måndag 4 oktober 2010

För ett år sedan...

...var inte pappas mage störst i familjen, då var det mamman som gick med en jättekula i vädret. Med tanke på hur dramatisk dotterns födelse hade varit så låg spänningen i luften. Dock blev denna förlossning lite mer långdragen med ett par sjukbesök och förvärkar innan grabben verkligen kom ut, tror vi hade förlossning under nästan en vecka. Men på söndag är det 1 år sendan grabben kom, ett år med en lillkille i familjen, så otroligt härligt år. Både grabben och dottern växer och gör framsteg varje dag, grabben lär sig saker som att gå, prata, klättra och så vidare medans dottern utvecklar det sociala spelet som finns inom en flerbarnsfamilj och det finns båda positiva och negativa sidor som hon plockar fram och som vi som föräldrar får lära oss att hantera. Ibland önskar man att man gått en sån där "Angry management-utbildning" eller nått liknande...
1 år med blöjor, nattmål, barnaskrik och jysiga gosstunder. Jag älskar mina barn och även om dem ibland går en på nerverna så kommer jag alltid att göra just det, älska dem högst av allt. När grabben river ut allt i kökslådorna 5 sekunder efter att man precis plockat i allt som nyss låg på golvet eller när dottern vill ha något NU och när hennes NU inte är om 3 minuter utan just NU, spelar ingen roll om du har 1000 saker i händerna, det är just då man älskar dem som mest. Jag kanske inte är den bästa föräldern och följer alla olika metoder som man läser om eller ser på tv om men jag trot jag har den viktigaste ingridiensen för ett bra barn-pappaförhållande och det är den ovilkorliga kärleken till mina barn och det kommer jag en bra bit på väg med. Sen finns ju alltid barnens mor där och gör allt det där bra som inte jag kan...
Trots att det inte finns några garantier för det så hoppas jag att mina barn får växa upp och ha ett långt liv tillsammans med mig och deras mamma, mor- och farföräldrar, fastrar och farbröder, mostrar och morbröder, kusiner och familjens närmaste vänner.
Jag kan inte beskriva min egen uppfostran med någon bra benämning men det slår mig när jag tittar mig i spegeln: Skönhet kommer ur smärta!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar