Allt ditt är mitt och allt mitt ska du skita i...

Återigen störs jag, blir rent sårad, av att det finns vissa människor som aldrig lär sig att skilja på vad som är deras eller vad som är andras. Dessa människor som bara far fram i livet och roffar åt sig, sårar, förstör utan att de överhuvudtaget tar konsekvensen för sina handlingar, såna människor är vad jag anser onda!
Vill tillägga att det också finns människor som stämmer in på beskrivningen här ovan men som faktiskt inte är onda, de agerar inte medvetet och är således bara klumpiga.

Träffade en  sk."vän"/bekant för en tid sedan som bara timmar efter att vi suttit och fikat tillsammans agerar som ett svin gentemot mig bakom min rygg vilket framkom först häromdagen. Jag har faktiskt idag meddelat denna person att jag vet om vad denna har gjort och att jag från och med nu faktiskt tar avstånd från denna, vår sk. vänskap är nu över. Om den någonsin kommer att återupptas återstår att se men för min del börjar nu försöket att läka den skada som jag utsatts för, helt läkt blir man aldrig efter såna här angrepp och det vet jag utifrån tidigare erfarenheter av liknande händelser.

Om du känner igen dig, som en ond människa, i det första stycket tycker du inte själv att det är dags att stanna upp och fundera över hur du lever ditt liv? Tycker du inte att du lever fel när du sårar andra människor runt omkring har jag bara en enda önskan, att du får uppleva din egen medecin och att det gör riktigt ont! Efter som du väljer att såra någon eller utsätter andra för otrevligheter av alla dess slag ska du också veta att dinna offer faktiskt äger rätten till valet förlåta dig, eller att inte förlåta dig, men det ligger förmodligen inte i din natur att bry sig om. Du kommer förmodligen inte heller bry dig om att jag som drabbad berättar för andra vad du utsatt mig för men det gör dig inte större, snarare mindre, som människa och jag tycker nästan synd om dig.

Tills vi möts igen hoppas jag att du tagit dig en funderare!