henne. en tid senare fick hon ett brev med posten, som av handstilen att döma kunde vara skrivet av henne själv, som var skrivet av hennes mor och kontakten togs och mamma fick tillbaka sin mamma och dessutom två systrar och en morfar Sven på köpet. Vi fick ha mormor Maria hos oss till den dag hon slutade sitt jordeliv och det är jag väldigt tacksam för. Jag önskar så här i efterhand att jag hade fått veta hur hon tänkte och kände när beslutet skulle tas eller var taget, det kan ju aldrig varit lätt...man funderar...nånstans måste även hon ha insett att hon inte hade möjlighet att ta hand om ett barn i den situation hon befann sig i men att det ändå är ett barn det handlar om.
Jag tog det väldigt hårt när vi häromåret sålde våran katt så hur skulle jag inte känna om det gällde mina barn...Usch, vill inte ens tänka tanken...
fredag 18 februari 2011
Innerst inne mår jag så jävla dåligt...
Det är så man nästan skäms över att var människa, vuxen eller förälder...känner skam över att det finns människor som är ytterst lämpliga att vara föräldrar inte kan få barn och att det samtidigt finns människor som beter sig sämre än djuren gör mot sina barn och tror att det här med att få barn är en industri.
Min titel på blogginlägget är taget från en tjej som skrivit ett mejl till BRIS, en tjej som bor hemma med sin sjuka mamma, alkoholiserade pappa och en lillasyster. En tjej som önskar att hon är starkare så att hon kunde försvara sin mamma och syster när pappan misshandlar dem, stark så att hon orkar stå upp när pappan kallar henne tjock och dum när hon inte når hela vägen fram i skolan. Även om inte alla är lika utsatta som henne så lovar jag att hon är inte ensam i sin situation och det gör mig så fruktansvärt ont.
Visst är det så att att vi vuxna har våra problem, det kan vara relationsproblem, ekonomiska problem, jobbsituationen som är tung osv, men barnen har också problem och jag känner att det är vi vuxnas skyldighet att stanna upp och lyssna in och hjälpa barnen. Det finns olika organisationer runt om i samhället som t.ex. BRIS som gör ett otroligt bra arbete med att lyssna och stödja utsatta barn i samhället och som alarmerar om att det är fler och fler som tar kontakt med dem för varje dag som går. Flickan som jag skrev om häruppe skriver till BRIS att den enda vuxna som står henne nära är hennes sjuka morfar som snart kommer att gå bort och jag frågar mig kallt vart alla andra vuxna finns? Grannar, lärare, skolsköterskor, kuratorer eller övriga vuxna som med största sannolikhet vet om vad som sker inom hushållets fyra väggar men som inget gör, varför? Är vi för bekväma? Om ens föräldrar inte står uppför en måste det finnas andra vuxna i barnens närhet som gör det, jag tycker inte på något sätt att det BRIS gör är dåligt men ska det verkligen behöva finnas föreningar som denna? BRIS berättar om att det ringer barn till dem men sen lägger på luren förmodligen för att de inte vågar berätta om det som tynger dem, men jag vill uppmana oss alla som vuxna i de olika kategorier som jag skrev om tidigare att vissa för barnen att vi vet och vi stödjer dem till fullo även om det kan kosta på. De flesta av oss vuxna är vad jag kall "Ögon som vet" men låt oss också agera därefter eller som det står skrivet i Bibeln "...låt barnen komma till mig!", ta ditt vuxna ansvar och beskydda barnen.
Flickan som jag beskrivit tidigare ser ingen mening med livet och har flera gånger försök att ta sitt liv, hon är bara 14 år och har knappt upplevt vad livet har att erbjuda, ska det vara så???
Vi kan alla hjälpa till på olika sätt att lyssna, stötta och visa medmännsklighet och kan du inte göra det så kan du alltid skänka en slant eller två till de organisationer som är riktigt duktiga på att göra det som vi andra inte kan, ta hand om vår barn!!!
Min titel på blogginlägget är taget från en tjej som skrivit ett mejl till BRIS, en tjej som bor hemma med sin sjuka mamma, alkoholiserade pappa och en lillasyster. En tjej som önskar att hon är starkare så att hon kunde försvara sin mamma och syster när pappan misshandlar dem, stark så att hon orkar stå upp när pappan kallar henne tjock och dum när hon inte når hela vägen fram i skolan. Även om inte alla är lika utsatta som henne så lovar jag att hon är inte ensam i sin situation och det gör mig så fruktansvärt ont.
Visst är det så att att vi vuxna har våra problem, det kan vara relationsproblem, ekonomiska problem, jobbsituationen som är tung osv, men barnen har också problem och jag känner att det är vi vuxnas skyldighet att stanna upp och lyssna in och hjälpa barnen. Det finns olika organisationer runt om i samhället som t.ex. BRIS som gör ett otroligt bra arbete med att lyssna och stödja utsatta barn i samhället och som alarmerar om att det är fler och fler som tar kontakt med dem för varje dag som går. Flickan som jag skrev om häruppe skriver till BRIS att den enda vuxna som står henne nära är hennes sjuka morfar som snart kommer att gå bort och jag frågar mig kallt vart alla andra vuxna finns? Grannar, lärare, skolsköterskor, kuratorer eller övriga vuxna som med största sannolikhet vet om vad som sker inom hushållets fyra väggar men som inget gör, varför? Är vi för bekväma? Om ens föräldrar inte står uppför en måste det finnas andra vuxna i barnens närhet som gör det, jag tycker inte på något sätt att det BRIS gör är dåligt men ska det verkligen behöva finnas föreningar som denna? BRIS berättar om att det ringer barn till dem men sen lägger på luren förmodligen för att de inte vågar berätta om det som tynger dem, men jag vill uppmana oss alla som vuxna i de olika kategorier som jag skrev om tidigare att vissa för barnen att vi vet och vi stödjer dem till fullo även om det kan kosta på. De flesta av oss vuxna är vad jag kall "Ögon som vet" men låt oss också agera därefter eller som det står skrivet i Bibeln "...låt barnen komma till mig!", ta ditt vuxna ansvar och beskydda barnen.
Flickan som jag beskrivit tidigare ser ingen mening med livet och har flera gånger försök att ta sitt liv, hon är bara 14 år och har knappt upplevt vad livet har att erbjuda, ska det vara så???
Vi kan alla hjälpa till på olika sätt att lyssna, stötta och visa medmännsklighet och kan du inte göra det så kan du alltid skänka en slant eller två till de organisationer som är riktigt duktiga på att göra det som vi andra inte kan, ta hand om vår barn!!!
Vår framtid går på knäna, bara så att ni vet det!!!
onsdag 9 februari 2011
Smakar det så ska det också kosta!
Igår avslog Kammarrätten Örgryte IS överklagan mot att Polismyndigheten ska få ta betalt för att ha poliser på plats under match. I detta fall rörde det sig om ett belopp på strax över 2000:-, en fjärdedel av den egentliga kostnaden, men domen innebär så otroligt mycket mer för nu kan polismyndigheten ta betalt av de klubbar som är aktiebolag vid insatser i matchsammanhang. Detta är helt rätt tycker jag och jag tycker faktiskt att de även ska ha rätt att ta ut betalning av alla klubbar som arrangerar någon match eller arrangemang där det krävs att polisen närvarar mer än vanligt.
Jag ställer mig frågan varför folk egentligen går på ett idrottsarrangemang egentligen? Själv går jag för underhållningen och för att heja fram "mitt" lag men så är det ju uppenbart inte för alla. Så sent som i början av december förra året urartade det på läktarna under en hockeymatch mellan AIK och DIF, där folk fick fly hals över huvud och där folk tyckte att det blev för otrevligt och faktiskt gick hem utan att se klart matchen de kom dit för att se. Nån vecka senare var det dags för ett nytt derby mellan dessa två lag igen men denna gång hade arrangören och polisen förberett sig rätt rejält med ca 150-200 poliser, kravallutrustad, och en rejäl bunt med ordningsvakter och publikvärdar. Är detta något som ska ingå i det helt vanliga polisarbete, det som vi skattebetalare står för, eller är det en tjänst utöver det vanliga som arrangören ska stå för? Jag tycker faktiskt det. Utöver detta plockade man bort sittplatssektioner för att skapa vallgravar mellan de olika supportergrupperna vilket i sin tur innebar att det kunde släppas in mindre åskådare på arenan, men ska man behöva rusta för krig när det egentligen handlar om sport?
En grannstad till den stad där jag arbetade i förut har ett fotbollslag som spelar i Allsvenskan, den nedre delen av serien vanligtvis, och där det fanns ett avtal mellan klubben och min arbetsgivare om ordningshållandet under matcher och det är inget ovanligt med det. Men, jag säger men, när det vankades match mot ett Stockholmslag så klassade polisen det alltid som en högriskmatch och det behövdes fler ordningsvakter än vanligt och vad min arbetsgivare på den orten hade vilket innebar att de lånade in (dammsög) från våran ort. Sen ska det som vanligt vara lite fler poliser än vid en vanlig match mot något av de andra lagen i serien. Helst skulle de vara på plats så tidigt som möjligt inför match för genomgång av risker och eventuella högriskpersoner som kunde tänkas dyka upp på arenan osv. Att klubben har ett avtal om ökat antal ordningsvakter med en privat aktör må väl vara det betalar de ju ändå för men varför ska samhället bjuda på extra polisinsatser? Det ska det inte, det ska klubbarna göra. Sen kan man undra varför en liten klubb ska stå för kostnaderna när anledningen till att matchen högriskklassas är det besökande lagets supportrar som beter sig illa vid matchdagen. Sen så är mönstret ganska tydligt, dessa publika urspårningar är som vanligast när det är lag från den kungliga huvudstaden som deltar, med undantaget för de änglar som har glorian på snedden, så varför straffa de små klubbarna som lever på bingolottoförsäljning?
Nä låt klubbarna ha tillgång till hur mycket poliser de vill under sina matcher men de ska också få betala för det, inte bar en del utan hela kostnaden, det ska inte du och jag göra.
