Så kom då beskedet som vi alla väntat på, det går hårlöss på dagis…fel lapp…vi börjar om!
Så kom då beskedet som vi alla väntat med spänning på, en liten vit lapp i brevlådan från vår älskade styrelse med dess ordförande i täten. Jag delar upp brevet i de tre stycken som det är uppdelat i på pappret och inflikar mina tankar mellan varje del, för nöjes skull, och här kommer första stycket:
Med anledning av de upplevda problemen med insyn och buller i samband med de nerklippta häckarna mot Ersbodavägen har styrelsen beslutat att sätta upp ett plank.
Jag får känslan att styrelsen inte upplever samma sak som vi gör eller för den delen anser att vi har rätt i vår sakframställan, kanske för att de inte bor i direkt anslutning till det angivna vägavsnittet, men att de vill gå oss till mötes för att inte förlora de sista 25 centimetrarna ovanför axlarna vid nästa möte. Ser dock själv det som lite utav en seger för det lilla, men dock otroligt upprörda, kollektivet. (sista meningen fick en liten väl uppenbar kristkommunistisk touch när jag tittar på den. Så nu vet ni hur jag röstar, håll till godo.)
Försöker föreställa mig hur nästa steg i farsen skulle te sig om de nu hade sagt nej till vårt krav. Bilder på den franska revolutionen ploppar upp i mitt inre, mest bilder från högstadiets och gymnasiets historieböcker, där en ilsk folkskara stormar Bastiljen och hur sedermera folk hängs upp i hälsenorna i utkanten av städerna…usch så kan det väl ändå inte ha gått till...jaja, fantasin skenar iväg som bara den helt plötsligt men för att återvända till det fortsättande brevet:
Planket är 160 cm högt och kommer att vitmålas.
Häckarna kommer då att växa upp framför planket mot Ersbodavägen.
Nu skrev jag ju tidigare att jag såg det som lite utav en seger att det kommer upp ett plank, som insynsskydd och bullerreducering, men den känns lite bitterljuv när man läser beskrivningen av planket. Medellängden på en svensk kvinna var år 2010 ca 167 cm och för den svenska mannen ca 181 cm, och nu går vi över från anatomin till psykologin, människan är av naturen nyfiken. Ta fem sekunder och tänk på hur du själv skulle göra när du passerar ett staket som räcker up precis under näsan på dig, 5, 4, 3, 2, 1…du tittar ju givetvis över!!! Om de nu hade bestämt sig för att göra staketet 180 cm högt så är det få som utan att göra sig besvär kan titta över staketet eller ett staket som var typ 80 cm högt så att ingen bryr sig. Rätta mig om jag har fel men om du går förbi en plats som är helt öppen så bryr man sig inte men saker som är helt eller delvis skymda väcker nyfikenhet (Tänk på barnen dagarna innan jul). Kan detta måhända vara en del av deras hämnd för vår tidigare brutala framfart mot styrelsen? Vem vet? Men lite av en hånleende styrelse kan jag ändå se framför mig när förbipasserande kommer att snegla över staketet. Men det viktiga för min del är ändå åtgärdat, barnen kommer inte springa ut på den vältrafikerade vägen igenom den obefintliga häcken, det tackar man ju för. Så fortsätter vi då med brevets tredje och sista stycke:
Ett plank i den storleken kräver bygglov och inkomna bygglovsärenden kommer att behandlas tidigast om 4 veckor, därefter kan arbetet påbörjas d.v.s om vi får ett positivt besked.
I händelse av ogynsamma väderleksförhållanden kan arbetet skjutas fram tills våren.
Så där nu har vi skjutit över eventuella dröjsmål till Umeå kommuns avdelning för bygglov, framkommer dock inte i brevet om en ansökan är inskickad eller om de rävspelar lite och skjuter på det till nästa år. Sen kan de ju även säga att det inte blev godkänt och skita i att sätta upp planket men så dumma kan de ju ändå inte vara eller kan de? Om de får ett positivt besked på den här sidan av årsskiftet så kommer de förmodligen luta sig tillbaka på sista styckets sista rad och skylla på att tjälen. Hur man än vrider och vänder på brevets sista stycke så känns det i alla fall som en helgardering (1X2) för att förlägga upprättandet av ett plank till i vår. Vi får väl bygga upp en mur av snö under vintermånaderna för att kunna gå runt i bostaden utan att behöva bli åtalad för förargelseväckande beteende och för att kunna använda baksidan utan att behöva oroa oss för att barnen ska förolyckas på vägen.
Det enda som oroar mig nu är de personer som i det lilla kollektivet skanderade att de skulle få vara med och godkänna plankets utformning, nu när vi har fått igenom vårt önskemål så vill jag inte att det ska stoppas eller fördröjas av några som inte är nöjda med färgval eller liknande…för höjden på planket går ju alltid att ordna på egen hand ;-)!
Egalité, Liberté, Fraternité! ! !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar