I feel so blue and alone!

Den som säger att han/hon är ensam är ett offer för sin egen bekvämlighet, att ingen av de ca 6 790 000 000 människorna i världen inte skulle vilja vara med mig/dig håller jag för högst otroligt. Den som möjligtvist skulle kunna ha känt sig ensam var väl Adam i tidens begynnelse. 

Om man glider livet igenom och tror att alla ska komma till en så blir det ensamt men om man öppnar upp dörren och går ut på trappen, kanske till och med går ett varv runt kvarteret, så ska man se att det rör på sig i sin närhet. Allt handlar egentligen om hur obekvämt man kan göra det för sig, ju längre du vågar gå ju obekvämare kommer det att bli.

Ex. Om jag vågar och tar kontakt med min granne från trappen så kan detta resultera i en fikainbjudan från något av hållen och det kan vara ett litet frö till en relation/vänskap, ett steg ut från "ensamheten"...

Om alla "ensamma" tar kontakt med varandra så kommer ensamheten att dö ut!!!

Våga vägra vara bekväm!