Vill varna känsliga läsare att det första stycket i detta inlägg kommer att vara sjukt och jag rekommenderar er att gå till stycke två istället! ! !
Jag har sedan onsdagkväll i vecka 44 varit mer eller mindre förkyld, inget konstigt med det, först började det som en lätt förkylning men i början av helgen eskalerade det. Jag har gnällt lite på Facebook över min hälsostatus, kanske inte så lite heller men jag är ju man och när vi blir förkylda...nivet, och nu tänkte jag beskriva för er vad jag har gått igenom. Feber har jag haft, allt från 37,3 upp till 39,8, och eftersom jag normalt har en ganska låg kroppstemp så har jag fått för mig att det inte behövs så otroligt mycket över 37´c för att jag ska bli påverkad. Sen så har jag snorat, det har bokstavligen forsat gulgrönbrunt slem tillsammans med näsan ytliga blodkärl ur de två små tilltäpta hålen i ansiktets mitt. Eftersom det gick ganska fort att slita ut huden kring näsborrarna med mitt sträva, men ack så mycket billigare, toa-/hushållspapper så har jag kört så kallade Bonnsnytningar i badkaret eller handfatet. För att underlätta tömningen av det nasala guldet så har jag dragit in lite vatten i näsan för att lösa upp skiten, f´låt slemmet ska det vara, lite och sen fräst allt vad jag kunnat. De flesta gångerna har det kommit ut slemmiga föremål stora som leksaksbilar i mellanklass, blev förvånad själv första gången, och när man gör fräsningen så känner man hur det drar ända nere i tårna.
På nätterna när jag inte har snytit mig under långa stunder så har det bildats som hårda slemmiga bollar bak i svalget, stora som mamma scans köttbullar, och när dem släpper och trillar ner i halsen är det inte kul alls. Har vaknat upp ett par-tre gångner under senaste vekan av att jag inte får någon luft alls, näsan är täpt och i halsen sitter en slemboll, det blir panik och man springer på muggen för att utföra en Heimlich på sig själv och upp kommer bollen till slut och ut i handfatet...Äckligt och otäckt. Såna bollar kan även förekomma dagtid men då är de lättare att behandla om än lika otrevligt.
Lägg därtill att jag har haft så ooootroligt ont i halsen att jag stundom har gråtit (SANT) av smärta när jag hostat och hostat har jag gjort en hel del. Ena stunden hostar man upp så mycket slem att man fyller hela munhålan, nästa stund hostar man så man får ha lungorna i en påse på sidan om och till sist så hostar man så länge och så mycket att man faktiskt kräks...
Sen kommer ju allt det andra som ett brev på posten: Man har konstant molande huvudvärk, svidande sår kring näsan, man har så ont i käken att man tror att alla tänder ska falla ur och till sist har man ont i bröst och nacke pga allt snytande och hostande och vips så blöder man näsblod också. Sen är ju sömnen nästan obefintlig, inte många timmars kvalitetssömn när man drabbas av allt ovanstående även på natten. Pga att man inte sover på nätterna är man inte värst vidare social på kvällen heller, jag har nog sovit före barnen alla kvällar utom fredagen denna vecka. Sen ska väl tilläggas att båda barnen har varit sjuka med nästan samma status som jag beskrivit härovan och att jag har haft dem hemma också.
I torsdags tyckte jag att jag kände mig tillräckligt fräsch för att dra över golvet med dammsugaren men efter ett par minuter så snurrade världen på 62:an bara runt, runt,runt,runt, ungefär som det blir precis innan narkosen verkar innan en operation (så som jag minns det iallafall). Jag var bara millimetrar från att svimma, enligt mig själv, och hde mer eller mindre tur att jag hade nära till soffan och kunde lägga mig ner där. Egentligen behöver jag väl inte förvånas eftersom att ta de 2,5 metrarna utanför dörren till brevlådan och tillbaka får mig att låta som Darth Vader eller en hund i strypkoppel.
Nä i ärlighetens namn är det här den värsta förkylning/influensa som jag under mina snart 32,5 levnadsår och jag är inte helt frisk än men det känns som om att jag kan skönja ljuset i tunneln. Jag har med andra ord varit rejält sjuk.
Så här i inledningen till det andra stycket där de känsliga läsarna hakar på igen vill jag bara summera det första stycket med att jag har varit lite krasslig de senaste veckorna. ja man kan väl säga sjuk om man så vill. Men så igår lyssnade jag på ett av mina favoritprogram på radio "Uggla i P4", ja Magnus Uggla har ett eget program i SR P4 på fredagar mellan 13-15, och då visade han sin bisittare ett papper med ett mörkt hål ditritat på. När Magnus frågade sin bisittare Josephine Bornebusch om hon ser vad det är för något svarar hon "Nej!". Då börjar Magnus att skratta och utbrister glatt: Det är ett hundanus!!! Finns uppenbart en kvinna som är elev på konsthögskolan i Malmö och som ställer ut sitt examensarbete "En studie i hundanus" på ett galleri i Malmö. Helt plötsligt känner jag mig frisk, fy vad frisk jag känner mig, det är ju hon som är sjuk!!! Tänk efter: Det finns alltså skolor i Sverige som får statliga anslag/bidrag och där det går folk, studiemedelsberättigade, i flera år för att slutligen visa vad de lärt sig igenom att visa upp hundanus, men vad är det här??? Med tanke på hon den där kvinnan från konsthögskolan i Stockholm som gjorde sitt bästa för att testa Psykvården eller den där eleven som förstörde en tunnelbanevagn häromåret och nu denna kvinna så tycker jag att man seriöst borde överväga, från statens sida, att dra ner på finanserna till skolor som står bakom dessa sjuka skitsaker och ge till bättre behövande verksamheter.
Kan man inte bara ta alla dessa pengar som konsthögskolorna får och ge till Sveriges förskoleverksamheter runt om i landet så att barnen kan få lite mer papper, kartonger, lim, snören, färger och penslar för deras konst blir man i alla fall glad och imponeras av. Varför ska verksamheter för barnen behöva gå på knäna i svåra tider (alla tider) pga vuxnas prioriteringar när det finns vuxna som beteer sig barnsligare än barnen?
Så här sjuk blir jag ALDRIG!!!
Vi lever i dårarnas tidsålder. Allt detta kommer naturligtvis försvaras av en annan dåre.
SvaraRaderaSkicka det du skrivit (2:a stycket) till insändarsidorna på ett antal tidningar så att det uppmärksammas!
/Anders