Och så undrar man varför...

Ungdomar inte får rösta eller gå på bolaget innan en viss ålder? Förmodligen för att deras små hjärnor inte är tillräckligt utvecklade än, men de kan ändå ge en ett gott skratt...
Satt på bussen när det tassade på fyra stycken individer i övre tonåren, två killar och två tjejer. När vi åkt en bit så hör jag killarna prata och en konversation som den här följde:

-Öhh fan, min telefon gick sönder.
-Näääe fan, när då?
-Jo men fan i lördags fan...
-Nä shit fan asså...

Och så tar killen fram ett knippe med plastdetaljer, tejp och rat.

-Näeeee fan, vad hände?
-Ja men fan asså, den gick sönder fan...
-Men hur faaan då? Är det en bildjävel som kört över den fan?
-Näeee fan, 1:an slutade så jag jag kastade telefonjäveln i backen och då blev den faaaan så här...

sen fortsatte konversationen lite till om huruvida dagens telefoner inte håller så bra som förr och avslutades med kommentaren

-Asså faaaan, det där kommer bli jävligt svårt att få ut på garantin!!!

Nähä? Vokabulär och förstånd som en golfboll men som sagt ett gott skratt fick jag allt.
Vi pratar ofta om att barnen är världens framtid men någonstans i tonåren händer tydligen något förvånansvärt drastiskt som gör att en del tydligen stannar eller tar ett rejält kliv bakåt i utvecklingen.

Bra förslag på en tryggad framtid önskas!!!

Att knarka är egoistiskt!

Läste nytt ett inlägg, med efterföljande kommentare, på Facebook som min syster skrivit om hur hon hör några ungdom i mittersta tonåren. De pratade om hur ofarligt det egentligen är med droger och hur de vuxna överdriver faran...
När det gäller droger, och då pratar vi inte om koffein, så är det livsfarligt att säga att det är ofarligt och att man kan överdriva faran i samma mening. Alla, ja jag vill säga alla, måste väl under sin uppväxt ha hört eller set något om drogers inverkan på människan, om beroende och om riskerna med att bruka dem.
De som säger att faran med droger är överdriven skulle allt behöva släppa hörnflaggan om komma med i matchen. Rent krasst så ignorerar jag det fakta att de förstör sina kroppar men den lilla gnutta medmänsklighet jag dock besitter vill ändå att jag lyfter ett varningens finger i omtänksamhet om dem.
Om du är ung, känner någon som är ung, och som resonerar så som jag beskrivit här ovan, att det är ofarligt, sätt dig ner med en dagstidning. Läs den och fundera över hur många procent av alla rån/våldsbrott/mord som har någon slags drogrelation? Det har tyvärr blivit så pass alldagligt att vi inte längre bryr oss om bakgrunden till nyheten bara att det har hänt, men det är väldigt mycket som är drogrelaterat tro mig! Det mesta av detta som går att läsa om utfördes med största sannolikhet av en man/kvinna som en gång i tiden var en oskyldig kille/tjej i mittersta tonåren som bara tänkte pröva och som sen sa att jag kan sluta när jag vill. Men det kommer en dag när månadspengen, studiebidraget, lönen, A-kassan eller socialbidraget inte längre räcker till för att få brukandet att gå runt och man måste hitta andra vägar för att få tag i en fix/spetsad cigg/tablett. Det har gått så pass långt att du är oförmögen att hantera några som helst typer av studier och det inte finns någon arbetsgivare som vill ha dig och socialbidraget bara är en droppe i havet av det ekonomiska behov du har.
Utvägen blir att börja stjäla, från nära och kära, råna människor man möter på stan osv osv...våldsspiralen är igång, lägg därtill risken för snedtändning och oförutsägbarheten som följer med brukandet av droger och du har tickande bomber överallt. Fundera över vem som lider mest över ett personrån? Den som knarkar eller den som blir rånad? Att bli rånad innebär följder för resten av livet!!!
Fundera över vem som lider mest av om du prövade och fastnade i drogträsket, du? Din familj? Dina grannar? Tanten på gatan? Änkan/Änkemannen med de 3 barnen vars mamma/pappa dog för att DU körde påverkad... Det är inte den som är mitt uppe i ett rus som lider, det är de runt omkring som får ta reda på allt som DU ställer till med...
Pratade en gång med en kvinna fast i missbruk av narkotika som jag grep för stöld på ett varuhus som berättade lite om hur hon finansierade sitt missbruk och det är skrämmande!!! Dels genom stöld och häleri men också genom att sälja sin kropp och för att orka med detta behövdes ännu mer knark: Hon prostituerar sig för att har råd med knark och knarkar för att orka prostituera sig, ond cirkel?
Knarkare blir dumma i huvudet av det dem sätter i sig och gör saker som om de vore ickeknarkare inte skulle göra, t.ex: Slå ihjäl sin bästa vän, stycka honom/henne och försöka elda upp kroppsdelarna någonstans där ingen hittar resterna bara för den där hundralapparsfixen som du var skyldig. Eller varför inte pröva på det där med att människan inte kan flyga och hoppa från taket på ett hus eller från en bro och slå ihjäl sig alternativ bli ett kolli för resten av livet...
Låt  mig även väcka en liten tanke i dig: Hur tänker/reagerar du när du passerar en en missbrukare på stan? Om du över huvudtaget lägger notis om dem så misstänker jag att de äcklar dig, de är samhällets förlorare, att du tar avstånd ifrån dem och att du rent av går omvägar för att slippa dem. Men vet du, de var förmodligen också nån som en gång bara provade och kunde sluta precis när de ville, har svikit alla runt omkring sig och kanske störst av allt svek sig själva där i början, just när de bara skulle pröva!!!
Det finns INGET, och jag säger INGET glamoröst med att knarka, prova knark eller att ens fundera på att knark är ofarligt. Det är endast dårskap!!!
Sänder en beundrande tanke till de människor som finns runt en missbrukare, önskar er styrka att stå ut hela vägen.
Om du, eller den du känner, som ändå tycker att det är ofarligt och att det förmodligen inte kommer att hända dig läst detta och ändå står kvar vid din åsikt har jag ett litet tips, ring närmaste beroendeklinik och be om att få göra ett studiebesök, titta riktigt noga på en som håller på att avtända eller på den där som har ett sådant beroende så att den skakar som ett epeleptisk anfall, du lär tänka om!!!

Idag är resten på mitt nya liv...

Så när är egots tid förbi?

Allt för ofta hör man folk som önskar att dagen hade fler timmar så att de kunde hinna med allt man har tagit sig för, jobb, familj, föreningsliv, trädgård eller hobby´s, eller har inte du känt så nån gång?
Men måste man göra allt? Vore det inte bättre om dygnet bara innehöll 24 timmar, 8 timmar jobb, 8 timmar, sömn och 8 timmar Nöf-tid (Närhet ömhet och fritid)? Tror att mänskligheten håller på att köra sig själva i botten   pga all stress och prestationsångest vi drar över oss. Jag har flera personer i min närhet som lever efter mottot att om ingen annan gör det så måste ju jag göra det och när jag gör det så måste jag gå in i det med 110% och allt ska bli perfekt, men det är fel, så fel!!! Det är såna personer som tar på sig så mycket att de kör sig själva in i den berömda väggen, blir utbrända och deprimerade...tro mig jag har varit där och det slutade med jag kunde sitta och bara gråta, i bilen, hemma eller faktisk mitt på min arbetsplats, det blev tungt att andas och en viss panik infann sig, svårt att sova, dålig aptit...ingenting kändes bra, inte ens i närheten.
Det var då jag fick träffa han, Uno, en trevlig man inom företagshälsovården som lyssnade på mig och som när jag berättat färdigt sa så här: Niclas, det hör jag direkt, du är en sån där kille som inte kan säga nej!
Jo men ja, det kan ju stämma tänkte jag, som bara en kort tid innan hade kört 14 arbetspass i rad...varför? Ja men för att ingen annan kunde och jag inte sa nej såklart!!!
Uno frågade sen om jag hade en mobiltelefon, vilka har inte det, klart jag har sa jag. Då ska du stänga av den!!! Eh, va?  Näe...men om de ringer och vill att jag ska komma in och jobba eller om nån... NÄ! Du ska stänga av den!!! Men... Nej, Niclas, i ditt fall finns det inga men. för att du inte ska förbli så här eller det ska bli värre så måste du börja med att stänga av din telefon. Sen ska vi få dig att börja säga NEJ, det finns faktiskt andra som kan göra det som du kan göra. Kom ihåg att du behöver aldrig motivera ditt nej till någon, vill du inte så räcker det att du vet det själv!!!
Teknikens under är på gott och ont rakt igenom, vi har mobiltelefoner/internet med oss vart vi än går så att vi hela tiden går att nå, vi lägger ut vad vi gör och var vi är på olika sociala medier hela tiden (Jag är expert på det där med att lägga ut nya statusar på FB hela tiden), alla vet allt om en hela tiden och det tror jag bygger upp en omedveten stress hos de flesta människor som i längden är osund och faktiskt skadlig både mentalt och fysiskt.
Nu kanske det är så att du känner igen dig i en del av det här som jag beskriver även om det kanske inte gått så långt att du får en depp, äter medecin för att komma tillbaka på banan igen eller skärmar av din omvärld bara för att varva ner, men lite grann i alla fall. 
Nu skriver jag inte det här för att berätta att jag en gång har gått in i väggen, att nån ska tycka synd om mig, utan för att jag lärt mig att se signalerna. Jag vill inte att nära och kära ska hamna där jag var, ingen mår bra av det, inte du och inte dina nära & kära.
Jag har flera gånger läst en bok som heter Jesus på Mc Donalds. av Magnus Sundell och i ett kapitel skriver han om vikten av att hjälpa Gunnar, en ursäkt för att inte göra någonting egentligen och är det så att du inte kan säga nej till folk utan att få dåligt samvete så kan du alltid hänvisa till att du ska hjälpa Gunnar (Göra ingenting) det tror jag du kommer att må bra av.
Tror även att du, så som jag, mår bra av att ha perioder då vi är fria från telefon, internet mm. och bara ÄR, laddar upp batterierna så att du orkar vara.
Kom ihåg att det är allt som oftast väldigt få som tackar dig för det där lilla extra arbetet som du lägger ner din själ i och när du ligger där och gråter, det trycker över bröstet, allt är grått och du är riktigt långt nere så får du se vilka som är dina riktiga vänner och tyvärr när du behöver dem som mest är de väldigt få!!!
Men det viktigaste av allt är ändå att det är INTE fel att träffa en psykolog eller någon annan som har som arbete att lyssna på människor, och om det går så långt att man behöver ta en tablett eller två om dagen för att komma på tå igen så är det inget fel på det heller, jag mådde bra av det. Kom ihåg att du är inte ensam i sådana här situationer det är bara det att väldigt få vågar berätta om det för de är rädda för att bli stämplade som "nutcase", de är inte sjuka bara lite slitna just nu...

Det är aldrig för sent att säga NEJ!