Låt barnen komma till mig...

Den sista veckan har det mesta cirkulerat kring barnen, dels för att vi har haft besök av en småbarnsfamilj och en tonårsfamilj som ska aktiveras och dels för att barnen varit krassliga och behövt vår omsorg dygnet runt. Just nu ligger de utslagna på en madrass framför tv:n  och de är så underbara att titta på. Kan bli lite less på folk som pratar i termer om att "skaffa" barn, även om de egentligen inte menar något med det, men det finns dem som inte kan "skaffa" barn. Jag har flera i min umgängeskrets som har haft svårt att få barn, fått missfall eller överhuvudtaget inte ens kan få barn själva... Jag ser det mer som om att barn är mer av en välsignelse för tänk hur mycket det är som skall stämma för att ett friskt barn ska bli till:

• Först ska två personer finna varandra och förhoppningsvis älska varandra.
• Sen ska deras fysiska kemi vara överensstämma för att det faktiskt ska bli något.
• Sen ska en, av flera miljoner, spermie hitta till ägget och själva befruktningen ske.
• Sen ska det lilla fostret få växa i modern i 9 månader utan att störas av yttre påverkan.
• Sen ska en "melon ut igenom ett nyckelhål" som man brukar säga, utan komplikationer.

När sen det lilla barnet är ute i den stora världen är det föräldrarnas ansvar att se till att de har en dräglig uppväxt, mat på bordet och tak över huvudet, tills de kan stå på egna ben och bilda egna familjer. Tyvär är det en hel del "vuxna"/föräldrar som missförstått det här, ur min åsikt, och har barn som en statussymbol bara för att!!! Det känns så fel att det ska vara så, barn behöver sina föräldrar hela vägen upp tills de står på egna ben. Hörde om en familj där jag tidigare bodde, föräldrarna lämnade barnen först på dagis och hämtade dom sist (de tyckte till och med att dagis skulle ha öppet längre om inte jag minns fel). När dagis sen hade stängt för sommaren var det mor/farföräldrarna som passade barnen för att föräldrarna jobbade...är det bara jag som undrar varför de har barn? Det finns ju inget bättre än att vara med sina barn. Sen finns det ju de idioter som misshandlar sina barn, både fysiskt och psykist och det gör mig allt från ont till ursinnig. Tänk att det finns dem som skulle vara helt underbara föräldrar men som inte kan få barn och så finns det dem som "skaffar" barn i parti och minut för att sen behandlar dem som skit/luft. I detta finns ingen rättvisa, tyvär!!!
Sen finns det dem som "råkar skaffa" barn och sen bara förksjuter dem och lämnar iväg dem, det smärtar i själen när jag tänker på det. Även om dessa barn kanske hamnar hos familjer som ger dem allt det där som de biologiska föräldrarna inte klarade av att ge så har inte barnen fått rätten till sina biologiska föräldrar. Kan personligen tycka att samhället skulle göra mer för att stödja och hjälpa t.ex unga föräldrar att fostra sina egna barn istället för att lämna ifrån sig dem till en annan familj. Det kan t.ex. hjälpa med att de får barnvakt en kväll för att gå på bio eller så att de kan åka och handla på tu man hand, utan  barnen. Även om barnet alltid ska vara i centrum så behöver föräldrar tid för att rå om sig själva och varandra för att orka med.
Att få barn är inget man blir rik på, i alla fall inte ekonomiskt, men det berikar ens liv med otroliga upplevelser varje dag!!!

Jag är förmodligen inte den perfekte föräldern, om det nu finns några sådana, men jag älskar mina barn mer än något annat. Jag försöker, eller har en förhoppning om, att lära dem vad som är rätt och fel och hur saker och ting ska gå till, man kan väl kalla det för uppfostran. Jag vill alltid finnas för dem, eller i alla fall försöka att finnas där för dem när de behöver mig för det är väl det som föräldrar ska göra? Allt från när de vill ha ett glas vatten på natten till när de kommer för rådfrågan som vuxna, då ska vi föräldrar finnas där!!!
Ta hand om barnen och låt dem komma fram i allt vad de gör, låt dem få vara med i allt och visa vad de kan, för de kan oftast mer än vad vi vuxna tror, det lär jag mig minst ett par gånger i veckan.

Barn är otroliga på att snappa upp saker och suger åt sig av det mesta så tänk på vad du säger och gör för barn gör som du gör och inte vad du säger åt dem att göra. Eller som Dorothy Law Holte skrivit en dikt om:

Ett barn...

Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen

Barnen är vår framtid, förringa dem inte, se till att de känner sig värdefulla i allt det dem gör!!!

Att få barn är ett livslångt kontrakt som inte går att säga upp, vad som än sker!!!