Allt ter sig som i en skräckfilm men jag vet att det är på riktigt. Jag har tittat på honom ett tag, pojken som ligger där, det rasslade bara till...Han ålar sig sakta frammåt, han kvider...ibland skriker han till...sen rosslar det lite från strupen, ett gurgel...han vrider sig om igen, himlar med ögonen så man bara ser ögonvitorna...det är gråt och luften laddad med ångest...en snabb tanke ilar igenom mitt huvud: ska även min dag sluta så här...den rinner saliv ur mungipan och rycker spasmiskt till i en av de utsträcka händerna som ber om hjälp därifrån...bort från detta kaos, detta mörker som väntar...pappan sitter vid hans sida som tröst, mamman och systern hörs livligt en bit bort...sen blir det tyst, bara tyst...
Allt är stilla, ögonen är stängda, rosslandet har upphört, hör en bil som åker i fjärran och ser att rycken i handen är som borta helt borta...verkligheten han ikapp honom, klockan var nästan 1900 och nu har han somnat för natten,,,
Lika lång tid som det tog att skriva texten här ovan, lika lång tid tog det för våran hrabb att somna ikväll. One down one to go before me and the wife can get our fredagsmys...
Usch så du skriver om lille Noah.....rena rama rysaren :( Pröva att skriva samma berättelse igen, men som en mysig kvällsnattning av din goa son :)
SvaraRadera