Satt på bussen när det tassade på fyra stycken individer i övre tonåren, två killar och två tjejer. När vi åkt en bit så hör jag killarna prata och en konversation som den här följde:
-Öhh fan, min telefon gick sönder.
-Näääe fan, när då?
-Jo men fan i lördags fan...
-Nä shit fan asså...
Och så tar killen fram ett knippe med plastdetaljer, tejp och rat.
-Näeeee fan, vad hände?
-Ja men fan asså, den gick sönder fan...
-Men hur faaan då? Är det en bildjävel som kört över den fan?
-Näeee fan, 1:an slutade så jag jag kastade telefonjäveln i backen och då blev den faaaan så här...
sen fortsatte konversationen lite till om huruvida dagens telefoner inte håller så bra som förr och avslutades med kommentaren
-Asså faaaan, det där kommer bli jävligt svårt att få ut på garantin!!!
Nähä? Vokabulär och förstånd som en golfboll men som sagt ett gott skratt fick jag allt.
Vi pratar ofta om att barnen är världens framtid men någonstans i tonåren händer tydligen något förvånansvärt drastiskt som gör att en del tydligen stannar eller tar ett rejält kliv bakåt i utvecklingen.
Bra förslag på en tryggad framtid önskas!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar