R.E.S.P.E.C.T

Ibland när man går på stan eller sitter på något offentligt färdmedel så kan jag störa mig på dessa yngre människor (läs skitungar) som tror de äger världen och att alla vänligen ska flytta på sig när de kommer glidandes i sina allt för stora märkesjackor som föräldrarna har betalat för. Jackan som förmodligen kostar en 3-dels månadslön och som med stor sannorlikhet bara är en billig kompensering för att föräldrarna inte har tid att spendera på sina barn, hade en kompis som i sin tonår kompenserades med pengar och saker för att pappan inte riktigt hade tid med honom.
De tror att de har företräde till allt och vägrar ta rättning om någon äldre säger något och knycker bara till med
handleden och fäller troligen kommentaren: Talk to the hand because the face aint listening!
Deras respekt kan du bara få om du lever deras liv, ingen annan är värd någon respekt.
Trots att jag är uppväxt med att äldre människor ska visas respekt så var jag, i mina yngre tonår, precis som jag beskrivit här ovan med det undantaget att det aldrig fanns några pengar att kompensera mig med...men jag tycker samtidigt inte att mina föräldrar har försummat mig eller inte visat mig tillräcklig uppmärksamhet heller, jag har nog haft det ganska bra.
När det gäller det äldre gardet i samhället kan jag inte veta hur det tänker för jag har en bit kvar tills jag är där, om jag någonsin kommer dit, så allt jag kan göra är att utgå från de observationer och erfarenheter som jag har med mig från dagar som gått. Känslan jag har är att äldre damer och herrar (läs gubbstruttar och kärringar) även de förväntar sig samma respekt som de yngre människorna gör. För det är ju trots allt de som bär, eller bar, Svea rike på sina axlar när det var som tuffast, de gick säkert minst 5 mil om dagen bara för att hämta vatten i brunnen och åt bröd med bark i under krigens år på 30 & 40-talet. Så sent som idag upplevde jag hur man, som ung man, behandlas av äldre damer vid mjölkdisken på ICA, som luft! Kommer det kärringar, f´låt damer ska det vara, som trycker undan en med sina kundvagnar för att komma åt kaffegrädden som står i hyllan bredvid Youghurten som jag stod och tittade på. När man då vänligen ber om ursäkt för att de råkat parkerat sin kundvagn halvvägs upp i min "fåtölj" och att jag bara ska ta ett paket Youghurt sen är jag klar så får man den där vilda blicken som bara en pensionerad tant kan ge en: Gå och dö!!! Sen får man, för att inte uppväcka allt för mycket intresse av de andra pensionärerna runt om, backa undan, tiga stilla och vänligen vänta på sin tur...som nyss gled en ur händerna. Eller så kan man om man har riktigt tur få den något åldersstigna kommentaren (Säkert uppsprungen någon gång i tidig stenålder) rakt i ansiktet: Vet hut, människa, du ska skämmas! Fick just den kommentaren av en dam, på ca 80 år, som jag samtalade med på Myrorna i Ekilstuna men eftersom det var hon som var gripen för snatteri och inte jag så gick det lätt att tända till och vända på det och vänligen men mycket bestämt att klappa igen brödsaxen och berätta att det med största sannorlikhet var hon som skulle stå där och veta hut.

Det yngre och det äldre gardet tror båda att de äger världen och att respekten är något som således tillfaller dem per automatik. Om ni inte tror mig så ta några dagar på butiker, gallerior eller parkeringsplatser och observera så ska ni se hur nära sanningen jag är, eller också kanske ni redan känner igen er i mina vaga beskrivningar.
Men hur fungerar jag då? Jag befinner mig någonstans på livets första halvas överkant och min respekt är ingenting man bara får den förtjänar man. Oavsett bakgrund eller livssituation så måste du visa mig att du är värd att respekteras, behandlar du andra som skit så behandlar jag dig som en skit och tvärtom. Jag förväntar mig inte själv att jag ska respekteras direkt när jag kommer in i ett sammanhang utan tror att genom visa vem jag är så bygger vi något utifrån det. Respekten får du inte utifrån det du har på dig utan att visa vem du egentligen är.

DU är inte perfekt och JAG är inte perfekt och SAMHÄLLET är inte under några som helst omständigheter fulländat men jag tror att om vi tillsammans försöker så kan vi få ett bra klimat för mänskligheten att växa till i.

"...Älska din nästa så som dig själv..."