Här om kvällen låg jag och tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har henne, kvinnan med stort K. Vi har varit ett par i lite drygt 13 år nu, 13 år fyllda av med- och motgångar, glädje och sorg. Att vi kommer från lite olika bakgrunder och har några år i mellan oss har faktiskt inte spelat så stor roll utan vi har alltid haft varandra. Vårat förhållande har väl aldrig varit helt perfekt men å andra sidan ingen katastrof heller och säg de par som har haft ett sådant förhållande, ett helt perfekt.
Grunden för vår förhållande är den villkorslösa kärleken som vi alltid har hittat tillbaka till på något sätt.
Men som den människa hon är så får hon mitt liv att bli så fulländat som det kan bli, hon gör mig hel!!!
Genom allt så älskar jag henne och hoppas på den eviga kärleken mellan oss.
Hur jag än gör eller känner så kommer jag aldrig att fullt ut kunna visa henne hur mycket jag behöver henne vid min sida, det finns helt enkelt inte tillräckligt med ord för det.
Läser du detta så: Jag älskar dig!!!
Den här är återigen till dig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar