Och det hände sig vid den tiden...

Så börjar den berättelse, sann eller inte, som är julens kärna och det handlar om ett barn som kom att betyda allt för många och inget för andra. Barnet är julen och julen gör barnet, julen är barnens högtid. Dessvärre har julen blivit en högtid som för många är fylld med så otroligt mycket ångest av olika anledningar för vi sätts ju alla in i olika scenarior under julhelgen:

• Någon, ett barn, sitter ensam idag.
• Någon, ett barn, blir slagen idag.
• Någon, ett barn, blir besviken idag.
• Någon, ett barn, blir våldtagen idag.
• Någon, ett barn, får ingen mat idag.
• Någon, ett barn, får inga julklappar idag.
• Någon, ett barn, får se sin julafton supas bort av ansvarslösa släktingar.
• Någon, ett barn, är bara ivägen och ska bara hålla sig undan.
• Någon, ett barn, är rädd för julen och allt som det innebär.
• Någon, ett barn, det kunde ha varit du...

Även ett barn trots sin ringa ålder kan vara fyllas av ångest i juletid, när trycket utifrån blir för stort och när vetskapen om att barnet innersta önskan inte kommer gå i uppfyllelse. Det är vi, vuxna, som måste ta vårt ansvar och se till att denna kanske årets bästa högtid, ur ett barns perspektiv, blir en just barnens högtid. Se till att barnen kommer i centrum, att de får en gåva för att de är värda det och att du som vuxen visar dig vara värdig att vara i sällskap med dessa skatter, barnen.
Den lilla kille som föddes i ett stall och som är julens mittpunkt växte upp och blev stor och jag skulle vilja skicka med ett par citat från honom in i julhelgen:" Låt barnen komma till mig!" Ja låt barnen komma till dig, och ge dem något som värmer mer än något annat och som inte kan slås in i papper och snören, den ovilkorliga kärleken!
"Älska din nästa så som dig själv!" Ja julen är inte egoismens högtid utan genorisitetens högtid. Visa och ge dina medmänniskor samma kärlek och värme som du är villig att ge till dig själv.