Jag sms:ade frun om vad som stundade och att jag tänkte gå dit men fick som svar att hon jobbade till 1930 vilket betydde att jag inte kunde närvara vid träffen...men så 8 minuter innan det var dags så dök frun upp hemma och jag fick min chans, så med feber i kroppen så slängde jag på mig kläderna och gick dit. Utanför kvartersgården stod det några andra som alla blivit utsatta för samma sak som vi och det var nu jag verkligen fick uppleva vad de andra tänkte och kände, man kan lugnt säga att det var det närmaste en lynchmobb jag någonsin kommit. Det var fraser som att styrelsen "...påminner om stalinstyre, en j***a kommunistdiktatur" och rent av önskemål om arkebusering från vissa personer i sällskapet, förstod då att vårat hushåll kanske tillhörde en av de mer sansade i sällskapet. När alla nu var samlade för att besöka styrelsen så var det helt mörkt i kvartersgården och ingen från styrelsen verkade komma. Vad var nu detta? I samma stund så går det förbi en dam som är suppleant i styrelsen och som hade kännedom om att mötet var flyttat till nästa måndag istället. Hon kände inte heller till att styrelsen hade beslutat att ta ner häcken och hade själv blivit förvånad när hon sett vad de gjort med häcken. Skulle vi alltså vänta tills nästa vecka eller vad skulle vi göra? Då var det någon som kom på idén att vi kanske skulle ta att gå hem till ordföranden för att lägga fram vårs synpunkter, så vi gick dit men hon var inte hemma. Vi blev då stående och samtalade om att eftersom 7 av 8 hushåll som drabbats av detta beslut var upprörda, det finns faktiskt ett hushåll som inte bryr sig och gillar läget också, så ska vi stå enade tills styrelsen har sett till att det blir en permanent åtgärd av förlusten av häcken. Då när vi står där så kommer det en bil som stannar till och sen rullar in bland carportarna, varpå en av personerna i samlingen säger att det där var ordförandens bil. Vi blir stående och väntar på att hon ska komma men hon dyker inte upp, Vi går då till bilen och kan konstatera att det inte sitter någon i bilen, hon har således gått en omväg/gömt sig för att slippa möta oss. Det här börjar ju bli riktigt löjeväckande måst jag säga. Är du ordförande för en förening så måste du kunna stå för styrelsen beslut, även de dåliga, och möta upp föreningens medlemmar oavsett vilket spörsmål de kommer i men icke hon...med svansen mellan benen var hon borta... Vi stod kvar ett tag men såg inte till henne så vi beslutade att gå hem överens om att vi ska besöka dem nästa måndag istället om de inte har kommit med en lösning på problemet.
Den enda gemensamma nämnaren vi som stod där hade var att vi ville ha tillbaka insynsskyddet och vårt privatliv, sen började anledningarna att gå skiljda vägar, allt från att vi inte kan ha barnen på baksidan till att det påverkat attraktionen på våra enskilda bostadsrätter. Om du får välja mellan två bostadsrätter vilken väljer du då, den där du kan ha ditt privatliv ifred eller den där hela din nedervåning är exponerad för alla som går/åker förbi utanför? Om jag tittat på denna lägenhet idag så skulle avsaknaden av en privat sfär faktiskt ligga den i fatet och jag skulle faktiskt vara beredd att avstå ett köp av den...
Som det är nu så får vi vänta tills nästa måndag innan vi eventuellt får träffa styrelsen och om det finns någon risk att vi har lugnat ner oss tills dess? Det tror jag inte, det räcker ju med att titta på alla människor som går förbi och som verkligen glor in på en så blir man riktigt irri igen...
"The show must go on!!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar