Nu blir ja smått irriterad...

I can see the storm comming...

Sitter och läser aftonbladet.se och ser att det tydligen är några stjärnor som startat och just nu lanserar en datingsida på nätet, det finns väl förmodligen 1000-tals med sådana sidor på nätet, om det inte vore för att den här inriktar sig på gifta par eller sammanboende par.
Det skriver i sin presentation att de är "Mötesplatsen för dig som söker lite extra krydda i vardagen.",  "Här kan du på ett tryggt, enkelt och anonymt sätt flirta och lära känna tusentals av kvinnor och män..." och avslutningsvis skriver de under rubriken Etik & Juridik: "...arbetar efter stränga etiska rättningslinjer." och "Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter. Eftersom alla måste uppge sin civila status undviker man risken att bli lurad."

Jag vet inte hur era tankar går, vart gränsen för otrohet går, men låt mig redogöra för hur jag tänker och nu utgår jag från om man är ett par. En flirt, en oskyldigt flirt finns dem? Nä jag tycker inte det, för mig är en flirt att visa upp att jag är tillgänglig (ungefär som i djurriket då handjuren bystar upp sig eller hondjuren flashar med rumpan, allt för att visa att jag är påsättbar!) och nu pratar vi inte om den där blinkningen med ett öga utan de som beskrivs här ovan, som ger tydliga signaler. Alltså är det inte lämpligt, om man är i ett parförhållande med intentionen att det ska hålla, att gå omkring och medvetet sända ut signaler att "Hej, här är jag, se på mig...", det är för mig förstadiet till otrohet. Så det där med att flirta med tusentals andra och få lite krydda i vardagen låter riktigt illa när det riktar sig till män och kvinnor som redan är i förhållanden. Och varför ska man ha möjligheten att få vara anonym och trygg när man flirtar, kan man inte bara som den vuxna kvinnan eller mannen stå för sina handlingar att krydda vardagen om det nu inte är så fel att flirta?
De skriver att de inte hyllar otroheten men det som de beskriver som att krydda till vardagen leder ofta till lite mer än bara hålla i handen och ofta går personerna hela vägen ut och är otrogna mot sina partners, så jag tycker det är lite löjeväckande att skriva att de inte hyllar otroheten när allt de står för bygger på otrohet. Läste siffror som British Journal of Psychology tagit fram, dock från 2005, som visade på att 54% av alla människor som är i ett förhållande har någon gång lekt med tanken på att vara otrogen och att 39% har faktiskt vid ett eller flera tillfällen varit otrogna, så denna sida är väl bara lite hjälp på vägen eller?
På sin sida skriver de också att de vill undvika att deras medlemmar blir lurade genom att alla måste uppge sitt  civilstånd men tänkte de någonsin på att deras medlem som bara ska krydda vardagen lite har en kvinna eller man därhemma som faktiskt blir bedragen, lurad, nä det verkar inte så. Det är nog inte många människor som säger till sin partner att "Jag har hittar en sida som kryddar vardagen lite och jag flirtar med ett par personer." utan det brukar ofta vara så att det upptäcks den hårda vägen då skadan redan är skedd och det inte finns någon bra väg ut, annat än att gå skilda vägar. Till sist vill jag bara sända ut en fundering till er alla: Skulle du rekommendera/leda en vän till att vara otrogen mot sin partner? Jag skulle vilja ställa denna fråga till den enskilda individen bakom denna sida och se om de verkligen tycker att de arbetar efter så kallade stränga etiska rättningslinjer, för vari ligger etiken i att locka in människor i ett sätt att leva som raserar förhållanden, raserar familjer så att barn kommer i kläm? Att människor har varit otrogna, är otrogna eller kommer att vara otrogna är inget fascinerande men måste man förse människan med ytterligare ett verktyg för att kunna vara det? Att människor växer isär är en sak men måste man avsluta ett torrt förhållande med en katastrof och sårade känslor?

Alla som lever eller har levt i ett förhållande vet att listan över saker som kan få det att slita och riva i förhållanden kan göras lång (Barn, drog-/alkoholberoende, ekonomi, karriärer, sjukdom, stress, mm), så behövs det verkligen en sådan sida? Vill du krydda din vardag i ett förhållande finns det betydligare bättre saker att göra: åk på en trevlig weekendresa, överraska din partner med en gåva, sätt sprätt på vardagen med lite hemmaerotik eller vad som helst egentligen, allt annat är bättre än otrohet! 

Otrohet är allt annat än krydda, det är salt i såren! 

Julkul i advent...

Häromdagen var vi i en av stadens gallerior för att sondera julklappsterrängen och jag råkade höra två damer, kvinnor, som precis avslutade sin konversation. Innan de gick så önskade de varandra God Jul, men hallå det är ju 4 veckor kvar tills det är jul, får man göra så? Hur många brukar önska någon "Glad Midsommar" i slutet av maj månad? Inte jag i alla fall. 

