Så kommer då julen emot oss i en rasande fart. Ganska kul att se hur handeln kompromissar i butikerna, Halloween kontra Julpyssel...Pumpor med tomteluvor och en Tomtemor flygandes på en kvast med katt och kittel, ja kära jisstanes…
Har de sista åren slutat känna stress inför kommande högtid, varför stressa, och jag bryr mig egentligen inte om vad jag får för julklappar eller att jag ens får någon överhuvudtaget, för mig betyder gemenskapen med familjen allt. För trots min ringa ålder så kan jag med gott samvete häva ur mig den gamla klyschan att ”jag har allt jag behöver…”, för om jag saknade något så skulle jag redan ha varit köpt det för länge sen. Håll med om att det verkar en aningen fåfängt och naivt att vänta in en gåva som kanske innehåller det jag önskar mig och detta endast vid ett tillfälle om året eller som man säger till barnen från midsommar och framåt; ”är du inte snäll så blir det inga julkappar!!!”. Som om att de egentligen bryr sig, för i hur många barnkammare runt om i landet finns det inte redan alldeles för mycket skit från diverse företag och leksaksaffärer som redan från samma dag den erhölls, förmodligen väl inpackad i fint papper med snöre runtom, förlorade sitt värde och hamnar i glömska till den dagen barnen får egna barn…och ett slags nostalgiskt vakuum infinner sig, man minns sakerna bättre än vad de egentligen betydde just då när man fick dem.
Om vi bortser från debatten om huruvida klasskillnaderna i samhället bestäms utav det faktum att ett barn kan ta med sig en frukt till skolan eller inte så är stundande högtid förmodligen den period på året då det syns och känns mest vilka som har och vilka som inte har… Jag brukar skämtsamt säga att den fattige har inte råd att köpa billigt men det finns faktiskt en mörk och verklighetsnära sanning i detta. Nu är jag lyckligt lottad på så vis att mina julaftnar eller helgdagarna intill aldrig har förstörts av mer än tråkig släkt och stickiga tröjor som inte ett barn önskat sig frivilligt men som omtänksamma föräldrar vet att vartenda barn vill ha (Läs behöver). Men snart kommer den högtid som för många barn är den värsta tiden på året, om ett barn har ont i magen veckan innan jul så behöver det inte bero på att de ätit för mycket pepparkaksdeg, då ångesten inför nersupna föräldrar flera dagar i rad och vetskapen om att det inte blir någon julklapp i år heller trots att man har varit snäll sedan midsommar och man efter jullovet tvingas ljuga för kompisarna när de frågar vad man fick.
NU är väl detta extremt tilltaget men tänk på att det faktiskt finns de som har det så här.
Om jag inte missminner mig så vill jag komma ihåg att min far berättade om hur de gjorde när de var unga, de gick med gåvor/mat till de som inte hade det så fett ställt och lämnade på farstukvisten, knackade på och gick därifrån…anonyma medmänniskor.
Är det något som jag önskar mig inför julen så är det att vi alla är medmänniskor. Håll grytorna kokande på flera sätt, bjud in folk som inte har det så fett på en julmiddag (det tror jag en hel del av de jag känner skulle klara av att finansiera), lämna julklappar hos någon som inget har och klä ut dig till tomten om du vill vara anonym det går hem i jultider, eller skänk ett bidrag till någon av de mer seriösa organisationerna som anordnar julmiddagar för ensamma/utstötta/fattiga och liknande. Kan du inte öppna din plånbok så öppna ditt hjärta!
Men om vi återgår till mig igen så känns det som om julklapparna kvittar, jag klarar mig utan, men något som jag inte klarar mig utan är familjen eftersom de betyder ALLT för mig och de klarar jag mig knappt utan…de är syret i mina lungor.
Satt för en liten stund sedan och tittade i en lokal dagstidning där man radat upp sakerna som kan titulera sig ”Årets julklapp” sedan 1988 fram till den kommande julen. Hur man kan bestämma vad som är årets julklapp innan julen ens har varit är för mig lite förvånande, vore det inte så att det kunde bestämmas först efter jul när man ser vad som sålts mest av?!
År 2011 så är årets julklapp en ”Matkasse”…hmmm…matkasse??? Jaaaa, mänskligheten är ju på väg utför, vi orkar inte ens gå och handla så vi får maten till dörren…så man har alltså förutspått att årets julklapp är en prenumeration på en s.k. ”Matkasse”, soft!
Samtidigt som jag läser detta hör jag en konversation på radion där man diskuterar årets julklapp och där en av konversatörerna hasplar ur sig att det var en urusel julklapp!!!
Om du håller med honom så ber jag dig att börja läsa denna text från sin början och sen går du ner till socialens kontor på orten där du bor, tar tag i första bästa bidragssökande person med hungrande mage och säger till denne: Årets julklapp, en matkasse, är urusel!
Eller gå till skolbespisningen den första dagen skolan öppnar efter juluppehållet, sug tag i det barn som ser hungrigast ut och säg: Årets julklapp, en matkasse, är urusel! Förmodligen är det den lyckligaste personen du kan få tag i just då, ett barn som äntligen får mat… Den mat som vi har kastat från tallriken för att vi är mätta är förmodligen mer mat än vad som serverats i detta barns hem under hela jullovet…
Nu kan jag verka bitsk i det jag skriver men min enda desperata önskan är att vi inför julen klär oss i medmänsklighet och ser till de som verkligen behöver!!!
Årets julklapp är en glad och givmild människa, skänk årets julklapp till en bättre behövande!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar