Männisch!!! Folk e ju som dumma i huvudet när det handlar om att åka buss, flera kandidater till den stora galan för årets klappmongo!!!
Det som står här ovan la jag in som status på FB när jag satt på bussen hem från jobbet igår och nu tänkte jag bara redovisa lite för hur resan hem såg ut.
När jag kommer fram till Vasaplan, varifrån min buss ska gå inom 10 minuter, så står där en salig skara människor och under normala omständigheter så brukar man inte lägga någon särskild notis om några andra än sprittomtarna för det är vanligtvis bara de som hörs.
Men idag vet jag inte vad som händer? Till att börja med så står det ett par, man och kvinna (läs tant och farbror) 65+, och jag förstår av deras konversation att de verkar vara missnöjda med det mesta i livet och inte bara sina egna heller, för de hade en del mindre positiva anfallsvinklar på hur folk var klädda, agerade, bussar körde och till och med hur solen lyste. Det var fel på ditten och det var således också fel på datten. Kan ju säga att de inte blev så värst mycket gladare när bussen stannade 3-4 meter innan den position de hade intagit för att komma på bussen i så tidigt stadium som möjligt, trots att detta var en medveten handling av chauffören för att det par som skulle på bussen med en liggrullstol skulle få ett bättre utgångsläge att komma på bussen. Som vanligt när man ska på bussen uppstår det någon slags trängsel, kul fenomen som skulle uppstå även om man bara vore tre personer som ska på, och man inser ganska fort att ensam är stark eller i alla fall har det lättare att förflytta sig framåt i en större mängd människor i rörelse. Så kommer jag då på bussen, i samma skede som paret med rullstolen, så jag stanna direkt efter att jag dragit mitt busskort så att de ska få det utrymme de behöver för att få ombord ekipaget på handikapplatsen. Men tror ni folk accepterar att jag står som en stoppkloss i gången i detta syfte? Icke!!! Kommer ett par som kryper under armarna på mig för att komma fram bara för att inse att deras avancemang i kön nu stoppas av en rullstolsburen och hans assistent som genast fick mycket mindre yta att manövrera på för att det helt plötsligt står två fån där som inte kan flytta på sig för att folk fortsätter att gå på bussen bakom mig...till slut är äntligen alla på bussen och chauffören stänger dörrarna och vi rullar ut från vasaplan. Trots att volymen i mina lurar är relativt stark, bra musik ska avnjutas på stark volym, så inser jag relativt omgående att jag hamnat precis framför det ovan nämnda äldre paret då deras klagade sorl fortsätter på bussen (Suck, jag och min vanliga otur!). Assistenten till den rullstolsburne har fällt ut den bygel som finns i bussen för att skydda rullstolarna vilket gör att mittgången blir av med lite bredd just där, en så kallad flaskhalls uppstår. Uppe vid NUS kliver det på tre stycken personer, från ett främmande land i Afrika skulle jag tro, med varsin stor resväska. Nu var det så att det fanns gott om plats i bussen men vad gör de? Jo den första av dem som kliver ombord sätter sig på platsen direkt bakom förarplatsen och lägger upp sin väska på den avlastningsyta som finns ovanpå hjulhuset men de andra två stannar i gången framför honom med sina resväskor ståendes på golvet. Det har nu således bildats en så kallad propp i den redan befintliga flaskhalsen och bussen rullar vidare. I höjd med samhällsvetarhuset kom det en otroligt smart individ på moppe och kör ut mitt framför bussen bara nån cm från att hamna under den...mopedister är mer eller mindre självmordskandidater av högsta rang. Detta resulterade i en häftig inbromsning och folk krängde runt i bussen. När vi alla klarat oss helskinnade från denna del i resan så kommer det en hållplats där det står en kvinna med två otroligt fula hundar, iförda blåa plast/regnoveraller, som ska på bussen. Behöver jag säga att det uppstår ett rejält kaos när hundarna springer på bussen med tanten i hasorna in bland de människor och väskor som står där i gången? Innan det var utrett och lugnet infann sig igen så knorrade människor både till höger och vänster i bussen, fredag kväll och alla vill hem. Även hon placerar sig på en plats strax bakom mig, i bredd med det äldre paret, så nu har jag både ett klagande par och tanten med hundarnas puttinuttande och gosigosande tillsammans med Blindside i lurarna, bra musik ska lyssnas på under tystnad! Som tur är kliver det äldre paret av ett par hållplatser längre fram och det uppstår som ett vaccum på bussen efter deras uttåg. Det bästa med att bussturen börjar närma sig slutdestinationen är att det blir mindre och mindre folk på bussen som kan störa mig eller som jag kan störa mig på. Äntligen hemma men ser redan fram emot måndag då det är dags för nästa bussresa.
Klockrena iaktagelser och analyser Niklas! Rolig läsning! Ser fram emot nästa rapport från kollektivtrafikens verklighet! /Håkan U
SvaraRadera