Den ensamme familjefadern tycker och tänker...: Mitt livs resa, so far...

Vi hade bestämt oss några år innan att när svärfar fyllde 50 så skulle vi åka någonstans ute i den vida världen så sparande av kapital hade börjat i god tid. När julhelgen 2007 var i full gång så satt vi där med resekatalogerna och sonderade charterterrängen. Vi beslutade oss för ett land och några dagar in på det nya året så ringde hon, svärmor, och sa att nu är det bokat. Det blev som för många andra svenskar, även jag varit i Thailand som charterturist. Det var en resa som var helt underbar och något som har fått mig att ständigt ha den där brinnande längtan att få komma tillbaka till detta mitt andra paradis, Koh Lanta.

Frontview of Lanta Resort

Vi lämnade Umeå sent, ca 23:00, den 18/12 2008. Sakta rullade vi söderöver mot Arlanda varifrån vi skulle flyga till Krabi i Thailand den 19:e ca 13:00. Kom ner till Arlanda och parkerade våra bilar och spenderade sen förmiddagen på flygplatsen, ska erkänna att det är riktigt ångestladdat för en som är flygrädd att tillbringa timmar på en flygplats med vetskapen om att han sen ska sitta instängd 12000 meter upp i luften i 11 timmar.

Incheckning och boarding, uttaxning och take off, mina knogar är vita när det krampaktigt håller tag i armstöden men upp kom vi och frammåt gick det. Pga min rädsla så sov jag inte på planet, från morgonen den 18:e till aftonen den 20:e sov jag bara ett par timmar innan vi skulle köra till arlanda...var alltså vaken i drygt 2 dygn. På flyget såg jag början av Mamma Mia 5 gånger och mitten av Kung Fu Panda 3 gånger, vi fick turas om att se till dottern som stortrivdes på planet och hade svårt att somna. Flygresan gick bra, tror att förväntan över resmålet tryckte ner rädslan i sitt skal, ändamålet helgar medlen...

Vi landade på Krabi Airport vid 6-tiden på morgonen kände av den kvava luften/värmen och fick sen genomgå en härlig stund i tullen, blekfet som man var fick man ställa sig vid en linje och bli fotad av en webbkamera och få en stämpel i passet. När vi gjort klart tullen, fått tag i bagaget så möttes vi av en thailändare med vårat resebloags skylt som på brokig svenska förklarade vart vi skulle gå. Väskorna lastade upp på en pick-up med hemmagjord gallerbur över flaket och vi fick hoppa in i en riktigt lyxig minivan av märket Toyota. Chauffören blev jätteglad, för i vårt sällskap hade vi Mr. Obama som han så gladeligen visade upp när vi stannade nånstans.

First view of "The room" for the next two weeks.

När vi väl installerat oss på rummet så blev det frukost på hotellets strandresturang. Sen fick vi invänta packningen med våra badkläder som kunde komma när som helst under dagen, kom nog vid lunch om jag inte missminner mig. Sen var turistandet igång... Sol och bad om vartannat, det var lika varmt i vattnet som i luften så den ända svalkan fick man av flaskvattnet alternativt läsken/ölen/fruktdrinkarna man köpte på strandbaren. Längs hela stranden fanns det olika restauranger som serverade alla sorters thailändsk kost men favoriten var nog hotellets egen lunchbar vid stranden där det serverades grillat, Majs, Kyckling och olika spett med kött och grönt på. Provade någon typ av grillad pepparfrukt där som är det ABSOLUT starkaste som jag någonsin har och förmodligen kommer att äta...det brann i halsen och tårarna bara sprutade ur ögonen, men gott var det.

Vår strand var underbar. Jag som morgonpigg upplevde arbetet bakom vår fina strand. Varje morgon gick det en man och handkrattade hotellets del av stranden och runt om gick det folk och städade bort de skräp som vi turister in behagat lägga i någon av de korgar som stog på väg från stranden. Vid det stora trädet kunde man varje morgon se hotelldirektören lägga offergåvor på ett altare och böja knä och be en stilla bön innan han gick vidare till sina sysslor. VARJE MORGON!!! Första veckan där var det inte så många andra där så det blev ingen kamp om platserna på stranden, blev det i och för sig inte den andra veckan heller. Men det var vår strand, Pra-Ae (Long Beach).

Grilled corn at the beach!

Under våra dagar gjorde vi det som alla andra turister gjorde: Snorkelsafari, elefantridning, grottsafari (med spindlar stora som möss, tänk dig att din tumme är kroppen på spideln, benen är som salta pinnar och när de satt ihopkrupna på bergväggarna hade de en diameter som en cd-skiva och ögonen glittrade som diamanter.), thaiboxning och shopping.

After a shopping evening in Saladan

The day around Phi-Phi islands

Det är flera saker som slog mig under vår vistelse i Thailand men den mest slående är nog "The happy shining people", thailändarna själva. De andas lugn och ro och har en sån servicemind så västsärlden kan inte ens komma i närheten av dem. Vi var på thaimassage ett par gånger under vår vistelse där och man betalade ca 125 sek för 1 timma massage, kom det ingen efter mig så fortsatte dom 20-30 minuter till. Sista dagarna fick jag ett munsår och när massösen fick se detta så sprang hon iväg och kom tillbaka efter en minut med färsk Aloe Vera som jag skulle använda. Sen när vi var och shoppade tog butiksinnehavarna med sig Esther runt i affären så att vi fick titta ifred, i ett par butiker fick Esther leka med barnen i butiken medans vi handlade. Samma sak hände på hotellets restaurang, när vi åt så tog personalen Esther och gick runt och tittade på blommorna och de saker som fanns där...sån händer inte i västvärlden, inte mig i alla fall.

Eller som när vi efter en sväng på stan stannade i hotellets reception och frågade efter en vattenkokare så vi kunde göra välling åt Esther på rummet, Jo då det skulle de kunna fixa. Från Receptionen till vårt rum tog det 2, kanske, 3 minuter att gå och på den tiden hade någon försett vårat rum med en vattenkokare och vi såg aldrig vem det var, är inte det service så säg!!!

The view from our room.

My room mates. Cool huh?!

Mina två veckor i Thailand har fått mig att längta dit igen fast under andra former och under en längre period. Jag vill dock inte resa med andra svenskar i något chartersällskap då min upplevelse av mina landsmän är rätt negativt. Många svenskar beter sig som svin och gör bort sig när de är utomlands: Bara för att din engelska är bättre än deras så betyder det inte att du är bättre, den enögde är kung i de blindas paradis. Bara för att din månadslön är mer än deras årslön så betyder det inte att de ska behöva sälja ut sig för nickles and dimes. Bara för att du är större än andra resenärer på samma resa betyder det inte att du behöver hota att du ska nita 8-9åringar. Bara för att du har 2 veckors semester i paradiset behöver man inte skrika på restaurangen när det tar 30 minuter att få in maten de är tidsoptimister och gör så gott de kan.

När vi lämnade Thailand så jämförde tullen mig med fotot som togs när vi kom till Thailand 2 veckor innan. Fet var jag fortfarande men inte blek. Sen vart det 13 timmars resa hem igen, inte lika rädd som för 2 veckor sedan men bertydligt mycket gladare och mer berikad på vad världen har att ge.

Vi kom tillbaka till moder Svea igen den 3/1 2009 och landade i ett kyligt vinterlandskap, -7´c och mörkt.

Börja med att start bilen och skrapa rutorna...hmmm, varför Sverige???

Det blev ett långt inlägg det här men allt jag ville säga var, varför inte en resa till Thailand nån?