Men är det egentligen konstigt att detta inträffar när handeln börjar plocka fram julsakerna i butikerna i början av oktober, tillsammans med den utdöende flugan Halloweens alla prylar. Sen, om man har tur, rear handeln ut alla julsaker långt in i februari. Eller som det här med begreppet "Årets Julklapp" som utses av Handelns Utredningsinstitut i november månad, det borde väl vara av mer lämplighet att man utsåg detta epitet efter jul när det faktiskt är statistiskt bevisat vad som blev årets julklapp. Men det är ju som det brukar, handeln gör vad de vill med alla storhelger och högtider bara för att de ska få in pengar.

Pengar ja, hörde prognosen för hur mycket pengar vi svenskar spenderar under december månad och det är ju skrämmande: ca 62 000 000 000 SEK (Sextiotvåmiljarder SEK), eller om man vill göra det mer greppbart så lägger vi ut 6900 SEK/person under december månad!!!

Det är pengar det och jag vet inte hur ni har det men när jag refererar till mig själv och min familj så får jag det inte att gå ihop. I vår familj om 4 personer innebär det att vi har utlägg på ca 27600SEK och det hör ni ju själva hur orimligt det låter när man har 2 småbarn i familjen. Sen ska man ha i beräkningen att vi för några år sen införde följande procedur: Vi skriver namnet på de personer vi ska fira jul med på en lapp och lägger i en skål och sen drar var och en en lapp. Namnet som står på lappen är den personen jag ska köpa en julklapp till och sen har vi begränsat oss till att det får kosta runt 500 SEK. Denna procedur har inneburit att våra utgifter för julklappar har minskat och att man får något som man verkligen önskar sig. Så vi är ju inte i närheten av dessa summor som står här ovan. Lägg därtill att det finns de som inte firar jul överhuvudtaget av religiösa eller liknande skäl eller de som inte har råd att fira jul (Ja det finns faktiskt sådana) och allt detta i sin tur innebär ju att hos någon måste ju dessa 6900 SEK bli betydligt mycket mer...Julen handlar om pengar!!!

Det börjar väckas en känsla i mig, jag är redan trött på julen och då har den inte ens infunnit sig, vi är inte ens nära julen. Tror att hetsen efter att hitta den rätta julklappen har tagit ifrån människan det som julen verkligen innebär att bara få vara med familjen och nära och kära för det kan inte köpas för pengar, eller att julen börjar med en liten kille i en krubba för ca 2000 år sen och inte i ett skyltfönster längs gågatan den 1:a advent. Sen tänker jag på alla dessa som inte får fira jul såsom jag, de hem där "tomten" ligger utslagen på soffan redan innan Kalle Anka och stinker "spolarvätska" ur munnen. De hem som inte vet vad en riktigt "vit jul" innebär och där det är viktigare vad som finns i glasen än vad som finns under granen. Eller de som inte får fira jul därför att pengarna inte finns. Ja men man behöver väl inte köpa det allra dyraste tänker många men kom ihåg detta: Den fattige har inte råd att köpa billigt! Så sent som i förra veckan såg jag en kvinna ta bort mat vi kassalinjen för att hon inte hade råd och då är vi återigen inte ens i närheten av julen, det var hennes vardag. 

Det som du och jag kanske upplever som en fest kan av andra personer, stora som små, upplevas som pest.

Ta med dessa människor i dina tankar eller än bättre bjud in dem att dela julen med dig, för vem av oss kan inte avvara ett paket som vi förmodligen på juldagen redan glömt bort att vi fått eller bjuda på en tallrik med julmat som förmodligen på annandagen annars skulle kastas för att vi tröttnat på julmaten.

Nä låt oss hitta tillbaka till essensen i julhelgen, låt det råda frid inom oss låt oss återigen få känna ro så som vi förmodligen behöver.

"För det hände sig vid den tiden..."

Tänk vilken värld vi lever i...

Har precis kommit hem från COOP Forum, handlade lite mys till frun. Två personer före mig i kön så står en kvinna i min ålder med barnvagn och ett litet antal varor, kanske inte ens varor för hundra kronor. När hon får reda på beloppet så tittar hon över sina varor och plockar bort en matvara och ger till kassören, hon har inte råd med allt. Kassören lägger varan åt sidan och tar betalt för det andra. Mellan mig och kvinnan med barnvagn står det en kvinna 55+ skulle jag tro. När hennes varor passerar kassören så tittar hon på honom och säger "Släng med den där också..." och pekar på den yngre kvinnans bortplockade matvara, kassören gör detta gladeligen och den äldre kvinnan betalar. När hon betalat och börjar plocka med sina varor så räcker hon över den yngre kvinnans vara som hon inte kunde betala för. Detta är för mig hur vardagshjältar agerar, detta är medmänskligt och omsorg om andra. Men ibland kan tacksamheten vara lite annorlunda, för när jag passerar kvinnan med barnvagnen hör jag hur hon säger att hon bara måste ha cigaretter också. Det är konstigt när man har lätt att välja bort det absolut nödvändigaste, mat, men får nästan ångest för att man inte köpte cigaretter. Jag är tacksam för att jag har en solid inkomst, även om det inte är några miljonbelopp, och jag vet att även jag gör vissa mindre kloka investeringar men jag väljer ALDRIG bort det basala till vårt hushåll. Jag gjorde en liknande sak en gång, på den tiden vi bodde utanför Uppsala. Det satt en herre med en ask framför sig med skylten "pengar till mat!". Eftersom jag ofta misstänker att de slängda slantarna i sådana askar går till att täcka något slags missbruk så brukar jag istället erbjuda ett mål på Mc Donalds eller en färdig macka eller så. Så gjorde jag även denna gång men det gick inte hem utan istället fick jag en rejäl utskällning för det var pengar han ville ha.

Ibland kan man med sina pengar hjälpa och ibland kan man med sina pengar stjälpa!

Blue and alone!

Om jag har möjligheten att välja själv så kan det vara skönt att vara ensam men idag är inte en sådan dag. Frun ska tillbringa natten med att övervaka sina elever som ska ha övernattning på skolan vilket gör att jag blir ensam efter att barnen somnat. Kvällen gör mig inget men när natten kommer så vet jag att det blir svårt att sova, jag kan verkligen inte sova när inte frun finns vid min sida. Även om jag vet att hon kommer hem imorgon så finns oron där och sömnen blir orolig, men man kan ju alltid kliva upp och sätta sig vid datorn om man inte kan sova.

Så är du också ensam inatt, välkommen hit kan vi göra sällskap!

Memories remain...

Vissa saker som ligger i det förflutna vill man bara glömma bort, vanligtvis är inte dessa minnen så otroligt många men de finns där. Dock chattade jag med en vän igår och vi kom in på grejer som hände under 90-talet, vår tonårstid och då började det att snurra på inom mig. För det är mestadels ljusa och roliga minnen som kommer upp, personer man träffade, resor man gjorde, saker man köpte, musik som var bra då(och som fortfarande är bra), beslut man tog och...ja listan kan göra otroligt lång och många skulle säkert känna igen sig, även om ni inte var med och upplevde det som jag upplevde så säkert liknande händelser.
För vilka av er har inte:
- Sovit i bagaget på en Renault under några dagar på en roadtrip.
- Flyttat tvättlinor på husvagnar där det bor helt främmande människor.
- Varit på olika typer av läger och varit kungar och drottningar för en kort tid.
- Åkt landet runt pga av tjejer/killar som det aldrig blev något med, kanske inte ens i närheten av att bli något.
- Spelat pingis på ungdomsgården till sent in på morgonen med kompisarna,
- Mosat film i soffor och på golv hos diverse kompisar tills ögonen är fyrkantiga.
- Trängt in sig i stugor i fjällen över nyår eller härjat på någon av Sveriges alla badorter på sommaren och så vidare...kul hade jag och saknar det gör jag...lite i alla fall, fast en del går ju att återse på VHS...

Hade lite av en minnenas diabildsvisning inom mig igår och jag bara älskade det... Vårda era goda minnen väl, ta fram dem ofta, sprid dem ibland vänner och bekanta, och glöm det aldrig. 

Idol vs. Idol?

Strax före sändningen av Idol på TV4 gick det att läsa i de flesta, om inte alla, tidningar på nätet att favoriten Jay Smith ertappats med att "ha rökt" på under hösten. Produktionsledningen beslutar att han får vara kvar i Idol trots att man har sina policys mot användandet av droger under deltagandet i Idol, måhända ett PR-trick av större mått från produktionsledningen sida för all reklam är bra reklam.
Rent musikaliskt tycker jag att Jay är den bästa av årets deltagare, ja kanske en av de bättre på länge, men det kanske mest beror på att hans musikstil passar mig som handen i handsken.
Men nu sitter han där med handen i syltburken ertappad med att ha gjort det man inte får göra, dels enligt TV4:s policys och dels enligt Svea rikes lag, så vad gör man? Man behåller honom i produktionen och erbjuder honom hjälp, gott så!
Efter programmet kan man konstatera att han återigen gör succé på scenen, för han gjorde verkligen 2 bra framträdanden, och han får stående ovationer från publiken och förmodligen flest röster av tv-publiken också. I en undersökning som aftonbladet.se har med frågan om vem som var bäst ikväll så fick han hela 65% av alla röster och i ett videoklipp från samma tidning ser man en tårfylld artist som inte verkar fatta vilket stöd han har trots sitt misstag att röka på.
Samtidigt runt om i vårt avlånga land börjar moralmorsor och moralfarsor att banga på det stora moralpukorna och basunera ut hur hemskt det är att en sån som han ska vara en förebild, en idol, för de unga.
Jag vill inte försvara användandet av droget på något vis då jag sett en del av den medaljens baksida men det är smått irriterande när dessa morsor och farsor som nu gnäller på Jay förmodligen super skallen i bitar var och varannan helg framför ungarna, ligger hela dagen efter med blykeps och försöker få barnen att tro att "pappa är lite sjuk idag...".
Vi kan väl återvända till det här med förebilder, för hur många följer inte serien "Så mycket bättre"? Det är förmodligen en hel del medelålders människor, de som nyligen pratat om dålig förebild med flera, skulle jag tro. Och så sitter han där på bästa sändningstid i TV4 flera veckor i rad, Plura, som så sent som den 27/9 i år dömdes i tingsrätten till 3 månaders fängelse för narkotikabrott och de bara älskar programmet! Eller han den där Christer Sandelin som har haft flera hits som slagit och som var såååå bra men som var och varannan vecka blir stoppad av polisen när han kör sin bil i onyktert tillstånd. Hur är det nu med idoler och förebilder? Hur många av våra olika så kallade idoler och förebilder runt om i världen nyttjar inte droger av något slag och vi bara älskar dem? Jag bara älskar när det ska silas mygg och sväljas kameler!!!

Jag säger som Peter Jihde: Jag kastar inte den första stenen men jag förlåter gärna och går vidare.

Gå nu och synda inte mera!

Vi har grillkorv också...

Så har vi, åter en gång, på dotterns begäran gjort den gula clownen med alla sjukhus liiite liiiite rikare för visst är det klart att dottern ska ha en burgare så här på fredagseftermiddagen. Väl där så fascineras jag åter igen av fenomenet Mc Donalds, att vi svenskar fortfarande nyttjar denna kedja är för mig oförklarligt.Detta brukar jag tänka på när jag besöker Restaurang Gyllene Måsen:

• Det är konstigt att komma till en restaurang där det alltid är någon som skurar golvet men det är ändå alltid skitigt.
• När det är min tur så får jag alltid den burgare som legat längst i burgarrampen. 
• När det är min tur så får jag alltid de sista stripsen i behållaren vilket innebär kalla strips med hög koncentration av salt.
• Får man kalla det för snabbmat när man alltid får vänta 3-4 minuter på något som alltid fattas i den meny man beställer?
• Varför är det alltid slut på ketchup i behållarna och varför envisas folk med att ändå stå och rycka och slita i pumphandtaget utan att få något?

Ja ni vissa saker bara måste man gå till botten med. Den där Janne Josefsson verkar ju kunna det där med grävande journalistik, kanske mailar honom nån dag när jag tycker att det inte är så mycket att se på tv:n...

Kom ihåg att den som väntar på något gott blir inte fet!!!

Börja om än en gång i mitt liv...

Vissa saker vill man bara inte förlora. Det kan vara en fotbollsmatch mot gänget i grannbyn, det kan vara huvudnyckeln till din arbetsplats, din plånbok med alla olika kort och legitimationer eller en livslång vänskap. 

Vi är alla födda till vinnare men under livets gång blir vi förlorare då och då pga förluster vi drabbas av. Det kan kan vara en fotbollsmatch mot gänget i grannbyn, det kan vara huvudnyckeln till din arbetsplats, din plånbok med alla olika kort och legitimationer eller en livslång vänskap.

Det viktigaste är att i de lägen det blåser medvind kunna rida på vinden och samla krafter till den gången vinden vänder och det blåser motvind. När det blåser motvind är det viktigt att använda alla krafter man har för att orka hålla sig på banan, vinden vänder till slut.

Till alla er som har det tungt och motigt, orka kämpa och häng i, kom även ihåg att du är aldrig ensam.

Allt ditt är mitt och allt mitt ska du skita i...

Återigen störs jag, blir rent sårad, av att det finns vissa människor som aldrig lär sig att skilja på vad som är deras eller vad som är andras. Dessa människor som bara far fram i livet och roffar åt sig, sårar, förstör utan att de överhuvudtaget tar konsekvensen för sina handlingar, såna människor är vad jag anser onda!
Vill tillägga att det också finns människor som stämmer in på beskrivningen här ovan men som faktiskt inte är onda, de agerar inte medvetet och är således bara klumpiga.

Träffade en  sk."vän"/bekant för en tid sedan som bara timmar efter att vi suttit och fikat tillsammans agerar som ett svin gentemot mig bakom min rygg vilket framkom först häromdagen. Jag har faktiskt idag meddelat denna person att jag vet om vad denna har gjort och att jag från och med nu faktiskt tar avstånd från denna, vår sk. vänskap är nu över. Om den någonsin kommer att återupptas återstår att se men för min del börjar nu försöket att läka den skada som jag utsatts för, helt läkt blir man aldrig efter såna här angrepp och det vet jag utifrån tidigare erfarenheter av liknande händelser.

Om du känner igen dig, som en ond människa, i det första stycket tycker du inte själv att det är dags att stanna upp och fundera över hur du lever ditt liv? Tycker du inte att du lever fel när du sårar andra människor runt omkring har jag bara en enda önskan, att du får uppleva din egen medecin och att det gör riktigt ont! Efter som du väljer att såra någon eller utsätter andra för otrevligheter av alla dess slag ska du också veta att dinna offer faktiskt äger rätten till valet förlåta dig, eller att inte förlåta dig, men det ligger förmodligen inte i din natur att bry sig om. Du kommer förmodligen inte heller bry dig om att jag som drabbad berättar för andra vad du utsatt mig för men det gör dig inte större, snarare mindre, som människa och jag tycker nästan synd om dig.

Tills vi möts igen hoppas jag att du tagit dig en funderare!

Fienden inom oss...

Sådärja!
Såg precis siffror som TV4:s program "Kalla Fakta" har tagit fram angående dödsfall inom försvaret. Eftersom det gapas och ifrågasätts så otroligt mycket så fort en svensk soldat i utlandstjänst skadas eller dödas så är det ju näsatn löjeväckande intressant att se siffror på antalet dödade. Enligt "Kalla Fakta" så har under de 10 senaste åren 6 stycken svenskar dött i utlandstjänst, när de utfört uppdrag i regioner runt om i världen där det förekommer krig eller väpnade konflikter. Dessa soldater har frivilligt sök dessa tjänster och måste på något sätt haft med i beräkningarna att de riskerar att bli dödade av "fienden" när de sökte.
Under samma period har 11 stycken dött under deras tjänstgöring i det svenska försvaret när de fullgjort sin värnplikt. Dessa soldater har tvingats att utföra tjänster inom försvarets regi pga den allmänna värnplikten, som för övrigt togs ur bruk den 1 juli 2010, och har alltså inte haft möjligheten att välja bort det. Dessa 11 soldater har dessutom inte omkommit för "fiendens" beskjutningar eller vägbomber utan med största sannorlikhet pga slarv, trötthet och missbedömningar under övningar.
Hade det inte varit bätre att skicka alla svenska soldater på utlandstjänst efter genomförd utbildning? Då hade man kanske kunna halvera försvarets förluster i antalet omkomna.
Hur man än vrider och vänder på det hela så är det dock 17 st som har fått sätta livet till under sin tjänstgöring inom det svenska försvaret och det är bara att beklaga men visst känns det lite lustigt att se siffrorna och jämföra.

Ibland känns det som om politikerna använder dödsfall inom utlandsstyrkan för att vrida och vända på oppinionen, få några till procent i något av alla mätinstituts alla mätningar. Så fort någon skadas eller dödas är det den sittande regeringens fel till detta, att de tillåter att svenska män och kvinnor utföra militära tjänster runt om i världen. Sen att syftet är gott och att alla dessa soldater gör ett bra och heroiskt försök att skapa fred eller bevara freden i oroliga områden hör man inget om.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Den svenska utlandsstyrkan har mitt fulla stöd i det arbete som de utför vartän i världen de befinner sig.

Something is rotten in the state of Denmark...

Vill varna känsliga läsare att det första stycket i detta inlägg kommer att vara sjukt och jag rekommenderar er att gå till stycke två istället! ! !

Jag har sedan onsdagkväll i vecka 44 varit mer eller mindre förkyld, inget konstigt med det, först började det som en lätt förkylning men i början av helgen eskalerade det. Jag har gnällt lite på Facebook över min hälsostatus, kanske inte så lite heller men jag är ju man och när vi blir förkylda...nivet, och nu tänkte jag beskriva för er vad jag har gått igenom. Feber har jag haft, allt från 37,3 upp till 39,8, och eftersom jag normalt har en ganska låg kroppstemp så har jag fått för mig att det inte behövs så otroligt mycket över 37´c för att jag ska bli påverkad. Sen så har jag snorat, det har bokstavligen forsat gulgrönbrunt slem tillsammans med näsan ytliga blodkärl ur de två små tilltäpta hålen i ansiktets mitt. Eftersom det gick ganska fort att slita ut huden kring näsborrarna med mitt sträva, men ack så mycket billigare, toa-/hushållspapper så har jag kört så kallade Bonnsnytningar i badkaret eller handfatet. För att underlätta tömningen av det nasala guldet så har jag dragit in lite vatten i näsan för att lösa upp skiten, f´låt slemmet ska det vara, lite och sen fräst allt vad jag kunnat. De flesta gångerna har det kommit ut slemmiga föremål stora som leksaksbilar i mellanklass, blev förvånad själv första gången, och när man gör fräsningen så känner man hur det drar ända nere i tårna.

På nätterna när jag inte har snytit mig under långa stunder så har det bildats som hårda slemmiga bollar bak i svalget, stora som mamma scans köttbullar, och när dem släpper och trillar ner i halsen är det inte kul alls. Har vaknat upp ett par-tre gångner under senaste vekan av att jag inte får någon luft alls, näsan är täpt och i halsen sitter en slemboll, det blir panik och man springer på muggen för att utföra en Heimlich på sig själv och upp kommer bollen till slut och ut i handfatet...Äckligt och otäckt. Såna bollar kan även förekomma dagtid men då är de lättare att behandla om än lika otrevligt.

Lägg därtill att jag har haft så ooootroligt ont i halsen att jag stundom har gråtit (SANT) av smärta när jag hostat och hostat har jag gjort en hel del. Ena stunden hostar man upp så mycket slem att man fyller hela munhålan, nästa stund hostar man så man får ha lungorna i en påse på sidan om och till sist så hostar man så länge och så mycket att man faktiskt kräks...

Sen kommer ju allt det andra som ett brev på posten: Man har konstant molande huvudvärk, svidande sår kring näsan, man har så ont i käken att man tror att alla tänder ska falla ur och till sist har man ont i bröst och nacke pga allt snytande och hostande och vips så blöder man näsblod också. Sen är ju sömnen nästan obefintlig, inte många timmars kvalitetssömn när man drabbas av allt ovanstående även på natten. Pga att man inte sover på nätterna är man inte värst vidare social på kvällen heller, jag har nog sovit före barnen alla kvällar utom fredagen denna vecka. Sen ska väl tilläggas att båda barnen har varit sjuka med nästan samma status som jag beskrivit härovan och att jag har haft dem hemma också.

I torsdags tyckte jag att jag kände mig tillräckligt fräsch för att dra över golvet med dammsugaren men efter ett par minuter så snurrade världen på 62:an bara runt, runt,runt,runt, ungefär som det blir precis innan narkosen verkar innan en operation (så som jag minns det iallafall). Jag var bara millimetrar från att svimma, enligt mig själv, och hde mer eller mindre tur att jag hade nära till soffan och kunde lägga mig ner där. Egentligen behöver jag väl inte förvånas eftersom att ta de 2,5 metrarna utanför dörren till brevlådan och tillbaka får mig att låta som Darth Vader eller en hund i strypkoppel.

Nä i ärlighetens namn är det här den värsta förkylning/influensa som jag under mina snart 32,5 levnadsår och jag är inte helt frisk än men det känns som om att jag kan skönja ljuset i tunneln. Jag har med andra ord varit rejält sjuk.

Så här i inledningen till det andra stycket där de känsliga läsarna hakar på igen vill jag bara summera det första stycket med att jag har varit lite krasslig de senaste veckorna. ja man kan väl säga sjuk om man så vill. Men så igår lyssnade jag på ett av mina favoritprogram på radio "Uggla i P4", ja Magnus Uggla har ett eget program i SR P4 på fredagar mellan 13-15, och då visade han sin bisittare ett papper med ett mörkt hål ditritat på. När Magnus frågade sin bisittare Josephine Bornebusch om hon ser vad det är för något svarar hon "Nej!". Då börjar Magnus att skratta och utbrister glatt: Det är ett hundanus!!! Finns uppenbart en kvinna som är elev på konsthögskolan i Malmö och som ställer ut sitt examensarbete "En studie i hundanus" på ett galleri i Malmö. Helt plötsligt känner jag mig frisk, fy vad frisk jag känner mig, det är ju hon som är sjuk!!! Tänk efter: Det finns alltså skolor i Sverige som får statliga anslag/bidrag och där det går folk, studiemedelsberättigade, i flera år för att slutligen visa vad de lärt sig igenom att visa upp hundanus, men vad är det här??? Med tanke på hon den där kvinnan från konsthögskolan i Stockholm som gjorde sitt bästa för att testa Psykvården eller den där eleven som förstörde en tunnelbanevagn häromåret och nu denna kvinna så tycker jag att man seriöst borde överväga, från statens sida, att dra ner på finanserna till skolor som står bakom dessa sjuka skitsaker och ge till bättre behövande verksamheter.

Kan man inte bara ta alla dessa pengar som konsthögskolorna får och ge till Sveriges förskoleverksamheter runt om i landet så att barnen kan få lite mer papper, kartonger, lim, snören, färger och penslar för deras konst blir man i alla fall glad och imponeras av. Varför ska verksamheter för barnen behöva gå på knäna i svåra tider (alla tider) pga vuxnas prioriteringar när det finns vuxna som beteer sig barnsligare än barnen?

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article419415/Hundanus-blir-konst.html

Så här sjuk blir jag ALDRIG!!!

Papper som papper - eller?

För några veckor sen var jag på affären, tänk er vilken affär som helst, för att handla och på listan står det "Hushållspapper". Vandrar runt på toa/hushållspappersavdelningen och sonderar terrängen och inser som vanligt att hushållspapper är nog det dyraste man kan handla på en affär, i proportion till hur mycket man får. Det normala är väl ungefär 35:- för 4 stycken rullar med totalt 40 meter, mjukt och fluffigt nästan sagolikt skönt, hushållspapper. Men vad är det här? Ska jag betala för ingenting och vilket slöseri med emballage och logistik bara för lite papper och det värsta utav allt, 90% av alla företag som representerades på hyllorna hade samma koncept: Så lite hushållspapper på så många rullar som möjligt per förpackning!!!
Men så står den där, förpackningen innehållandes endast 2 stycken rullar hushållspapper, nästan 100 meter papper på en liten kompakt yta. Dock inte det där fluffiga och himelska pappret utan sådär lagom strävt och maskulint, endast 40:-!!! Snål, läs ekonomisk, som man är så slår man ju till, det ska ju ändå bara användas till att torka upp efter barnen och någon enstaka näsa, kanske ruumpa också.
Nu när vi har kommit så långt kan vi väl vara överens om att det ser inte mycket bättre ut på toapappersfronten, antingen handlar man mjukt papper och litet eller strävt papper och mycket.
I normalfallet så måste ni ju hålla med om att man går med vinst av att inhandla mitt alternativ, det sträva och mer maskulina pappret, i extrema tider är ju mitt alternativ det vinnande alternativet också rent ekonomiskt i alla fall. Alltså jag menar när vi skiter som vanligt eller inte är förkylda går vi med vinst både rent ekonomiskt och fysiskt. Men, när det är dags för förkylningstider eller maginfluensan så ökar ju konsumtionen en hel del, visserligen är det ju fortfarande det vinnande alternativet rent ekonomiskt. Men då ökar även slitaget på hudens yttre lager och med mitt liiiite strävare papper så ökar slitagen kring kroppens håligheter ännu mer än vad det skulle ha gjorts med det mjuka fluffiga, nästan sagolikt sköna, pappret och det blir en förlust rent fysiskt i form av rodnad och sårigheter...
Eftersom jag nu varit förkyld i nästan en vecka så ser min näsa ut som ett nyblästrat hallon, det är inte lönt att snyta sig i papper längre utan det är bara att gå till handfatet och göra en "bondsnytning" för att sedan tvätta ansiktet med kallt vatten, skööööönt så!!!
Nä är det inte dags för oss konsumenter att säga ifrån mot detta slöseri? Stanna upp i din butik och säg till personalen att för min ekonomi och min näsas/rumpas skull så vill vi köpa stora rullar med mjuk och fluffigt, nästan sagolikt, papper till samma pris som det sträva och maskulina pappret...

Fast å andra sidan har jag från säkra källor hört att det mjukan och fluffiga, nästan sagolika, pappret luddar så fasligt!!!

Låt barnen komma till mig...

Den sista veckan har det mesta cirkulerat kring barnen, dels för att vi har haft besök av en småbarnsfamilj och en tonårsfamilj som ska aktiveras och dels för att barnen varit krassliga och behövt vår omsorg dygnet runt. Just nu ligger de utslagna på en madrass framför tv:n  och de är så underbara att titta på. Kan bli lite less på folk som pratar i termer om att "skaffa" barn, även om de egentligen inte menar något med det, men det finns dem som inte kan "skaffa" barn. Jag har flera i min umgängeskrets som har haft svårt att få barn, fått missfall eller överhuvudtaget inte ens kan få barn själva... Jag ser det mer som om att barn är mer av en välsignelse för tänk hur mycket det är som skall stämma för att ett friskt barn ska bli till:

• Först ska två personer finna varandra och förhoppningsvis älska varandra.
• Sen ska deras fysiska kemi vara överensstämma för att det faktiskt ska bli något.
• Sen ska en, av flera miljoner, spermie hitta till ägget och själva befruktningen ske.
• Sen ska det lilla fostret få växa i modern i 9 månader utan att störas av yttre påverkan.
• Sen ska en "melon ut igenom ett nyckelhål" som man brukar säga, utan komplikationer.

När sen det lilla barnet är ute i den stora världen är det föräldrarnas ansvar att se till att de har en dräglig uppväxt, mat på bordet och tak över huvudet, tills de kan stå på egna ben och bilda egna familjer. Tyvär är det en hel del "vuxna"/föräldrar som missförstått det här, ur min åsikt, och har barn som en statussymbol bara för att!!! Det känns så fel att det ska vara så, barn behöver sina föräldrar hela vägen upp tills de står på egna ben. Hörde om en familj där jag tidigare bodde, föräldrarna lämnade barnen först på dagis och hämtade dom sist (de tyckte till och med att dagis skulle ha öppet längre om inte jag minns fel). När dagis sen hade stängt för sommaren var det mor/farföräldrarna som passade barnen för att föräldrarna jobbade...är det bara jag som undrar varför de har barn? Det finns ju inget bättre än att vara med sina barn. Sen finns det ju de idioter som misshandlar sina barn, både fysiskt och psykist och det gör mig allt från ont till ursinnig. Tänk att det finns dem som skulle vara helt underbara föräldrar men som inte kan få barn och så finns det dem som "skaffar" barn i parti och minut för att sen behandlar dem som skit/luft. I detta finns ingen rättvisa, tyvär!!!
Sen finns det dem som "råkar skaffa" barn och sen bara förksjuter dem och lämnar iväg dem, det smärtar i själen när jag tänker på det. Även om dessa barn kanske hamnar hos familjer som ger dem allt det där som de biologiska föräldrarna inte klarade av att ge så har inte barnen fått rätten till sina biologiska föräldrar. Kan personligen tycka att samhället skulle göra mer för att stödja och hjälpa t.ex unga föräldrar att fostra sina egna barn istället för att lämna ifrån sig dem till en annan familj. Det kan t.ex. hjälpa med att de får barnvakt en kväll för att gå på bio eller så att de kan åka och handla på tu man hand, utan  barnen. Även om barnet alltid ska vara i centrum så behöver föräldrar tid för att rå om sig själva och varandra för att orka med.
Att få barn är inget man blir rik på, i alla fall inte ekonomiskt, men det berikar ens liv med otroliga upplevelser varje dag!!!

Jag är förmodligen inte den perfekte föräldern, om det nu finns några sådana, men jag älskar mina barn mer än något annat. Jag försöker, eller har en förhoppning om, att lära dem vad som är rätt och fel och hur saker och ting ska gå till, man kan väl kalla det för uppfostran. Jag vill alltid finnas för dem, eller i alla fall försöka att finnas där för dem när de behöver mig för det är väl det som föräldrar ska göra? Allt från när de vill ha ett glas vatten på natten till när de kommer för rådfrågan som vuxna, då ska vi föräldrar finnas där!!!
Ta hand om barnen och låt dem komma fram i allt vad de gör, låt dem få vara med i allt och visa vad de kan, för de kan oftast mer än vad vi vuxna tror, det lär jag mig minst ett par gånger i veckan.

