Idag på morgonen såg jag som hastigast ett inslag på de lokala nyheterna som fick mig att både haja till och att småle, ibland undrar man om inte vissa gör allt bara för att få 3 minuter i rampljuset och dessutom på lokalnyheterna. Inslaget handlade om en kvinna som har vantrivits på sin arbetsplats på grund av mobbing och trakasserier i 10 år(!!!) och som igår bestämde sig att hon ska hungerstrejka sig till döds i protest. Jag tycker synd om människor som råkar ut för mobbing på sin arbetsplats, eller varhelst i samhället det inträffar, men ibland gör man ju inte saken bättre. Hon tycker inte att hennes arbetsplats har tagit hennes anmälningar om mobbningen på allvar och tycker att döden är en bättre utgång än att jobba kvar på sin arbetsplats som lärare på Umeå Universitet. En snabb fråga är det bara jag som tycker att man är lite knepig om man pinar sig själv igenom att stanna på en arbetsplats i 10 år(!!!) trots att man blir mobbad eller trakasserad och ingen gör något åt det? Nästa fundering, är det bara jag som tycker att ett nytt jobb kanske, bara kanske, är liiite bättre än att först vara vrålhungrig i några veckor och sen eventuellt dö? Att folk väljer att tända eld på sig själva eller hungerstrejka sig till döds för att de till exempel ska utvisas till en säker död i ett annat land har jag förståelse för men det här är ju löjligt, eller som farsan Baloo skulle ha sagt: Störtlöjligt!!!
När man söker jobb i bevakningsbranschen, i alla fall när jag gjorde det, så finns det en kriterier som heter
I övrigt lämplig och det kanske vore nått för andra arbetsgivare att ta efter, då fick man ju förhoppningsvis bort sådana här stolpskott som stjäl tid och uppmärksamhet från viktig samhällsinformation som nyhetskanalerna annars skulle ha gett oss.
Nä, om någon som läser detta och som råkar känna henne läser detta så hälsa från mig att det vore bättre att hon bara tog ett steg tillbaka lite från rampljuset och sökte sig ett nytt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar