Gång på gång har jag försökt förklara för våran 3-åriga dotter att hon inte syns bland bilarna på vår parkering, eller i trafiken för övrig, och att hon måste gå nära mig. Men idag höll det på att hända, det som inte får hända, hon var millimetrar från att bli på/överbackad av en skåpbuss. Jag lyckades ta ett par mastodontkliv och lyfta henne därifrån i jackans luva innan bussen kom backandes, helt ovetande om vad som höll på att hända. Fy vad jag var rädd, hon var rädd och jag tror nog att mamman var rädd också när vi alla insåg hur nära det var att det höll på att hända. Jag skällde på henne och hon grät, men det var inte av ilska utan av rädsla för konsekvensen av det som kunde ha hänt. Finns inget som skrämmer mig mer än att det ska hända något med min familj. Nu gick det bra och förhoppningsvis har dottern lärt sig något av det inträffade.
Ta hand om era barn i trafiken, till och med på parkeringen!!!
Mormór är glad att du tog hennen i huvan det är ju det bästa vi har. Sedan är de det där om bra relationer det är viktig att vi odlar dem . Din svärfar hade en skön predrika i dag alla behöver höra den./ Svärmodern Älskar etr alla så mycket.
SvaraRadera