Barn är otroliga på att snappa upp saker och suger åt sig av det mesta så tänk på vad du säger och gör för barn gör som du gör och inte vad du säger åt dem att göra. Eller som Dorothy Law Holte skrivit en dikt om:

Ett barn...

Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen

Barnen är vår framtid, förringa dem inte, se till att de känner sig värdefulla i allt det dem gör!!!

Att få barn är ett livslångt kontrakt som inte går att säga upp, vad som än sker!!!

Idag blev jag riktigt rädd...

Gång på gång har jag försökt förklara för våran 3-åriga dotter att hon inte syns bland bilarna på vår parkering, eller i trafiken för övrig, och att hon måste gå nära mig. Men idag höll det på att hända, det som inte får hända, hon var millimetrar från att bli på/överbackad av en skåpbuss. Jag lyckades ta ett par mastodontkliv och lyfta henne därifrån i jackans luva innan bussen kom backandes, helt ovetande om vad som höll på att hända. Fy vad jag var rädd, hon var rädd och jag tror nog att mamman var rädd också när vi alla insåg hur nära det var att det höll på att hända. Jag skällde på henne och hon grät, men det var inte av ilska utan av rädsla för konsekvensen av det som kunde ha hänt. Finns inget som skrämmer mig mer än att det ska hända något med min familj. Nu gick det bra och förhoppningsvis har dottern lärt sig något av det inträffade.
Ta hand om era barn i trafiken, till och med på parkeringen!!!

Vilken vecka!!!

Så var denna vecka till ända! Inför veckan var förväntningarna höga, vi skulle få en del besök i olika tappningar, släkt och vänner. Men det går ju som det går när man börjar slappna av, man blir sjuk!!! Först blev barnen sjuka, sen jag, sen frun och nu barnen igen. Ligger på olika ställen i hemmet och bara finns, varken mer eller mindre men kul är det inte. Men trots detta har veckan varit otroligt trevlig, oavsett hur många eller vilka som kommer så är det ALLTID kul när vänner tittar in. Kom ihåg att vårda era relationer med era vänner väl, det tar en väldigt lång tid att bygga upp riktig vänskap men det kan raseras med ett litet misstag.
Det tråkigaste idag var dock att våra gamla grannar inte kom in på fika men å andra sidan klandrar jag dem inte, de var fullt friska och inte vi så vem vill ta risken att bli smittad? Men det går fler tåg, VI måste dock ta oss i kragen och bjuda in dem.
Det blir en tid av rekreation, vilket börjar med en kväll nerbäddad i soffan....

Vem är du att...

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.
11. Tror du inte att vi vet något om dig?

Jag har fått en förfrågan ifrån en vän som ska presentera Sverige, vad som är typiskt för just Sverige och det första som kommer upp är detta avsnitt ur boken En flykting korsar sitt spår, skriven 1933 av Aksel Sandemose. Det är den lagen som i folkmun kallas för Jantelagen och som gör att så många människor håller tillbaka alla sina gåvor och talanger bara för att man är rädd för att man ska ses som en skrytmåns eller att folk runt omkring ska börja tycka illa om en bara för man är duktig på något. Jag har själv de senaste veckorna tackat för att det finns folk som är bättre på saker än vad jag är och det gör mig ingenting att dem finns. Du kanske, som jag, inte kan tapetsera men det gör inget för du är bra på något helt annat som den som tapetserar inte kan. Jag har en tro på att alla människor finnse på denna planet av ett syfte och det är att göra det man är bra på, hjälpa det som andra männiksor är mindre bra på och tvärtom, ta hjälp av de som kan när mina egna kunskaper eller förmåga sätter gränser. Gör det du är bra på och skryt om det , var stolt för det och visa gärna upp dig för det finns folk runtomkring dig som inte kan det men kanske behöver just din hjälp. Jag brukar, så som jag tror många andra gör, gapskratta när det är uttagning till IDOL på tv. Man undrar varför vissa människor ställer upp på något sådant och man undrar om de inte vet sina förmågor, varför stannade de bara inte hemma? Men om sanningen ska fram så tror många av dem på sig själva och är stolta för vad de kan, det finns dock bara EN vinnare i IDOL. Eller som Tomas Edison sa, när han uppfann glödlampan: Jag har hittat 1000 sätt att inte göra en glödlampa på...

Jag tror att många håller med mig om att även om Jantelagen inte har sitt ursprung ifrån Sverige så är det något typiskt just för oss svenskar, om vi inte lider under trycket av Jantelagen så ÄR vi den, tyvär. Den är nästan lika självklar i Sverige som det är självklart att svenska turister skämmer ut sig på sina charterresor...

Jag vill säga till alla, även till mig själv, att stå på dig annars kommer nån annan att stå på dig! Gläd dig åt det som du kan och uppmuntra andra att försöka sig på det de inte kan men göm inte dina gåvor och fördöm inte dem som visar vad de kan.

Alla är vi oslipade diamanter i början men efter lite putsning är vi dyrbara ädelstenar i denna världens kretslopp. Just DU är en värdefull del i världens stora maskineri, glöm aldrig det!!!