Sen tycker jag att man ska sätta hårt åt de rötägg som förstör på läktarplats, alla som av polisen omhändertas ska omgående slängas ut med en ordningsbot på en kännbar summa punkt slut. Sedan ska de personer som rapporteras få ett domstolsbeslut om att de inte äger rätten att på, beroende överträdelsens art, viss tid få vistas på matcher med det lag som man har sina sympatier hos, varken hemma eller bortamatcher.
Kan tycka att klubbarna ska ta ännu mer ansvar än vad de redan gör när det gäller de allra stökigaste supportrarna, det är egentligen inte svårt att se eller få reda på vem som gör eller gjort vad under tumultartade läktarscener.
Fungerar inte detta så tycker jag att polisen inte behöver dyka upp alls utan låta de få dumhuvuden som förstör på läktarna sköta om självelimineringen bäst de vill och vi normala supportrar och barnfamiljer som vill ha en trevlig upplevelse stanna hemma. Detta kommer ju iaf bli mer ekonomisk kännbart än vad det skulle kosta att betala polismyndighetens extrainsatser.
Jag ställer mig frågan varför folk egentligen går på ett idrottsarrangemang egentligen? Själv går jag för underhållningen och för att heja fram "mitt" lag men så är det ju uppenbart inte för alla. Så sent som i början av december förra året urartade det på läktarna under en hockeymatch mellan AIK och DIF, där folk fick fly hals över huvud och där folk tyckte att det blev för otrevligt och faktiskt gick hem utan att se klart matchen de kom dit för att se. Nån vecka senare var det dags för ett nytt derby mellan dessa två lag igen men denna gång hade arrangören och polisen förberett sig rätt rejält med ca 150-200 poliser, kravallutrustad, och en rejäl bunt med ordningsvakter och publikvärdar. Är detta något som ska ingå i det helt vanliga polisarbete, det som vi skattebetalare står för, eller är det en tjänst utöver det vanliga som arrangören ska stå för? Jag tycker faktiskt det. Utöver detta plockade man bort sittplatssektioner för att skapa vallgravar mellan de olika supportergrupperna vilket i sin tur innebar att det kunde släppas in mindre åskådare på arenan, men ska man behöva rusta för krig när det egentligen handlar om sport?
En grannstad till den stad där jag arbetade i förut har ett fotbollslag som spelar i Allsvenskan, den nedre delen av serien vanligtvis, och där det fanns ett avtal mellan klubben och min arbetsgivare om ordningshållandet under matcher och det är inget ovanligt med det. Men, jag säger men, när det vankades match mot ett Stockholmslag så klassade polisen det alltid som en högriskmatch och det behövdes fler ordningsvakter än vanligt och vad min arbetsgivare på den orten hade vilket innebar att de lånade in (dammsög) från våran ort. Sen ska det som vanligt vara lite fler poliser än vid en vanlig match mot något av de andra lagen i serien. Helst skulle de vara på plats så tidigt som möjligt inför match för genomgång av risker och eventuella högriskpersoner som kunde tänkas dyka upp på arenan osv. Att klubben har ett avtal om ökat antal ordningsvakter med en privat aktör må väl vara det betalar de ju ändå för men varför ska samhället bjuda på extra polisinsatser? Det ska det inte, det ska klubbarna göra. Sen kan man undra varför en liten klubb ska stå för kostnaderna när anledningen till att matchen högriskklassas är det besökande lagets supportrar som beter sig illa vid matchdagen. Sen så är mönstret ganska tydligt, dessa publika urspårningar är som vanligast när det är lag från den kungliga huvudstaden som deltar, med undantaget för de änglar som har glorian på snedden, så varför straffa de små klubbarna som lever på bingolottoförsäljning?
Nä låt klubbarna ha tillgång till hur mycket poliser de vill under sina matcher men de ska också få betala för det, inte bar en del utan hela kostnaden, det ska inte du och jag göra.
Sen tycker jag att man ska sätta hårt åt de rötägg som förstör på läktarplats, alla som av polisen omhändertas ska omgående slängas ut med en ordningsbot på en kännbar summa punkt slut. Sedan ska de personer som rapporteras få ett domstolsbeslut om att de inte äger rätten att på, beroende överträdelsens art, viss tid få vistas på matcher med det lag som man har sina sympatier hos, varken hemma eller bortamatcher.
Kan tycka att klubbarna ska ta ännu mer ansvar än vad de redan gör när det gäller de allra stökigaste supportrarna, det är egentligen inte svårt att se eller få reda på vem som gör eller gjort vad under tumultartade läktarscener.
Fungerar inte detta så tycker jag att polisen inte behöver dyka upp alls utan låta de få dumhuvuden som förstör på läktarna sköta om självelimineringen bäst de vill och vi normala supportrar och barnfamiljer som vill ha en trevlig upplevelse stanna hemma. Detta kommer ju iaf bli mer ekonomisk kännbart än vad det skulle kosta att betala polismyndighetens extrainsatser.
Det är dags att låta riktiga supportrar ta plats på läktarna!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)