torsdag 13 januari 2011

De ä bar å åk...


Jag sitter här och det smakar skit i min mun, ja till och med blod tror jag, halvt död och blodet i armarnas muskler rusar och dunkar så det känns som om att det bodde en hel slagverksensemble därinne.
Det må vara så att jag har fått två vänsterskidor, skosnöret var ojämnt på pjäxorna, jag har för dålig vinkel på trugorna, för mycket klistervalla, för lite klistervalla, fel struktur på vallan, saknar glidvalla, luftfuktigheten är lite för hög, snön är för sträv, någon har sandat i skidspåren, backarna längs spåret är för långa, spåren är fördåliga eller rent av att min teknik är kass. Jag tar gärna på mig längdskidor och åker ut med en termos choklad och mackor eller grillar lite korv men längdskidor som motionsgren är ingenting för mig! ! !
Har idag åkt 4 kilometer på ypperligt fina längdskidspår här på Östra Ersboda i Umeå och jag lovar att till och med en sådan skidtönt som den där torskätande lusekoftanovan Petter Northug hade blivit tyst med sitt nedlåtande kackel, det var en ursinnesprestation utan dess like, inte snyggt men framåt kom jag.
Jag hade för dåligt fäste i uppförsbackarna men även dåligt glid i utförsbackarna och vid ett par tillfällen så slog det mig att om det inte vore för att skidorna är lånade utav svärfar så hade de fått tjäna som kaffeved vid min hemkomst. Vid ett tillfälle stöp jag sidledes och det berodde definitivt inte mitt fel, det fanns ingen som helst bärighet på den nypistade plätt där jag stötte i staven så den sjönk ner till 2/3 och jag följde efter i full fart. Jag har sagt att jag gärna åker Vasaloppet och det står jag för men då gör jag det på en skoter. 
Får man åka några gånger till så vem vet, kanske fastnar man för att åka lite mer regelbundet men inte den här veckan. Det absolut bästa med att åka längdskidor är när man har åkt klart och får gå in och duscha...
Dock ska jag säga att det som utövar denna idrott som proffs är oerhört duktiga och jag beundrar dem varje gång de ses på diverse sändningar på televisionen, men jag är inte som dem...och de är inte som jag...och tur är väl det för om t.ex. Marcus Hellner hade varit en sån som jag hade han aldrig slutfört en enda tävling och jag hade inte fått suttit hemma i TV-soffan och jublat och hurrat åt deras framgångar, mitt bästa helgnöje.
Youtubeklippet i detta inläggs början påminner lite om hur jag såg ut i skidspåret...skojar inte...

"I fäders spår för framtids segrar..."

1 kommentar: